Styrelsemedlemmarna i Ljusets moské behövde inte ta avstånd från extremistiska Facebookinlägg och gillanden när kommunen och polisen kom på besök på onsdagen. Frågorna ställdes aldrig.
Vid torsdagsmorgonens presskonferens konstaterade dock kommunens företrädare att en dialog med den muslimska föreningen inletts tack vare Frilagts avslöjanden om radikal islamism. Nu ska den fortsätta med tydlighet från samhället mot extremism och för demokrati.
– Vi har varit hos våra vänner i Ljusets bönesal. De förklarade att det inte är en moské. Sådana finns i Stockholm, Göteborg och Malmö och har bland annat minareter, inledde kommunstyrelsens ordförande Pär Palmgren (M) presskonferensen.
ANNONS
Men på Facebook kallar de sig fortfarande för Ljusets moské. “Plats för bön” är en närmare översättning av det arabiska ordet för moské.
Pär Palmgren berättade att fyra personer från ledningen för den muslimska föreningen aktivt deltog i samtalet medan ett 20-tal personer var med under kortare tid eller kom för att be.
– Det här var en helt ny värld för de flesta av oss även om den är nära, sa Pär Palmgren.
Delegationen fick se lokalerna och informerades om församlingens verksamhet med bland annat bön, socialt arbete och hjälp vid muslimska begravningar.
Frilagts granskning, som även publicerats i Kvällsposten och Expressen, diskuterades.
– Skriverierna som har varit har drabbat deras barn, inte så att de blivit direkt hotade, men de har känt rätt stort obehag. De beskylls för att sprida hat och annat och jag skulle kunna tänka mig att de upplever samma sak, sammanfattade Pär Palmgren.
Liksom kommunalrådet och socialnämndens ordförande Robin Gustavsson (KD), kommunalrådet Lena Wallentheim (S), Hans-Göran Hansson (MP), polisen Rolf Paimensalo och säkerhetschefen Anders Nählstedt förklarade Palmgren att han på grund av bristande kunskap hade svårt att bedöma kopplingarna till extremism och hat mot shiamuslimer i Ljusets bönesal.
– Vi frågade hur företrädarna skyddar sig mot extremistisk propaganda och de sa att de inte tolererar sådant. De tar avstånd från IS och har även shiamuslimska vänner. En shiamuslim kom också in för att be när vi var där, berättade Pär Palmgren.
Däremot ställdes inte frågor om varför hatbudskap och extremism med salafistiska förtecken spridits via föreningens två officiella Facebooksidor Muslimer i Hässleholm och Hässleholms stora moské, eller varför fyra styrelseledamöter på sina privata Facebooksidor gillar salafistiska extremister eller shiafientliga budskap.
Ingen av dem tog vid mötet avstånd från dessa ståndpunkter. Därför kvarstår bilden av att moskéns ledning ser personer som predikar hat och hets i samma anda som al-Qaida, IS och andra terrororganisationer som sina förebilder.
– Men de lyfte fram en av de personer som de gillat på Facebook och sa att 24 miljoner andra muslimer också gillar honom. Det var väl dumt, uppfattade jag att de sa mellan raderna, sa Pär Palmgren.
Här åsyftas Muhammad al-Arifi, som gillas av flera styrelsemedlemmar och som är mycket populär på Facebook, i synnerhet i Saudiarabien där han uppfattas som ett mer radikalt alternativ till den statliga ideologin. Han är känd för sin karisma och sin fromhet men också sitt oresonliga och våldsbejakande hat mot shiamuslimer, något som lett till demonstrationer i Irak. Han fick inreseförbud i Storbritannien på grund av misstankar om att han rekryterat ungdomar till IS och talar i en predikan om att blodtörst är en ära för den troende och att den som överlåtit sig åt Jihad önskar se blod eller krossa skallar.
De predikanter och lärde som gillas av styrelsemedlemmarna är i huvudsak salafististiska, en extrem men inte nödvändigtvis aktivt våldsbejakande riktning inom islam som är den förhärskande ideologin i Saudiarabien.
Förutom al-Arifi gillar styrelsemedlemmar även andra företrädare för mer extremistiska former av salafism, alltså personer med beröring med den jihadist-salafistiska miljö där IS och al-Qaida bottnar.
