Kommunens nya utredning om placering av en ridanläggning i Hässleholm drar samma slutsats som den förra: bästa platsen är på Österås, strax sydväst om befintlig anläggning som kommunen skulle köpa. Hässleholms hästsportförening tackade nej eftersom kommunen inte ville skriva in några garantier i köpeavtalet, bland annat om att renovera de gamla byggnaderna. Den nya utredningen tog nästan ett år att få klar och under tiden har även Hässleholms ridklubb tröttnat och planerar att flytta ridskolan till en privat anläggning i Ignaberga. Ordförande Ulrika Olsson säger att klubben fortfarande är intresserad av kommunens satsning på lång sikt, men att valet stod mellan en snabb flytt och konkurs.

Den befintliga ridanläggningen är sedan länge för trång för de aktiva föreningarna som hyr den genom Hässleholms ridhusförening där både Hässleholms ridklubb och Hässleholms hästsportförening äger andelar. 2021 var tanken att en ny anläggning skulle byggas till Hässleholms ridklubb vid Mölleröds kungsgård. Hösten 2022 beslöt kommunfullmäktige att anta förslaget att kommunen både skulle köpa den befintliga anläggningen och utveckla den och bygga nytt till ridskolan. Investeringen skulle kosta totalt drygt 40 miljoner kronor.

2023 fanns pengar i budgeten, men det första steget i processen föll när Hässleholms hästsportförening sa nej till kommunens förslag till köpekontrakt. Föreningen ville att kontraktet skulle innehålla garantier för det som kommunfullmäktige beslutat: renovering av de gamla byggnaderna, nybyggnad av stall och ridhus till ridskolan med mera. Kommunen förklarade att garantier om “exakt utformning” inte kan lämnas.

23 placeringar utredda – en lämplig

Istället planeras nu återigen för en ridanläggning enbart åt ridskolan. Kultur- och fritidsnämnden, som gjort de tidigare utredningarna, lämnade över uppdraget till tekniska nämnden som i sin tur i januari 2024 beställde en ny lokaliseringsutredning från miljö- och stadsbyggnadsnämnden. Där har planavdelningen nu analyserat kommunägd mark och tagit fram åtta möjliga placeringar. Därutöver har 15 platser utretts och förkastats på grund av uppenbara brister, exempelvis detaljplaner för annan användning, naturvärden, platsbrist och närhet till bostäder och verksamheter. Bland dessa områden finns dagvattendammarna mellan reningsverket och Hassellunden, Björklundaområdet och Hässleholmsgården.

Av de möjliga placeringarna får Österås högst poäng, 48, och är det enda område som förordas. Att området redan är en etablerad plats för hästsport är enligt utredningen en stor fördel. Tillgängligheten är god med både kollektivtrafik och cykel. Men skyddsavståndet på 200 meter till hästverksamheter klaras inte. En trädridå som finns utmed Södra Kringelvägen kan enligt utredningen motivera ett kortare avstånd.

Ljungdala bedöms som möjligt och är näst bästa alternativet med 42 poäng. Även här finns god tillgänglighet och överensstämmelse med den fördjupade översiktsplanen där området är utpekat för natur samt friluftsliv, idrott och fritid. Dock får förutsättningarna för att rida ut i naturen inte högsta poäng.

På delad tredjeplats kommer Åhusfältet med 38 poäng och Gäddastorp med 36 poäng, båda rankas som osäkra områden. Alternativen överensstämmer inte med den fördjupade översiktsplanen. För Åhusfältet kan inte skyddsavstånd på 200 meter till bostäder hållas och här finns mycket höga naturvärden. Gäddastorp har för lite service och övriga funktioner i närheten, dessutom är markförhållandena problematiska enligt kommunens skyfallskartering.

Tre områden i Röinge bedöms som olämpliga. De har svagt samband med övriga staden, låg tillgänglighet och infrastruktur som bildar barriärer. Dessutom kan en etablering försvåra framtida utveckling av staden österut.

Även Mölleröd klassas som olämpligt. Platsen uppfyller inte kraven för en ändamålsenlig, tillgänglig och ekonomiskt hållbar ridanläggning. Höga natur- och kulturvärden försvårar en etablering.

Hyran för hög i förhållande till intäkterna

Ulrika Olsson, ordförande i Hässleholms ridklubb, konstaterar att en ny ridanläggning för ridskolan på Österåsområdet redan är utredd. Men hon har förståelse för att kommunen, när beslutet rivits upp, även tittar på andra platser.

Hade det inte varit bättre för er att de skyndade på så bygget kom igång? Då hade ni kanske inte behövt flytta tilll Ignaberga?

– Jo, men pengarna finns inte kvar i kommunens budget. Vi vågade inte chansa. Det behövs ändå ett nytt underlag för beslut och sedan tar det tid att bygga. Det tar flera år och vi hade ändå inte kunnat vara där flera år till, säger Ulrika Olsson.

Föreningen ser situationen som akut.

– Antingen går vi i konkurs eller flyttar. Det är inget lättvindigt beslut. Det tar emot, att flytta kostar mycket tid, kraft och resurser, säger Ulrika Olsson.

