Hemtjänsten i Hästveda fortsätter att hitta nya sätt att förgylla tillvaron för bygdens äldre. Livslusten var påtaglig i Hantverksgården när de tillsammans med lokala förmågor bjöd vårdtagarna på cruising, mat, fika och musikunderhållning.

– Det behövs inte så mycket, bara chansen att få träffas, att komma hemifrån och bryta isoleringen. Så bekämpar vi ensamheten, säger Sofie Persson, enhetschef på Hemtjänstgruppen i Hästveda.

Hon har sett till att evenemanget beviljats statsbidrag, men vill i övrigt inte ta åt sig äran.

– Jag har egentligen inte gjort någonting, säger hon.

Hjärnan bakom tillställningen är Jane Sörensson. Hennes kontakter gjorde den möjlig.

– Jag växte upp i raggarkulturen, säger hon.

Hon rekryterade familjevännen och bilfantasten Hasse Nilsson och sin bror Kristoffer, som bjuder på fika genom firman Hästveda betonghåltagning. Kristoffer i sin tur raggade upp Wahlgrens ICA nära i Hästveda som står för korven och hamburgarna.

Jane lyckades också utan större problem övertyga arbetskamraterna att klä upp sig i 50-tals ”pinup-stil”.

– Det är kul att få klä ut sig lite, säger hon.

Fascinationen för gamla veteranbilar har flera förklaringar. Kvaliteten och estetiken är förstås av intresse, liksom friheten.

– Man kan skruva på den och göra det mesta själv, säger Hasse Nilsson.

Minnena och människorna är dock kärnan.

– Min far var bilplåtslagare och bilreparatör. Han har utbildat en annan sedan man var sådär 15 år då man började, säger Hasse.

Gösta Nilsson överger inte sina intressen bara för att han fyllde 100 år för några dagar sedan. Inte minst dansar han fortfarande.

Det gjorde han så sent som häromdagen när dansbandssångerskan Git Nilsson gästade Livshaket, ett annat ensamhetsbekämpande initiativ av hemtjänsten i Hästveda i samarbete med Solgården.

Idag är det istället Sergio Henriquez som står för musiken. Men Gösta räknar inte med att bjuda upp till dans.

– Hans musik är inte lika go att dansa till, säger han.

Sergio är professionell livemusiker, ursprungligen från Lönsboda. Han spelar mest på företag, hotell och restauranger, men har tidigare gästat Livshaket och uttrycker stor uppskattning för deras arbete.

– Det stora med musiken är mötet mellan människor, säger han.

– Ibland är det som att det inte är jag som spelar, det är en kraft uppifrån.

Mycket av det som spelades i besökarnas ungdom är sådan musik som ligger honom varmast om hjärtat.

– Idag är temat amerikanskt och 60-tal, så det blir Beatles, Frank Sinatra, Credence. Men jag kör på känsla, vi får se vad det blir när jag sitter där, säger han.

Ann-Christin Wahlkvist hängde inte med på raggarrundan den här gången. På 60-talet körde hon dock sin farbrors fina Ford Galaxy många gånger. Den hade ingen växelspak, eftersom den var rattväxlad, så det fanns plats till många passagerare i framsätet, i synnerhet eftersom man inte behövde använda säkerhetsbälte på den tiden.

– Man satt packade som sillar, berättar hon.

Lennart Nilsson hängde inte heller med ut. På sjuttiotalet var han dock med på en del sådana exkursioner, även om hans egen bil inte var något märkvärdigt.

– Vi höll på till 3-4 på nätterna.

Det var roligt, men det fanns de som var ute efter att provocera fram slagsmål, så man fick hålla ett öga öppet.

Lennart har också ett rejält scoop att erbjuda tidningen. På sjuttiotalet hade Eslövspolisen för lite att göra och stationen hotades av nedläggning, så poliserna sydde in ungdomar på godtyckliga grunder.

– De jagade poäng, säger han.

Två bekanta slängdes i fyllecell, trots att de knappast hade druckit en droppe: de var gravida båda två.

Att ställa de ansvariga till svars är dock inte aktuellt.

– De är nog 90 år idag, säger Lennart.

Text och bild: Jonathan Önell