Med sina teckningar och texter från tiden som modetecknare och journalist i Paris bevisar Gunnel Götesdotter rubriken för utställningen i kulturhuset i Hässleholm: ”Mode är konst”.

I ett personligt och passionerat föredrag berättade hon om utställningen på kulturhuset i Hässleholm som pågår fram till den 30 september – innan den ger sig ut på turné.

Kvällen innehöll också släppet för Gunnels senaste bok med samma titel.

Höganäs, Goselaere i Holland och Trelleborg är redan bokade platser som väntar. Och det skulle inte förvåna om utställningen en dag når fram till Paris.

För modehuvudstaden Paris är mycket central i utställningen och i Gunnels liv.

– I Paris fanns mina likasinnade, där kunde jag andas, lyder ett av Gunnels många positiva Parisuttalanden.

Föredraget ger en generös insyn i det rika och passionerade förhållande Gunnel haft med mångmiljonstaden och i synnerhet med det rika utbudet av stimulerande miljöer och spännande människor.

– Paris har på ett mystiskt vis förföljt mig genom hela mitt liv, säger Gunnel och verkar med tonfall och kroppsspråk då lägga in enbart positiva saker.

Hon ger med berättelserna ständiga prov på sin utmärkta förmåga att se, bejaka och ta tillvara det goda. Och omvandla inspirationen till konstverk, som i sin tur inspirerar andra.

Parismötet med Picasso stannade tyvärr bara vid att hon handlade penslar och konstnärsmaterial i samma butik som giganten och legenden, men Chagalls värme fick Gunnel känna – när hon fick inta den stol han just lämnat på den anrika restaurangen. Den middagen blev lite speciell för Gunnel, som med sitt sätt att ta in världen ofta öppnar upp just så – och får till en extra guldkant på tillvaron.

Förmågan att drömma och att förstå att använda sina talanger och omsätta sina drömmar till verklighet, verkar hon ha haft redan som ung flicka i Kristianstad. Och en Parislängtan låg nog bakom – eller föddes den kanske rent av genom – beslutet att delta i och vinna en miss Pariso-tävling som anordnades av en modekedja med en av butikerna i Kristianstad. Staden, som i folkmun också kallats lilla Paris.

Envisa och målinriktade Gunnel vann första priset i misstävlingen – en drömresa för två till Paris. Det blev starten på en livslång Parispassion. En språkkurs vid Sorbonne en tid senare förstärkte.

Gunnel förlängde vistelsen i Frankrike genom att skaffa sig jobb som au pair och skrev; fattig som en kyrkråtta, brev hem om detta. På toalettpapper. Mamma blev givetvis orolig. Men Gunnel landade som vanligt på fötterna och kom hem välbehållen. Men med en stor längtan tillbaka till Paris.

Lusten att teckna och glädjen kring mode utvecklade hon från barnets klippdockstecknande över till en vuxen, erkänd och fullfjädrad, modeteckare med ett eget uttryck.

Utbildning på Tillskärarakademin i Köpenhamn och Berghs reklamskola i Stockholm var starten. Där träffade hon också sin blivande man för 21 år framåt, journalisten Leif. Han uppmuntrade och stöttade Parisdrömmarna.

Ett tufft och krävande, men härligt, liv började med utrikesflytten. 12 år i Paris blev det. Både som modetecknare och journalist.

Femina och Svensk Damtidning var Gunnels främsta arbetsgivare. Många stora designers har hon tecknat kollektioner från, skrivit om och mött. Gunnel var både flitig och snabb och blev den tidens mest publicerade moderapportör.

Pierre Cardin, Yves Saint Laurent, Kenzo och Chanel är några av namnen hon berättar målande om.

Det är tur att hon haft så gott självförtroende och inte gett sig så enkelt. Karriären som modetecknare kunde ha krossats av en ny, okänslig chefredaktör som tyckte att Gunnel var för konstnärlig.

Han fick som väl var avsked en månad senare. Samtidigt som Gunnel vann pris i Paris i en prestigefylld teckningstävling – just för att hon var så konstnärlig.

