Miljöminister Karolina Skog ser det som ett nationellt intresse att ta reda på vad som hänt med Finjasjön i år, med kraftiga algblomningar, en ny och nästan okänd algart, utbrott av smutsvattensvamp med mera.

På måndagen fick hon en ingående presentation av problemen på plats i Trädhuset på Hovdalaområdet med utsikt över sjön. Heléne Annadotter och Johan Forssblad från Regito, som under många år gjort mätningar i Finjasjön, berättade om den senaste tidens fenomen som förbryllar forskarna och efterlyste en nationell sjörestaureringsmyndighet.

Karolina Skog lovade att ta synpunkterna med sig och avslöjade också att regeringen förbereder ett nytt våtmarksstöd som även kommuner kan söka, något som skulle kunna bli aktuellt vid Hovdala.

Miljöpartiet i Hässleholm hade bjudit in ”sin” minister och bett miljöchef Sven-Inge Svensson att planera för en information om Finjasjön. Agne Nilsson (C ), andre vice ordförande i miljönämnden och Arne Dahlström (KD), ordförande i tekniska nämnden, deltog tillsammans med Kent Johannesson, vd på kommunala bolaget Hibab som äger marken på Hovdalaområdet, och Liselotte Stålhandske, vd på va-bolaget Hässleholms vatten.

ANNONS

Karolina Skog fick information om hur Finjasjön utvecklats under de senaste 100 åren. Från att ha varit en klar och ren sjö förändrades den i takt med att avloppsutsläppen ökade till en grön algsoppa med nästan ständigt badförbud under 1980-talet. Reningsverkets tillkomst på 1940-talet hjälpte inte mycket, inte heller senare utbyggnader, eftersom mycket av näringen som göder algerna finns lagrade i sediment på bottnarna. Idag är sedimentet tre meter tjockt på cirka 60 procent av bottnarna. De fruktlösa försöken att muddra bort en halvmeter avbröts i början av 1990-talet.

Reduktionsfisket av mört och braxen som bökade runt på bottnarna gav däremot ett tydligt resultat. Under åren 1992-1994 togs 430 ton så kallad skräpfisk upp med hjälp av två trålare. Siktdjupet ökade till det femdubbla och badförbudet kunde hävas. Men efter tre år var det dags igen. Sedan 2010 har fisket bedrivits mer kontinuerligt och fiskemetoderna har utvecklats. Cirka 50 ton per år tas upp. Fosforhalterna har minskat i både sjön och frånflödet Almaån som rinner vidare ut i Helgeå och därifrån till Östersjön.

Men 2017 har något hänt. Trots att hela 55 ton fiskades 2016 och trots ett rekordbra siktdjup – 4,2 meter – i början på maj försämrades sjöns tillstånd till katastrofläge på bara några veckor. Siktdjupet var plötsligt extremt lågt, fosforhalten och biomassan de högsta sedan reduktionsfisket inleddes.

Den nya okända algarten bredde ut sig och i slutet på juli samlades kommunens tekniska kontors Finjasjöarbetsgrupp till katastrofmöte.

– Vi undrar fortfarande vad som hänt, sa Johan Forssblad i Trädhuset.

Ett annan märklig faktor finns i bakgrunden – larmet om gulaktigt fluff i Sjörrödsviken i februari. De gulaktiga organismerna visade sig vara smutsvattensvamp, egentligen en bakterie. Den bredde ut sig i stora delar av vattenmassan, med utgångspunkt från Maglekärrsbäcken, reningsverkets utlopp i sjön.

Smutsvattensvampen kopplas ofta till utsläpp från reningsverk, sockerbruk eller pappersbruk. En så stor utbredning i en sjö är ett ovanligt fenomen.

– Jag ringde runt till många vattenexperter, men få kände till smutsvattensvampen, sa Heléne Annadotter.

Både vass och fiskenät blev snart täckta av slemmiga lager av smutsvattensvamp. Det ställde till problem för reduktionsfisket i april-maj.

– Ett fiskenät fick på ett dygn ett halvmeterbrett skikt av senapsgult slem, förklarade Johan Forssblad.

En annan obehaglig nyhet var en svart algblomning i västra delen av sjön, vid Finja fågeltorn, en blandning av slem och alger. Näten blev som väggar som fisken inte ville simma in i. Vid ett tillfälle blev det nästan omöjligt för fyra personer med två motordrivna vinschar att få upp näten.

– Det var en tjock svart sörja, cirka fyra ton med skit i nätet, berättade Johan Forssblad.

När Regito gick igenom alla data med mätningar i djuphålan mitt i sjön, i de sju tillflödena och i utflödet till Almaån hittade de bara en sak som skilde årets mätvärden från tidigare års – höga halter ammoniumkväve från reningsverket och Magle våẗmark.

Värdena uppmättes i Maglekärrsbäcken redan i slutet på 2016, men slog igenom i sjön något senare.

