– Inget vidare, säger miljöchef Sven-Inge Svensson om statusen på avloppsreningen i Attarp.
En man var nyligen nära att drunkna i en öppen infiltrationsdamm som har vuxit igen så att den knappt syns. Anläggningen är inte heller inhägnad.
– Det är varken trevligt eller okej att det ser ut så. Där ska ju vara inhägnat, enligt vad vi sagt, säger Sven-Inge Svensson.
Miljönämnden har tillsynsansvar över det så kallade reningsverket i Attarp, men har inte varit där på nio år. Lika illa är det med sju andra små reningsverk i kommunen. Nu ska samtliga inspekteras.
Sven-Inge Svensson förstår att invånarna reagerar på om miljönämnden ser mellan fingrarna när det gäller reningsverken och samtidigt ställer höga krav på enskilda avloppsanläggningar.
ANNONS
Kommunerna kräver att enskilda avlopp som anläggs nära vattendrag eller i vattenskyddsområden ska ha mer avancerad rening.
– När vi tittar på enskilda avlopp blir det lite knepigt att vi inte tittar på de här också, säger miljöchef Sven-Inge Svensson.
Anläggningen i Attarp tar emot avlopp från 50 personer och byggdes efter beslut i miljönämnden 1999. Då hade det en längre tid varit problem med avloppsvatten som rann ut i Rörån från enskilda avlopp i byn.
Idag krävs ingen anmälan till miljökontoret för anläggande av reningsverk för mindre än 200 personer. Men 1999 var det så och miljökontoret godkände anläggningen med de förutsättningar som beskrevs i anmälan.
Hela anläggningen skulle inhägnas med fårstängsel. Ett särskilt stängsel skulle också sättas fyra meter från anläggningen för kreatursdrivning. Idag finns bara ett stängsel kring den stora hage där den dolda infiltrationsdammen upptar en mindre del som inte är inhägnad, skyltad eller markerad på annat sätt. Innehållet i den damm som syns bäst är tjockflytande och bajsliknande.
Vindskydd skulle skapas genom plantering av buskar i öster mot byn, det skulle vara 200 meter till närmaste granne och anläggningen skulle dimensioneras även för att kunna klara inläckande ledningsvatten.
Enligt ritningen för anläggningen ska den ha två inloppsbrunnar med slamavskiljare, två parallella infiltrationsdammar, så kallade biodammar, kombinerade med slutna infiltrationsbäddar för tillfälligt bruk, översilningsyta, en nödavloppsdamm och tre observationsbrunnar. Biodammarnas botten ska ”tätas” med ett matjordsskikt.
Hässleholms vatten har ett kontrollprogram med provtagning i de små reningsverken. I Attarp tas prover två gånger per år. Enligt rutinerna ska värden över vissa nivåer följas upp vid miljökontorets inspektioner som alltså skett väldigt sällan, i Attarp senast 2007 då inga anmärkningar noterades.
Vid det senaste tillfället, i september 2015, uppmättes höga kloridhalter i Attarp, 151 milligram per liter. Kloridhalter över 100 milligram per liter ska följas upp.
Sven-Inge Svensson anser att infiltrationsdammar av det här slaget har vissa fördelar.
Han förklarar att de avger kväve till luften. En konventionell infiltrationsbädd i marken innebär inte risk att människor och djur går ner sig, men påverkar grundvattnet mer.
– Det är det som är tanken med dessa öppna infiltrationsbäddar. Bara hälften av kvävet renas i en infiltrationsbädd medan den andra hälften hamnar i grundvattnet, säger han.
Sven-Inge Svensson berättar att cirka 30 procent av kvävet i Magle våtmark avges till luften.
– Det är att föredra jämfört med ett kemiskt steg till inne i reningsverket då man tillför nya kemikalier, säger han.
Övriga reningsverk med öppna infiltrationsdammar av det här slaget i kommunen är Röke, Hörja och Västra Torup. I utsläppskontrollen för små reningsanläggningar ingår även Mölleröd, Nävlinge, Norra Mellby och Emmaljunga.
Berit Önell
