När jag första gången hörde talas om denna järnvägsdragning, drog jag slutsatsen att det var ett ur alla aspekter omöjligt projekt. Det talades om att städer och samhällen skulle växa upp som svampar ur marken längs banan. Nu vet alla att det är en omöjlighet, då endast två stopp är aktuellt mellan ändstationerna. Den enda glädje dessa tätorter skulle få är att vinka åt tågen när de far förbi och ta del av en enorm bullermatta.

När det sen på Europaforum presenterades visioner för framtiden späddes dubierna på om hur fantasierna skenade. Det skulle bli möjligt att arbetspendla till Berlin och berlinarna skulle weekendpendla till Hässleholm och vandra på Hovdala. Häpp! Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Nu förhåller det sig så, att danskarna inte planerar för hastigheter högre än 250 km/h ner till Tyskland. Vad tyskarna tänker om eventuella HSR-tåg är ännu ej känt. Så där föll visionerna platt till banvallen.

När det gäller finansiering har det talats om anslags- eller lånefinansiering, samt uttag från förhöjda markvärden när järnvägen passerar genom berörda kommuner. Det senare kan avfärdas som rena spekulationer och kan möjligen ge fickpengar till projektet. Villaägarna kommer att protestera högljutt. Anslagsfinansiering kommer att tränga undan all annan satsning på infrastruktur. Återstår då lånefinansiering och de 10 % som kommunerna förväntas bidra med. Om det helt igenom skulle lånefinansieras, skulle bara räntan på kapitalet räcka till att köpa in biobränsle till hela inrikesflyget. Någon lär ha sagt att det hela kommer att bli ett Nuon på hjul, och jag är beredd att hålla med. Frågan är om om det inte strider mot Regeringsformen, ska inte investeringar vara sunda och bärande?

Hela Sverigeförhandlingen kan inte annat än betecknas som en dimridå, för att lura kommunerna att satsa pengar utan att få någon som helst nytta. En förljugen, falsk och förvriden bild av verkligheten målas upp för dem. Eftersom ingen vet vad banan ska vara till för, går det inte heller att räkna på den samhällsekonomiska nyttan. Ingen vet om den utgör en bra investering. Således är det svårt att se hur höghastighetsbanorna ska bli företags- eller samhällsekonomiskt lönsamma.

I dag, 31 maj, har ett nytt bud beträffande projektet kommit, 230 miljarder enligt nyheterna. Räknar då med ett påslag i efterkalkylen på 28 %, blir slutsumman 295 miljarder. Det framgår inte om det inkluderar hela projekt, med bibanor, anslutning till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Ej heller samtliga stationer och vem som ska betala dessa. Om Hässleholm ska stå för kostnaden av bibana och/eller station. En bibana är svår att beräkna i detta läge, då ingen vet hur lång den förväntas bli. Däremot lär en station gå på mellan 0,5  och 1 miljard. Om kommunen ska betala, kan man fråga sig var de pengarna ska tas? Från omsorgen, som redan går back, eller med skattehöjningar (hur många kronor då)?

Vi har de senaste veckorna fått veta att först SD och sedan L har jämte flera andra politiker ur olika partier tagit ställning mot höghastighetsprojektet. Det som förvånar mig är att fortfarande MP och V är ståndaktiga, även om Trafikutskottets ordförande börjat darra något på manschetten.

Nu vänder jag mig direkt till dig, Lena Wallentheim, som i ansvarig ställning måste komma ut ur kokongen och samla dina styrkor och möta kommuninvånarna i ett allmänt möte, som din utvecklingsstrateg lovade (i vittnes närvaro) under Europaforum. Det duger inte att han sprider en massa osanningar när han ställer upp vid särskilda inbjudningar. Visa på att ditt tal om öppenhet och transparens gentemot medborgarna, inte bara är tomma ord.