– Hyran är för hög i förhållande till de intäkter vi får in. Hyresmodellen är sedan några år tillbaka uppbyggd så att det kostar per häst vilket innebär att vi betalar in stora summor i hyra eftersom vi har många ridande samtidigt. Och för varje extra aktivitet vi önskar erbjuda krävs en extra bokning vilket kostar extra. Om vi vill överleva kan vi inte fortsätta att dela anläggning och genom våra bokningar av lilla ridhuset subventionera verksamheten i stora ridhuset, som vi i princip inte nyttjar. På en anläggning som vi inte delar kan vi använda vår egna anställda personal för skötsel av ridhusen vilket skapar betydligt bättre förutsättningar och ridytor kommer att nyttjas mer kostnadseffektivt. Det har i ridhusföreningen diskuterats olika upplägg för att möta båda föreningarnas behov men tyvärr har det inte hittats en lösning som passar båda och vi ser oss därför nu tvingade att flytta.

Ulrika Olsson förklarar att kostnaden blir ungefär densamma i Ignaberga, men att intäkterna kommer att öka samtidigt som flexibiliteten blir större. Fler av de cirka 50 ridelever som står i kö kan tas emot och fler olika aktiviteter erbjudas.

Hon utesluter inte ett samarbete med kommunen i en ny anläggning längre fram.

– Om det blir bra i Ignaberga och vi trivs, då skulle vi kunna vara kvar där. Men vi skulle väldigt gärna vilja ha en kommunal anläggning för det blir ekonomiskt bättre.

Kontraktet i Ignaberga gäller i fem år och kan därefter förlängas med ett år i taget. Klubbens mål är att flytta in på gården i Ignaberga den 1 mars. Fastighetsägaren bygger nu om stallet och ska byta underlag i ridhuset. Klubben ska bygga klubbrum av moduler och har fått 450 000 kronor i bidrag från kommunen till det. Ytterligare bidrag har beviljats från stiftelser.

Ulrika Olsson betonar att Hässleholms ridklubb hela tiden sagt ja till alla kommunens förslag.

– Vi fick ett fantastiskt, nästan unikt, erbjudande med tre ridhus under kommunalt ansvar. Det hade varit en jättefin möjlighet som gagnat ridsporten som helhet, inte bara ridklubben. Det har varit många års utredningar, men det är inte alls kommunens fel.

Ulrika Olsson har inte läst utredningen ännu, men tycker att flera av områdena är intressanta.

– Åhusfältet, där har vi alltid tänkt att där skulle vi vilja vara och rida ut i naturen. Men där finns väl växtlighet som är skyddad. Ljungdala är fint, men rätt instängt. Mölleröd var vi ju och tittade på och sa ja till det också. Men där hade man kanske behövt investera i cykelvägar. Det hade kostat rätt mycket pengar.

”Det var kommunen som ändrade förutsättningarna”

Eva-Lotta Annell, ordförande i Hässleholms ridhusförening och även suppleant i hästsportföreningens styrelse, hoppas att de kvarvarande föreningarna ska klara sig när hyresintäkterna från ridskolan försvinner.

– Det beror helt på hur mycket våra medlemmar är beredda att jobba ideellt. Vi har gjort en kalkyl och vi kan nog hålla näsan över vattenytan ett tag. Men när underlagen i ridhusen är utslitna nästa gång om fem-sex år blir det en jättestor investering. Om de inte används lika mycket kanske det klarar sig i åtta år, säger hon.

Hon menar att åtta år är så pass lång tid att det är svårt att veta vad som händer, hur samhällsekonomin utvecklar sig med mera. Att byta underlag i båda ridhusen kostar idag cirka 1,2 miljoner kronor.

Föreningen planerar att hyra ut ridhusen till andra ideella föreningar, exempelvis Brukshundsklubben som haft stora utställningar där. Att utöka tävlingsverksamheten kan ge mer intäkter liksom att hyra ut för förberedelser inför tävlingar.

– Går det inte får vi lägga ned.

Eva-Lotta Annell är lite irriterad över att gång på gång få höra att det var hästsportföreningens fel att kommunens satsning kom av sig.

– Det var egentligen inte vi som tackade nej, det var kommunen som ändrade förutsättningarna.

– Det kommer inte fram att vi hade ett muntligt avtal med kommunen, sedan ville de inte ge några garantier, säger hon.

Köpeskillingen var långt under värdering: 1,3 miljoner – på villkor att kommunen också rustade upp anläggningen för 2,8 miljoner kronor.

– Det ville de inte garantera, fast det fanns ett politiskt beslut, säger Eva-Lotta Annell.

Problemet menar hon är att politiska beslut kan rivas upp.

Kommmunala företrädares löften i Frilagt om fortsatt dialog blev det inte mycket av.

– Det kom brev om ett möte på en dags varsel, när jag var på väg på semester. Det tog jag som ett definitivt nej, säger Eva-Lotta Annell.

Hon förklarar att många av föreningens medlemmar har tappat förtroendet för kommunen.

– Det tog två år att komma fram till något som vi kunde gå med på. Sedan försökte kommunen ändå kuppa.

Hon betonar att samma pristlista för att hyra ridhusen gäller för båda föreningarna.

– Vi har avgift per ekipage för att fler sliter mer på underlaget.

Berit Önell

Läs mer:

2022-06-15 Förslag: Kommunen bygger nytt ridhus och köper gammalt

2023-08-10 Ridhusföreningen säger nej till kommunens köpeavtal