Annas livskamrat Lars gick ned kraftigt i vikt på korttidsboendet Lyckåsa i Bjärnum. Till slut sa läkaren att han bara hade sex veckor kvar att leva om det inte vände. Då började Anna ta med mat som hon själv lagat och lyckades sakta men säkert få Lars att gå upp till normalvikt igen. Nu bor han på Högalidshemmet och äter fortfarande bara Annas mat, förutom till frukost. Ändå måste han betala nära 5 000 kronor i månaden för maten. Vad pengarna egentligen går till är oklart.

Kerstin och Birgitta har slagit larm om att deras män svalt på Ehrenborgs äldreboende. De har granskat matsedlarna och sett att kaloriinnehållet är alldeles för lågt. Nu har de startat ett anhörigråd. Imorgon väntas politikerna i omsorgsnämnden besluta om en genomlysning av maten på kommunens äldreboenden. En översyn av avgiften för maten kan komma att ingå.

Det är nu två år sedan Lars Nord kom till Lyckåsa efter en stroke. Han hade till en början svårt att svälja, men när det bättrades kunde han ändå inte äta den mat som serverades på boendet. Han rasade därför snabbt i vikt.

– Vi trodde att det var något fel med magen, men röntgen visade ingenting, berättar Anna Korodi.

Hon mixade banan och mango som var lätt att svälja och kunde sedan lägga till mer och mer vanlig mat.

– Jag kände att jag räddade livet på honom, säger hon.

Efter en tid fick han flytta till Högalidshemmet.

– Nu håller han vikten, säger Anna stolt.

Hon berättar medan hon lägger upp lunchen. Lars har förlorat talet, men följer med i samtalet och visar då och då vad han tycker med hjälp av minspel och rörelser med vänsterhanden.

– Jag lagar det mesta från grunden, förklarar Anna.

Lars är idag den ende vegetarianen på Högalidshemmet där det inte finns någon särskild vegetarisk matsedel eller näringsberäkning. Det blir ofta halvfabrikat. Ibland tar Anna också till det, men bara sådant som hon vet att Lars gillar. När Frilagt kommer på besök får han hemlagat potatismos med färdiga nuggets, brysselkål och blandade grönsaker.

– Sedan får han lite kakor och frukt efteråt.

Hon vill berätta för att problemet ska komma fram i ljuset.

– Lars skulle gjort likadant för mig, jag är skyldig honom det, säger hon.

Lars har varit vegetarian sedan han var 15, det vill säga i 67 år.

– Av ideologiska skäl, säger Anna.

Han började laga sin egen mat vid 15 års ålder. Anna rättade sig efter honom när de träffades.

– Jag visste att jag inte kunde ändra på honoom. Vi har varit ihop i 39 år och friska i 37, säger hon.

De är inte veganer utan använder smör och mjölk, men ägg bara i matlagning.

– Vi hade pratat om att det kommer att bli problem med maten om någon av oss blir sjuk.

Hon konstaterar att det är husmanskost som gäller för de flesta i deras generation.

– Men äldreboendena måste förbereda sig för det kommer att bli mer vanligt med vegetarisk kost i framtiden.

– Lars har varit före sin tid, säger hon.

Han har läst mycket, haft stort intresse för samhällsfrågor, inte minst natur och miljö. Han var drivande för att kommunen skulle avsätta sitt första och fortfarande enda egna naturreservat i Ubbalt utanför Vittsjö. De senaste åren har han ofta skrivit insändare i både Norra Skåne och Frilagt.

– När han såg något som inte gick rätt till reagerade han alltid, säger Anna.

Hon konstaterar att Lars varit en viljestark person och är det fortfarande. Hon har försökt introducera en del av sina recept i köket på Högalid, men Lars har inte uppskattat det.

– Jag tror att han tycker att det är en konstig smak. Det blir inte detsamma, säger hon.

Däremot kan hon nu lämna mat som hon lagat så att hon kan vila någon dag. Då serverar personalen och Lars äter.

Köket har försökt laga Annas mat

Anna tror inte att personalen på avdelningen tillräckligt försökt motivera Lars att äta när hon inte är där.

