Förtjänstfullt har vi i vår lokaltidning Frilagt kunnat ta del av en redogörelse för politikerarvoden, deras konstruktion och storlek. En intressant läsning som leder till många frågetecken!
I Hässleholms kommun utgår politikerna från det grundbelopp, 68 062 kronor, om vars storlek man själv beslutat. Detta belopp utgör kommunstyrelsens ordförandes arvode. Till övriga kommunalråd utgår 90 procent av detta belopp. Övriga arvoderade poster är baserade på procent av grundbeloppet.
”Socialdemokraten” Lena Wallentheim skulle om hon lyckades i sin ”strid” att återta posten som kommunstyrelsens ordförande således uppbära ett månatligt arvode utgörande 68 062 kronor.
ANNONS
Kommunpolitikern Lena Wallentheims arvode skulle således komma att överstiga dottern Anna Wallentheims arvode som ledamot av riksdagen. Grundarvodet för våra riksdagsledamöter utgör 63 800 kronor per månad.
Storleken på riksdagsledamöternas arvoden beslutas av Riksdagens arvodesnämnd, som är en myndighet under riksdagen, således inte av politikerna själva!
Inga-Britt Ahlenius före detta chef för riksrevisionsverket har, om undertecknad minns rätt, haft ett finger med i spelet för att så idag är fallet.
Undertecknad har i tidigare sammanhang talat om ”politikeradel” varför det kan vara av intresse att här nämna också pappa Wallentheim. Denne socialdemokrat har också föga förvånande politiska uppdrag med ersättningar utgående av skattemedel.
I socialdemokraternas övergripande ideologi framskymtar ord som solidaritet, jämlikhet och broderskap. Skorrande falskt låter det i mångas öron om ett litet socialdemokratiskt kommunalråd med ett månadsarvode uppgående till 68 062 kronor till äventyrs skulle försöka orera om solidaritet, jämlikhet och broderskap. Om arvodets storlek har hon dessutom själv varit med att besluta!
Det finns måhända anledning för partikamraterna att fundera över var socialdemokraten Wallentheim och samarbetspartnern vänsterpartisten Purk idag befinner sig ideologiskt. Bägge företrädande ”arbetarpartier” som står eller stått fackföreningsrörelsen nära. Frågan är om vederbörande med sitt agerande skulle kunna inhysas under begreppet ”klassförrädare”.
Låt oss med ett exempel se på socialdemokratin och vad den en gång stod för ur ett kort historiskt perspektiv. Hade det som ovan relaterats skett på exempelvis statsminister Tage Erlanders tid hade säkert telefonen ilsket ringt där borta i familjen Wallentheims Emmaljunga. Lena Wallentheim hade då säkert fått en ideologisk uppsträckning hon sent skulle glömma!
Ronny Larsson i Kvistalånga