En predikant som gillas av en styrelseledamot är Khalid al-Rashid, mest känd för att ha dömts till 15 års fängelse i Saudiarabien för att i en omtalad predikan ha uppviglat muslimska ungdomar till att döda tecknarna bakom Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten 2005.
– Vem ska döda dem? Om vi inte ska vara terrorister, ska vi då vara uppgivna och besegrade? säger han bland annat i sin predikan där han ömsom gråter över de alltför fega och omanliga muslimerna och ömsom skriker ut sin vrede över de gudlösa tecknarna.
Ytterligare en person som gillats är Raed Salah, islamistisk politiker som efter IS erövringar i Irak uttryckte förhoppningen att “Jerusalem snart skall bli huvudstaden i det globala kalifatet”. Han har även spridit antisemitiska ritualmordslegender, förringat hedersmord och skyllt fenomenets förekomst på feminismens inflytande.
Säkerhetschefen Anders Nählstedts önskan om en sakkunnig deltagare från polisen vid mötet uppfylldes inte.
Rolf Paimensalo förklarade att det kan bli aktuellt framöver eftersom dialogen ska fortsätta.
– Jag har lyssnat på dem och nu har de fått ett ansikte på mig som polis och har mitt telefonnummer, så de kan också kontakta mig, sa han.
Inte heller kommunens integrationsstrateg Annika Karlsson, med erfarenhet av de aktuella frågorna, kunde delta i mötet.
Robin Gustavsson säger att den fortsatta kontakten med Ljusets moské främst ska ske genom socialtjänsten och Brottsförebyggande rådet, BRÅ.
– Vi var inte där för att förhöra dem om eventuella olagligheter. Oavsett vilka grupper det gäller är det bättre att ha en dialog än att stänga ute. Vi ska fortsätta att lyfta demokratifrågor och vikten av samhällsansvar. Om det ska lyckas måste vi också ta del av deras förutsättningar. De är intresserade av att vara med, förklarade han.
Han betonade att socialtjänsten vill ha in uppgifter om misstänkt radikalisering och våldsbejakande extremism och att företrädarna för Ljusets moské lovat att meddela om de får reda på något.
Lena Wallentheim konstaterade att Frilagts granskning lett till något positivt.
– Det är viktigt att få igång en dialog. Det fanns ingen kontakt förut, men artiklarna har banat väg, sa hon.
Hon menade också att samhället måste ta diskussionen och förmedla att våldsbejakande extremism inte accepteras. Samtidigt behöver ett förtroende byggas upp.
Kommunalråden var positivt intresserade när Frilagt frågade om en förebyggande religionsdialog som också kan motverka extremism, liknande den i Helsingborg, skulle kunna var aktuell i Hässleholm. Deltagare i den gruppen sa i Frilagts tidigare reportage att en förutsättning varit att det fanns ett stöd från kommunen och en politisk vilja.
Lena Wallentheim skulle kunna tänka sig att ta ett sådant initiativ, även om förutsättningarna kan se annorlunda ut i Hässleholm.
– Varför inte? Det är helt rätt att arbeta förebyggande och det är också i linje med vår handlingsplan. När det smäller är det för sent, sa hon.
Både Norra Skåne och Kristianstadsbladet var inbjudna av den muslimska föreningen till mötet i Ljusets bönesal. Kommunen hjälpte till med kontakten. Frilagt ville givetvis också vara med och kontaktade styrelsen, men nekades.
– Tyvärr är vi redan alltför många, skrev moskéns kontaktperson i ett sms till Frilagt kvällen före mötet och menade också att frågan var för sent ställd.
Frilagt erbjöds att boka in ett möte vid ett annat tillfälle, men ville givetvis vara på plats samtidigt som övrig press.
Vi åkte därför ändå dit på utsatt tid och uttryckte vår önskan en gång till, men blev avvisade vid dörren när de andra medierna släpptes in. De kom dock ut efter bara några minuter då kommunpolitikerna hade bett att få slippa media vid mötet.
Efter presskonferensen sa både Pär Palmgren och kommunens informationschef Hanna Gardell att de ansåg att antingen alla eller inga medier borde ha fått inbjudan till mötet.
Att utestänga just Frilagt var anmärkningsvärt eftersom det kom frågor om granskningen och Frilagts medborgarjournalist Jonathan Önell är islamolog.
– Om någon skulle vara med var det väl ni, sa Pär Palmgren.
Berit Önell
Jonathan Önell