– Man får inte tvinga någon, säger Högalidshemmets förstakock Jenny som kommer in till Lars och Anna en stund.

Hon berättar att de haft flera möten med Anna om maten, försökt följa hennes recept och köpt särskilda ingredienser. Det mesta har inte fungerat ändå.

– Men vårt bröd med soltorkade tomater, focaccia, äter han, säger hon.

Hon säger att de boende i stor utsträckning ska ha möjlighet att välja vad de äter. Det brukar ske i samråd med sjuksköterska.

– Det går att få önskekost, inom rimliga gränser. Då får vi en lista på vad de vill ha och sedan får vi sätta ihop. Jag tycker att det är jätteviktigt att de kan få välja, säger Jenny.

Hon konstaterar att Lars har mycket på sin nej-lista.

Men det får man ha?

– Javisst.

– Han äter inte sås till exempel. Det blir lite svårt för oss. Utbudet är väldigt litet. Jag kan inte göra en god gryta.

Jenny säger att hon inte upplever att matbudgeten är för snålt tilltagen. Köket följer den och matsedeln som kommer från måltidsorganisationen på tekniska förvaltningen.

Under en vecka gjordes ett test där Lars enbart fick Högalids mat. Han åt ingenting.

– Jag tror inte att det handlar om själva maten, säger Jenny.

Hon menar att han vet om det är Anna som har lagat maten.

Lars äter inte kvällsmaten heller på Högalid. Men sedan ett halvår tillbaka fungerar en del av frukosten som avdelningen dukar fram: gröt eller yoghurt med müsli och smörgås. Müsli, bröd, smör, ost och sylt kommer från Anna.

– Smör och ost borde kunna komma härifrån, säger Jenny.

Dryck är ett problem i sig.

– Han kan inte dricka vatten, det ska helst vara lite tjockare, som Proviva, säger Anna.

Det har avdelningen nu köpt in.

Vill ha reducerat pris

Anna tycker att Lars skulle slippa betala för maten eller få reducerat pris. Som det är nu betalar han två gånger för maten: 4 680 kr till kommunen plus cirka 2 600 kronor som hon handlar för.

– Det är inte snyggt att han ska behöva betala nästan 5 000 kronor för mat som kastas i soptunnan.

– De ska inte utnyttja fattiga pensionärer, säger Anna.

Jenny håller med om att det blir dubbel avgift.

– Det är en svår nöt att knäcka, säger hon.

Men hon ifrågasätter om det är lämpligt att reducera avgiften så att Anna står för maten på sikt.

– Om det skulle hända Anna något, hur ska han få mat då?

”Behöver ta sig lite tid”

Anders Jarving, en av Lars Nords söner, är god man och håller inte med när det gäller avgiften.

– Det är väl bara att slå på taxametern i så fall, säger han.

Han har själv vid ett tillfälle frågat handläggaren om att stryka eller reducera avgiften.

– Jag fick veta att det är ett paket. Det verkar ganska stelbent. De kunde ha så att det går att reducera, att man halverar eller betalar en tredjedel av kostnaden.

Lars senaste faktura var på drygt 13 000 för hyra, mat och hemtjänst. Nu väntar både hyreshöjning och höjning av matkostnaden.

Anders Jarving säger att pensionen räcker, men att det inte finns mycket marginal för till exempel tandläkarkostnader.

Han konstaterar att Anna anstränger sig för att hålla kostnaderna nere.

– Jag ser på kontoutdragen att hon åker runt och handlar där det är billigt. En annan tänker mer att man vill köpa allt på ett ställe för att slippa åka runt.

Han känner också oro för att Lars skulle dö av svält om inte Anna lagade maten. Han tror dock inte att problemet bara är att han inte vill äta annat än hennes mat.

– Problemet är nog att personalen trugar inte. Man behöver ta sig lite tid. Hade de gjort det hade han nog ätit varje gång. Det handlar mycket om personalens vilja, säger han.

Han växte upp med den vegetariska maten, men äter idag mer varierat. Första dagen på Högalid åt han och de andra i familjen den vegetariska lunchen där.

