– Jag tror att det blir svårt att hitta en lösning före valet, säger Johan Wänström, universitetslektor i statskunskap vid Linköpings universitet som följt utvecklingen i Hässleholmspolitiken.
Han har bland annat forskat om politisk styrning i kommuner och landsting när inget av de politiska blocken har egen majoritet.
– Hässleholm är inte unikt, även om problemet verkar djupare, säger han.
Ingen annan än politikerna kan göra något åt det låsta läget. Det kan i värsta fall pågå ända fram till valet.
Situationen verkar mer svårlöst än någonsin efter måndagens besked att samtalen mellan den borgerliga alliansen och de rödgröna partierna brutit samman. De rödgröna vill bara regera i samma minoritetskonstellation som tidigare, men inte med den alliansbudget som majoriteten i fullmäktige antog. De borgerliga vill styra i minoritet, men lär inte kunna fullfölja det eftersom de inte vill samarbeta med SD och de rödgröna inte vill ge sitt stöd.
– Jag tycker att det är väldigt konstigt att kommunpolitikerna håller fast så hårt vid blockpolitiken. Den verkar helt cementerad. Men många frågor avgörs i riksdagen medan det i kommunen inte är så stora skillnader i budgetarna, säger Johan Wänström.
Han uppfattar Hässleholmspolitikernas agerande som emotionellt och kanske också en fråga om personkemi.
– Det är nog många som är besvikna på varandra, säger han.
Kan hålla på så länge de vill
Men ingen annan kan rädda situationen. Det går inte att tvångsförvalta en hel kommun.
– Det är kommunfullmäktige som har den yttersta makten och kan avgöra hur kommunen ska styras. Staten har ingen makt att agera. De kan hålla på så länge de vill. Men rent moraliskt innebär det att inte ta ansvar. Medborgarna kan förstås bedriva opinionsbildning och ställa krav på politikerna, säger Johan Wänström.
Han är inte imponerad av förslaget till treblockslösning som han inte sett tidigare.
– Generellt går vi i och för sig mot tre block genom SD:s tillväxt. Som forskare vill jag inte lägga mig i vem som styr, men i slutänden är det nog inte långsiktigt hållbart. Förr eller senare kör de fast. En traditionell majoritet har lättare att styra, säger han.
Han anser också att det vore underligt att anpassa organisationen till ett parti, för att minska dess inflytande.
– Det är bättre att verka för en annan formation som ger en majoritet, säger han.
Exempel från andra kommuner
Han ger några exempel från andra kommuner. I Umeå har Socialdemokraterna styrt i minoritet genom att söka stöd hos än de ena än de andra, i praktiken något som liknar de tre blocken i Hässleholm. Något som haft sina nackdelar.
– Jag förstår att de rödgröna här inte vill hamna i ett sådant läge som ett av samarbetsblocken. De kommer väldigt långt från makten och vet inte när de får vara med och få igenom sin politik, säger Johan Wänström
I Eslöv samarbetar Socialdemokraterna och Moderaterna sedan valet 2014, efter en parlamentarisk kris under förra mandatperioden då S styrde i minoritet. I Alingsås lämnade den rödgröna minoriteten makten efter att deras budget röstats ner flera gånger, liksom i Hässleholm. Skillnaden är att i Alingsås fick de borgerliga ta över utan särskilt mycket bråk.
– Det är svårt kort tid före ett val. Då vill ingen visa sig svag, men det handlar mest om att hitta en tillfällig lösning, säger Johan Wänström.
Det mesta fungerar ändå i kommunen
Han vill dock betona att kaoset i Hässleholm inte ger anledning till panik för invånarna.
– Dagis, skola och sophämtning rullar på ändå. Det finns en stor tjänstemannaorganisation. En politisk kris är inte förödande för kommunen, åtminstone inte på kort sikt. De stora och mer långsiktiga besluten blir dock lidande, säger han.
Han tror att ännu mindre kommuner ofta har lättare att hitta samarbeten.
– De är nog mer vana vid samarbete, oavsett vem som styr. Det kan utvecklas en kultur där de kommer överens och hittar bredare lösningar. Då är det lättare att klara ett minoritetsstyre, säger han.
Berit Önell