Föroreningar från en gammal grustäkt på kommunal mark som fyllts igen med diverse avfall kan ha förorenat Sötekärrsbäcken vid reningsverket. Det förklarar miljöchef Sven-Inge Svensson i ett yttrande till länsstyrelsen och menar att det bevisar att kommunen är ansvarig och att tekniska nämnden måste utföra de utredningar som miljökontoret krävt.

Svensson anser dock inte att det finns skäl att undersöka platsen för tippen närmare, trots att det är vad länsstyrelsen föreslog honom i ett mejl för en månad sedan efter att ha fått uppgifter om en ”gammal deponi för farligt avfall”. Enligt uppgiftslämnaren dumpades oljor, fenol med mera där.

Kraven på utredning av var föroreningarna kommer ifrån ställdes efter att stora mängder småfisk dött i Sötekärrsbäcken i maj. Analysföretaget Regito, som sköter kommunens provtagning i Finjasjön, gjorde en första undersökning med anledning av fiskdöden. Slutsatsen var att fisken troligen dött av syrebrist, men också att det fanns föroreningar som borde utredas närmare.

ANNONS

– Kan det möjligtvis finnas någon installation som läcker avloppsvatten till Sötekärrsbäcken, undrade Regito med anledning av extremt höga fosforhalter.

Även konduktiviteten var extremt hög, något som beror på höga salthalter och troligen betyder utsläpp av andra föroreningar. Halterna av ammoniumkväve, totalkväve, järn och TOC var också höga. Bakterien Sphaerotilus natans, även kallad smutsvattensvamp, som noterades vid utflödet i Finjasjön indikerar högt näringsinnehåll och finns ofta i slambäddar i reningsverk.

Miljönämnden skickade först ett föreläggande till Hässleholms vatten om att utreda orsaken till föroreningarna i bäcken. Bottensedimentets kvalitet och mängd ska också undersökas och förslag till åtgärder som ”varaktigt löser ovanstående olägenheter i och vid Sötekärrsbäcken” redovisas.

Hässleholms vatten överklagade och hävdade att föreläggandet hade fel adressat och att Hässleholms Vatten inte haft utsläpp till Sötekärrsbäcken.

Sven-Inge Svensson bedömde då att det fanns skäl att rikta om föreläggandet till tekniska nämnden som har uppdraget att vara kommunens fastighetsägare. Även tekniska nämnden överklagade och därför har miljönämnden nu yttrat sig till länsstyrelsen, enligt Sven-Inge Svenssons förslag.

– Jag funderade också på att rikta föreläggandet mot kommunstyrelsen, men så har vi ju inte behövt göra tidigare när det gällt kommunala fastigheter, säger han.

Syns på flygfoton

Tekniska nämnden anser sig inte vara ansvarig fastighetsägare eftersom fastigheten är en samfällighet och bäcken är ett sidodike i Finjasjöns och Ballingslövssjöns sänkningsföretag år 1887-1890.

Men genom uppgifterna om den illegala soptippen har miljönämnden fått ett nytt argument för att kommunen har ansvaret och därmed tekniska nämnden som kommunens fastighetsägare. Kommunen äger fortfarande den omgivande marken och har även del i sänkningsföretaget.

– Grustäkten syns på flygfoton från 1940-talet och 1950-talet, skriver Sven-Inge Svensson.

Han ser dock inte något behov av att kräva att täkten undersöks i nuläget.

– I så fall får vi fram det via den här undersökningen, säger han och tillägger att det finns många ”byatippar” och att det inte går att kräva miljöundersökningar överallt.

Grustäkten låg bredvid  Sötekärrsbäcken, på norra sidan.

Uppgiftslämnaren berättar om grustäkten som en ”avfallsanläggning” dit det på 1960- och 1970-talet körde tankbilar med sådant som inte kunde tas in på reningsverket, bland annat oljor.  Där det idag är en stig var det en väg som bilarna körde in på. Både reningsverket, som då drevs i kommunal regi, och andra avdelningar på kommunen ska ha dumpat avfall där. Området ska ha varit cirka 100 gånger 100 meter stort och fem meter djupt.

Enligt uppgiftslämnaren brukade traktens barn leka vid tippen och hoppa mellan bilvrakens tak. Bilarna låg nästan helt nedsjunkna i den förorenade marken.

Vill se nya grundvattenprover

När Frilagt begär att få del av anmälan om deponin skickar Sven-Inge Svensson mejlet från miljödirektör Annelie Johansson på länsstyrelsen.

– Intressanta uppgifter om gammal deponi för farligt avfall som möjlig orsak till problemen i Finjasjön, skriver hon i mejl till Sven-Inge Svensson som är daterat den 12 oktober.

Hon undrar därefter vilka saneringsåtgärder som gjordes i samband med vägbyggnation och detaljplan för bostäder i området.

– Det vore intressant med nya grundvattenprover i området för att se hur grundvattennivån ligger, föroreningssituationen ser ut i profil och djup samt hur stor plymen är, skriver hon.

Men det tycker tydligen varken miljöchefen eller miljönämnden.

Trots många larm om föroreningar, märkligt hög temperatur i bäcken mitt i vintern med mera har inte heller någon ansvarig i kommunen eller på Hässleholms vatten nämnt deponin i grustaget.

Stora rubriker om utsläpp 1973

Att den skulle vara helt okänd hos de idag ansvariga verkar osannolikt. Finjasjöns fiskevårdsförening har i alla fall på sin hemsida uppgifter om uppmärksammade fenol- och oljeutsläpp 1973 då Sötekärrsbäcken hette Sjörrödsbäcken.

Där kan bland annat läsas: ”Om året 1973 kan skrivas volymer, om fenolutsläpp från lasarettet, om oljeutsläpp i Sjörrödsbäcken och om hur Skyrup byter ägare och om hur den nye ägaren stämmer ett 20-tal personer för tjuvfiske. Ja, Gud vet, om inte tidningarna ökade sina upplagor tack vare Finjasjön. I alla fall ”åt” fetstilen på rubrikerna upp sig till ej tidigare skådad storlek.”

Häromdagen var temperaturen i Sötekärrsbäcken åter kring tio plusgrader, trots flera minusgrader i luften. På vattenytan syntes ett oljeliknande skimmer.

Berit Önell