– Jag var tvungen att hålla god min, säger han.

– Det behövs lite kärlek i tillagningen. Men jag har träffat kökschefen och hon var väldigt tillmötesgående.

Han konstaterar att hans pappa hamnat i en mycket tråkig situation på grund av sin stroke, inte minst för att han inte kan kommunicera som förr. Lars gör dock framsteg hos logopeden.

Bristande valfrihet frustrerande

Anders bror Peter Nord tror att bristen på valfrihet är det mest frustrerande för Lars.

– Maten har varit en väldigt viktig del av pappas liv. Han har varit väldigt noga med vad han stoppat i sig, sedan 1950-talet, säger han.

– Självklart borde de steppa upp näringsinnehållet och göra maten mer aptitlig, säger han.

Alternativet menar han är att öka valfriheten när det gäller avgiften.

– Pappa är en individ. Han kan göra egna val, tillsammans med Anna.

– Vi har allt att tacka Anna för. Att hon orkar gå dit är beundransvärt samtidigt som det är tragiskt att det ska behöva vara så.

Han minns att Anna mötte mycket motstånd i början på Lyckåsa när hon inte fick komma utanför besökstiderna som inte passade med tågtiderna.

– Men hon står på sig.

– Det behövs civilkurage i samhället, säger Peter Nord.

De slog larm om för näringsfattig mat

Birgitta Martinsson och Kerstin Jeppsson träffades när de besökte sina män som båda gick ned cirka tio kilo i vikt på mindre än ett år på Ehrenborgs äldreboende. Fruarna förstod att något var fel.

– De får alldeles för lite protein. Leif hade under 17 i BMI. Då är man undernärd. Benmusklerna förtvinade så han kunde inte gå, förklarar Birgitta.

Sedan hon börjat ta med sig egen kvällsmat har han gått upp ett par kilo och kan nu gå igen.

Kerstins man Johnny är liksom hon vegetarian. För hans mat finns ingen näringsberäkning alls.

– Som vegetarian reagerar jag på hur lite grönsaker det är och de som finns är ofta urkokta, säger Kerstin.

Hon brukar ta med sig mellanmål numera och även Johnny har gått upp lite.

– Det är ett stort steg att lämna sin kära på ett äldreboende. På något sätt sviker man dem, lämnar dem till förvaring, säger Kerstin.

– Jag var i princip dagligen på Ehrenborg. Ändå tog det nästan ett år innan jag insåg vad felet var. Jag är lite irriterad på mig själv för det. Men jag hade inte varit där precis vid lunch, säger Birgitta.

De började granska kommunens matsedlar och näringsberäkningar. De var med på möten med kostansvariga och ställde frågor.

– Vi frågade hur mycket kalorier det ska vara per dag. Svaret blev 1 500. Men det är svält.

Livsmedelsverkets riktlinjer säger att en person över 70 år behöver mellan 2 100 och 2 700 kalorier.

– 2 100 om man är sängliggande, de flesta behöver 2 400, säger Birgitta.

”Vad använder de pengarna till?”

Som sämst nådde äldreboendenas lunch, dessert och kvällsmat bara 530 kalorier. Dessa mål ska täcka cirka 45 procent av dagsbehovet. Dessutom innehöll maten för lite protein och fett.

– Vi frågade hur mycket kostnaden för maten är per dag och fick svaret 32 kronor för lunch och kvällsmat.

– Då förstod vi att det var helt galet, säger Kerstin.

Hon berättar att hon blev förtvivlad, ledsen och arg på samma gång.

– Vilket samhälle ska vi ha? När äldre får svälta om de hamnar i kommunens äldreboende? Eller ett samhälle som tar hand om alla medborgare?

Från och med januari betalar de äldre 150 kronor mer för maten per månad, det vill säga 4 980 kronor.

2024 användes bara 1 770 kronor till livsmedel. För en dag används 57 kronor, varav frukost kostar 25 kronor och lunch plus kvällsmat 32 kronor. Konsumentverket beräknar att mat för en person i åldern 61-74 år kostar 3 350 kronor i månaden.