Sven-Inge Svensson inflikade att halterna av ammoniumkväve vintertid inte är reglerade och att inga villkor har överträtts, men att de uppmätta halterna är mycket höga, upp till 16 mg per liter i Maglekärrsbäcken.

Liselotte Stålhandske påpekade att Hässleholms vatten gjort en utredning som visar att smutsvattensvampen kom från dagvattnet via ett dräneringsdike vid en översvämmad torvrik åker och inte från reningsverket.

– Smutsvattensvampen har inget med reningsverket att göra – det får man inte säga, förklarade hon.

Hon sa också att värdena kunde bero på att reningsverket i slutet på 2016 tagit emot ovanligt stora mängder externslam på grund av att avtalet med Hässleholms Miljö gick ut vid årsskiftet.

– Det kommer inte att hända igen, sa hon.

Heléne Annadotter undrade om inte smutsvattensvampen i vilket fall kunde ha ökat på grund av de höga halterna ammoniumkväve och konstaterade att det är en forskningsfråga.

Hon har nu fått information om att både Genesarets sjö i Israel och en sjö i Danmark haft problem med smutsvattensvamp i samband med höga ammoniumkvävehalter. Halterna har dock varit betydligt lägre än i Finjasjön, 0,04 respektive 0,4 mg per liter som medelvärde. Medelvärdet i Maglekärrsbäcken hittills i år är 5,3 mg per liter.

– Men det här är inte bevisat och utrett, betonade Heléne Annadotter och Johan Forssblad.

De skulle önska att det fanns en nationell myndighet att vända sig till för att få råd angående sjörestaurering, liknande den som finns i Finland. De har flera gånger i sommar och höst kontaktat Havs- och vattenmyndigheten, men fått ljum respons.

– Kunskapen på myndigheterna borde stärkas och det borde finnas en grupp som kan hjälpa till. Nu är man ofta helt ensam och det finns ingen konsensus bland forskare om varför algblomningen uppstår, sa Heléne Annadotter.

Karolina Skog lovade ta med sig frågan om vart kommunerna ska vända sig med problem som dessa.

Hon konstaterade också att sjörestaurering handlar om långsiktighet.

– Det bekräftas här, arbetet har både mött framgångar och bakslag. Det gäller att hålla ut långsiktigt och få en finansiering över tid, sa hon.

Hon tyckte, trots de aktuella problemen, att Finjasjön är ett väldigt bra exempel på lyckad sjörestaurering.

Målet är dock att landets sjöar ska vara restaurerade till år 2027.

Karolina Skog hoppas att regeringens satsning med 250 miljoner kronor nästa år på ett nytt våtmarksstöd ska möjliggöra större och mer sammanhållna projekt. Till skillnad från det nuvarande lantbruksstödet ska det nya bidraget även kunna sökas av kommuner och kommunala bolag. Pengar avsätts också lokala insatser mot övergödning och, via länsstyrelserna, till skydd för dricksvattentäkter.

En våtmark på Hovdalaområdet verkar dock långt borta, trots att kommunfullmäktige i januari 2016 beslöt att utreda effekterna av en sådan kontra effekterna av nuvarande jordbruk. Tekniska nämnden fick uppdraget att utreda, men skickade tillbaka det till kommunledningen på grund av att Hibab är markägare. Kommunledningen har sedan skickat det i retur igen och menar att tekniska nämnden kan samarbeta med Hibab utan att fullmäktige fattar ett nytt beslut.

– Det har jag inte hört något om, sa dock tekniska nämndens ordförande Arne Dahlström när Frilagt ställde frågan i samband med Karolina Skogs besök.

Tekniska nämnden, inklusive Miljöpartiets företrädare, röstade i september också ner Finjasjöarbetsgruppens förslag att stoppa jordbruket vid Hovdala för att minska näringsläckaget till Finjasjön. Per-Åke Purk (V) röstade dock mot de rödgröna och Ernst Herslows (FV) kompromissförslag att utreda om jordbruket påverkar sjön fick därmed gehör.

Dolores Öhman, Miljöpartiets ordförande i Hässleholm, försäkrade dock i Trädhuset att hon tyckte att Per-Åke Purks linje var bra och hon var glad över regeringens satsning.

Efter närmare en och en halv timme i Trädhuset begav sig Karolina Skog, som har sina rötter i Åhus, vidare till Kristianstad. Hon verkade nöjd, trots viss irritation när undertecknad ställde en fråga vid fel tidpunkt.

– Medias frågor får vänta. Det här är mitt studiebesök, deklarerade hon.

Meningen var nämligen att media skulle sitta tyst och lyssna under presentationen, som visserligen var mycket intressant, och sedan låta ministern ställa sina frågor. Därefter var fem minuter per journalist avsatt till enskilda intervjuer med Karolina Skog.

Berit Önell