Italiens modevärld hann Gunnel också smaka lite på. Men den vann henne inte. Förnäm och snorkig; inget för den levnadsglada och spralliga Gunnel.

Minnet av den sabelkroksnästa, förargliga modeman som okänsligt upplyste Gunnel om att hennes namn var det mest förfärligt fula han någonsin hört, fick hon ändå med sig. Att bo och arbeta i Frankrike var sedan ett lätt val och så blev det.

Gunnel och Leif gjorde ändå en avstickare till Sydamerika i några år, för att 1975 återvända en kort tid till Paris. Nyligen födda dottern Johanna, ett älskat och i Colombia adopterat barn, avgjorde till slut och Gunnel med familj flyttade hem till Sverige när hon fick ett jobberbjudande.

Och resten är en helt annan historia, avslutar en leende Gunnel föredraget sedan hon berättat om åren i Stockholm fram till tidigt 2000-tal.

Så det är den modejournalistiska delen av Gunnels konst, liv och kreativitet som nu, till dels, är utställd. För det finns många fler teckningar kvar hemma i Bjärnum. Men det som visas upp ger en rik bild av den spännande tiden mellan 1950-tal och tidigt 2000-tal – både i Gunnels utveckling och modets växlingar.

Catharina Hjalmarsson, som jobbar för Hässleholms kommun som kulturutvecklare och utställningsansvarig, tackade Gunnel för initiativet till utställningen.

– Vi förstod direkt att detta var en fantastisk idé och nappade därför med en gång på Gunnels erbjudande. Det svåraste jobbet var faktiskt att välja bort teckningar, säger en leende Catharina.

Mats Lindh, konstnär som också arbetar med utställningar för Hässleholms kulturförvaltning, har tillsammans med Gunnel valt, hängt och ljussatt utställningen.

Vernissagen den 26 augusti drog rekordstor publik och föreläsningen den 13 september var också välbesökt.

Flera av åhörarna kom just för att de i sitt arbete inspirerats av Gunnel.

Bland dem fanns Karin Rügheimer, som under flera år arbetade som modefotograf på Studio Benkow i Stockholm, och hennes gode vän Elias Levin som utbildar sig till teaterskräddare i Göteborg. Just nu praktiserar han på Operan i Malmö och hjälper till att sy kostymer.

För den som inte hade tillfälle att lyssna på Gunnels föredrag finns råd. Hennes berättelser om livet och modetecknartiden är nedskrivna och rikt illustrerade i hennes bok om utställningen. För den mångsidiga artisten är ju också journalist och författare förutom skapande konstnär.

En överraskning för kvällen, också för Gunnel, var den almanacka för 2018 – i ett ovanligt format och med utvalda teckningar från utställningen – som tryckeriet i hemlighet tagit fram och gav henne. Hon blev mycket glad åt den och när flera i den spontana publiken genast ropade att de med ville få äga en, gav Gunnel snabbt ett löfte om att kalendern ska komma till försäljning.

– Den ska vi ta fram – och den kommer att finnas hemma i Bjärnum, log hon lyckligt innan boksignering tog vid.

På utställningen finns också tre skyltdockor uppklädda i dagens mode och med kläder av varsin designer; alla av Gunnel utvalda för sin stil, för att de på något sätt är betydelsefulla representanter för modet och att de är hennes inspiration och vänner.

Den yngsta designern, Johanna Törnqvist är dotter till Gunnels väninna Jill Dufwa som hon jobbade mycket med under modetecknartiden, men förlorade kontakten med. Därför var det extra roligt för Gunnel att kunna återknyta kontakten sedan hon för ett år sedan såg ett reportage på Tv om Johannas skapande i återbrukat material.

De två andra är Maria Westerlind – som bor och arbetar i Göteborg  och skapar i handplockade franska tyger; tidlöst – och den lika tidlösa och välkända Gudrun Sjödén – som med sin typiska färg- och mönsterglädje skapar kläder i naturmaterial.

Text och foto: Lotta Persson