– Vad använder de pengarna till, undrar Kerstin.

De konstaterar att maten som serveras ofta är billigast möjliga: korv, kyckling och pannkaka i olika variationer, spenatsoppa med en ägghalva och ingen smörgås.

– En gång skulle det vara laxpytt. Men det var inte lax i närheten. Det var morötter. Det låter gott, men det är fusk, berättar Birgitta.

Efter att de slog larm i Norra Skåne har reaktionerna varit överväldigande. Många i liknande situation har hört av sig och de har startat ett anhörigråd.

De har märkt att portionerna blivit lite större, det går att få påfyllning och vissa rätter har tagits bort. En översyn har startat och ansvariga har lovat att Livsmedelsverkets riktlinjer ska följas.

– Men vi känner oss inte säkra. Om vi inte är där och tittar kan det gå hur som helst, säger Kerstin.

Uppdaterad matsedel håller inte heller måttet

Från den 3 mars har större förändringar utlovats. En uppdaterad matsedel för januari och februari uppfyller fortfarande inte riktlinjerna. Den innehåller mer kalorier än förra årets, men ändå når bara enstaka dagar når upp till kraven räknat på 45 procent av 2 400 kalorier per dag. Även räknat på 2 100 kalorier ligger många dagar under nivån.

På nyårsafton hade Birgitta beställt mat på Ehrenborg. Det blev inte fläskfilé som det stod på matsedeln utan benfri kotlett, fläskytterfilé.

– Det var ok. Men när jag kom upp till Leif hade de fått fet grishals som var alldeles grå och marinerad i vinäger. Jag bytte tallrik med honom. Det värsta var att de boende som inte var dementa fick fläskytterfilé, berättar hon.

– Ska de straffas för att vi håller på eller för att de är dementa?

Hennes klagomål ledde till att alla fick fläskfilé en annan dag.

– Det var jättefint, men så ska det vara alltid, säger Birgitta.

De förstår inte varför det om det serveras grönsaker ofta är råriven vitkål.

– Det ska man inte servera till gamla som har svårt att svälja och tugga. Men det är väl det billigaste, säger Kerstin.

Hon och Birgitta kommer inte att ge sig.

– De blir inte av med oss. Vi kommer att bevaka detta och vi blir fler och fler.

Lovar bättring

Maria Helmersson, måltidschef, säger att kommunen ska följa Livsmedelsverkets rekommendationer om kaloriinnehåll och näringstäthet.

Har det varit avsikten tidigare också?

– Ja, det har det. Det här är ingenting som skett med någon medvetenhet. Det är olyckligt att vi har upptäckt att det finns eller har funnits dagar och vissa rätter som har varit lite för låga och det rättar vi till självklart.

Ni har inte haft riktigt koll på det då?

– Det finns ett stort engagemang för vilka rätter vi ska ha på menyn. När det har blivit nya kombinationer har vi inte alltid gjort de analyser som borde gjorts.

– Det är olyckligt och det ser vi till att få rutiner på plats för att det inte ska hända igen.

Räcker budgeten till om de här riktlinjerna följs?

– Ja. Det ser vi till att den gör.

Det är inte så att man behöver höja den?

– Det får vi se. Det är möjligt att kostnaderna kommer att bli lite högre nu och då hanterar vi det.

Er budget är lägre än många andra kommuner?

– Jag vet inte, men vi ser över detta nu och vi får hantera det helt enkelt. Vi ska ha bra måltider till våra äldreboenden, så är det bara.

Maria Helmersson bekräftar att det inte finns någon vegetarisk matsedel med näringsberäkning.

– Det är så pass få som har det. Än så länge anpassar köken detta själva. Det är också något som vi kommer att se över hur vi kan utveckla. De vegetariska rätterna kommer att öka med tiden, tänker vi.

Önskekost, hur fungerar det?

– Jag kan inte de exakta detaljerna. Men om en person har speciella behov så går det att skriva sådana önskemål i beställningen. Vi tillmötesgår individuella önskemål så långt det går.

Om man ätit på ett visst sätt hela livet, är det kanske inte lätt att plötsligt äta helt annat?

