INSÄNDARE. Jag går i klass 9B på Finjasjöpark skola. Här har man infört ett mobilförbud – men det är inte förbudet i sig som är problemet. Det är jakten, tonen och hur skolledningen behandlar oss elever, som om vi vore kriminella.

En morgon valde jag att inte lämna in min mobil. Rektorns svar? “Då kan du gå hem.” Istället för att hjälpa mig in i undervisningen – som jag enligt lag är skyldig att delta i – blev jag uppmanad att skolka. Det är ett direkt brott mot min skolplikt.

Men det stannar inte där.

ANNONS

Rektor uttryckte att hon ville åka hem till mig för att kontrollera att mobilen verkligen låg hemma – och inte var med mig i skolan. De gick också hem till en vän till mig, en minderårig pojke, utan att ens kontakta hans vårdnadshavare. De ville kontrollera om han hade sin mobil – som om det vore ett förbjudet föremål.

Och det är precis så vi behandlas.

En lärare har sagt att hen tänker ta med sig elevers telefoner hem över helgen om de syns under lektionstid. Samma lärare har dessutom jämfört mobiltelefoner med knivar – som om våra telefoner vore vapen. Det är inte bara grovt, det är fullständigt absurt.

Det här är inte längre en fråga om ordningsregler. Det här handlar om respekt, om gränser, och om hur en skola förvandlar en vardaglig pryl till ett hot – och elever till misstänkta.

Jag kräver inte fri tillgång till mobilen under lektionstid. Jag kräver bara att vi behandlas som människor. Med rätt till integritet, trygghet och en skola som följer lagen.

Izak Blomhav