MERLÄSNING. Idag publicerar Frilagt en livsberättelse från en läsare, en ensam mamma som kämpar för sina barn och själv hade en svår uppväxt.

Hej! Mitt namn är Jasmine. Jag är en ensamstående mamma med tre barn. Vårt liv handlar om att kämpa varje dag för att sätta mat på bordet, och vända på varenda krona. Min sjukdom, mina skov och mitt lidande varje dag är inget jag visar barnen. Vaknar varje morgon tidigt, väcker dem, följer med dem i taxin till skolan för min son är åksjuk. Det är ingenting jag får betalt för, det gör jag gratis för de är mina barn.

Jag är en väldigt ensam mamma, har inga morföräldrar eller farföräldrar, har inga vänner alls, alltså ingen att vända mig till med problem och dylikt. Dagarna är så råa och tuffa för mig. Alla mina tre barn har tuffa diagnoser så de kämpar också på sitt sätt. Ingen hör oss, vi är ensamma, utelämnade till våra öden. Det känns som en bestraffning från ovan.

Innan jag fick barn, i hela mitt liv, har jag fått kämpa med misär, fattigdom, drogproblem, hälsan, sexuella övergrepp på mig när jag var bara tre år gammal. Jag har blivit utnyttjad i missbruk, slagen, inlåst, tre LVM, 16 gånger inlagd på avgiftning. Jag har bott på jättemånga olika familjehem och även på jättemånga behandlingshem. Jag har varit med om krig i mitt hemland när jag var jätteliten, har sett sönderslaktade människor omkring mig och sönderbombade hem, även mitt hem.

Idag när folk ser mig kan de ej se något på mig för det syns inte men det de inte kan se är att inombords är det sjukdom, kaos, elände, sorg, mardröm, svart och ett helvete. Jag har till och med dött flera gånger på grund av överdos men på något sätt kommit tillbaka till livet, kanske var min tid ej kommen än, Gud ville ej ha mig kanske, vet ej. När jag var kanske två år gammal så dog jag också. Än idag vet jag inte varför men min pappa hittade mig med öppna ögon, ingen puls, inget hjärtslag. Han tog mig i ilfart till sjukhuset och sa till dom att väcka mig och de kämpade med mig i en timme innan ett mirakel hände och jag plötsligt vaknade.

ANNONS

Jag vill berätta min historia på grund av att jag vet många som kan relatera till det och samtidigt vill jag vara en förebild för andra om att det finns hopp i allt mörker. Man ska aldrig ge upp utan kämpa vidare hur hårt det än må vara. Hur svårt det än är så finns alltid hoppet kvar och det kan bli bättre och bättre. Jag hoppas att ge tröst till andra i samma situation och vill räcka ut en hjälpande hand.

Med vänlig hälsning
Jasmine