– Nej, det är det säkert inte och det är viktigt att omsorgen ser vad det är för specifika behov.

Hur ser du på att man kastar mat varje dag?

– Matsvinnsfrågan är något som vi brottas med, hur vi ska servera rätt mängd mat för att undvika att kasta. Det är en anledning till att portionerna inte är så stora eftersom aptiten många gånger är nedsatt, men viktigt att de är energi- och näringstäta.

Måste ni laga det ni vet inte äts?

– Så länge vi har en beställning måste vi såklart leverera det.

– Det är omsorgen som beställer.

Vegetarisk mat ska enligt Maria Helmersson ha samma näringsinnehåll som annan mat. Lunch och kvällsmat innehåller vanligtvis knappt halva energiinnehållet för dagen. Resten ska komma från frukost och mellanmål.

Varför är kaloriinnehållet i den uppdaterade matsedeln under Livsmedelsverkets rekommendationer?

– Vi gör förändringar under pågående matsedelsperiod och bedömer att vi följer de riktlinjer som finns sett över perioden. Till måltiderna kommer också dryck, råkost och andra tillbehör som ytterligare ökar på energi- och näringen i måltiden.

Varför gör ni beräkningar utan dryck och andra tillbehör om ni menar att dessa ska räknas in?

– Näringsberäkningarna rör den delen som vi levererar.

Lagas nu mer mat så att de som önskar kan få ta om?

– Vissa rätter har varit lite små i portionerna, de är nu större så att det ska finnas mat så att alla blir mätta.

Detaljerade siffror går inte att få fram

När Frilagt ber att få ut kostnaden för mat respektive omkostnader får vi först besked att 2024 års kostnad inte är fastställd då bokslutet inte är färdigt. Maria Helmersson vill återkomma om cirka två veckor. När Frilagt inte accepterar det visar det sig att bokslutet är klart och kan skickas.

Men där kan vi inte se vad olika delar av de avgifter som de äldre betalar faktiskt går till. Däremot kan vi se att omsorgens kök inte använde hela sin budget 2024 utan bara 30 procent. Resten har gått in i tekniska förvaltningens allmänna budget som klarade sig utan underskott enligt delårsrapporten. Budgeten var på 5,5 miljoner kronor och utfallet 1,7 miljoner. Livsmedel kostade 14 miljoner, jämfört med 14,3 miljoner 2023. Personalkostnaderna ökade från 23,4 till 23,9 miljoner, alltså inga större skillnader utan det är interna fördelningar och vissa förbrukningsinventarier som kostat mindre än 2023 då utfallet blev 3,9 miljoner.

Enligt Maria Helmersson pågår analyser av kostnader och portioner.

Ingen av enhetscheferna på Ehrenborg eller Högalid har fått signaler om att de boende gått ned i vikt onormalt mycket eller att någon tappat vikt på grund av maten, trots att alla vägs regelbundet.

Noor Alewi på Högalid säger att hon fått besked att avgiften för maten står fast.

– Bara om det är palliativ vård räknar man av den, säger hon.

Genomlysning ska göras

Under torsdagen står maten på omsorgsnämndens dagordning. Förslaget är att en genomlysning av måltidssituationen ska göras utifrån kvalitet och ekonomi. Den ska vara klar den 24 april. Måltidspolicyn ska också utvärderas.

– De äldre ska ha god och näringsriktig mat, det är det viktigaste, säger ordförande Christer Welinder (S).

Han vet inte hur stora omkostnaderna är, men säger att omsorgen betalar 150 kronor per person och dag för maten, varav 125 kronor går till tekniska förvaltningens måltidsorganisation.

Han konstaterar att vegetarisk mat inte är så vanlig bland äldre idag.

– Men vi måste följa med i tiden. De boende vill ha mat som de känner igen.

Christer Welinder konstaterar att det är en fråga för politikerna om det ska bli möjligt för den som ordnar egen mat att bryta ut en del av kostnaden från avgiften på äldreboendet.

Kan det ingå i översynen?

– Det kan det göra, säger Christer Welinder.

Berit Önell