INSÄNDARE. Trots att det anses miljövänligt att bygga tätt, kan trädgårdsstäder vara minst lika hållbara, och dessutom bättre anpassade till hur folk faktiskt vill bo. Jag menar att det är hög tid att ifrågasätta den ensidiga satsningen på täta, slutna kvarter fyllda av betong.

Idag hyllas den täta, kompakta staden som lösningen på allt från klimatkrisen till social isolering. Tanken är att ett mer effektivt utnyttjande av yta ska leda till minskat bilberoende, förbättrad miljö och ett kreativt stadslandskap där bostäder, arbete och service ligger inom räckhåll. Men frågan är om vi inte har låtit förtätningsivern gå över styr i många av våra städer. Gröna ytor offras, spontana idrottsplatser försvinner och konflikterna ökar när utsikt och ljus berövas boendeområden. Trots att både närheten till fysisk hälsa och civilsamhälle är det som tydligt visat på resultat för att minska människors ensamhet.

Samtidigt skenar bostadskostnaderna när byggnationen tvingas förhålla sig till att konstruera dyra affärslokaler och parkeringslösningar som sällan bär sig ekonomiskt. Historiskt har byggnationer likt trädgårdsstäder möjliggjort för hushåll med mindre ekonomiska resurser att bli en del av bostadsmarknaden.

ANNONS

Argumentet att den täta staden är den enda hållbara lösningen faller platt när man granskar alternativen. En trädgårdsstad med 30–40 bostäder per hektar erbjuder samma täthet som krävs för att stödja grundläggande service inom gångavstånd. Det handlar inte om att bygga amerikanska villamattor, utan snarare om att skapa livskraftiga lokalsamhällen där människor kan äga sitt boende och vara delaktiga i dess utformning. Trädgårdsstadens rötter går tillbaka till idéer från början av 1900-talet i England och Tyskland, där tanken var att skapa levande, varierade miljöer som smälter samman med naturen. Grönområden och parkstråk är integrerade i stadsbilden, och gatorna slingrar sig fram utan den stela symmetri som präglar den moderna betongdjungeln.

Med miljoner i underhållsskuld och brist på restriktiv investeringsbudget går Hässleholm in i en fas där politiken måste ge tydliga besked och fatta tuffa beslut om hur stadens framtida formgivning ska bli. Hässleholm har lokaliseringen, tågen och civilsamhället med sig. Staden och kommunen som helhet har goda förutsättningar för att bli 2030-talets första Trädgårdsstad, förutsatt att politiken vågar släppa postmodernismens destruktiva byggnormer.

Simon Berneblad
Kristdemokraterna i Hässleholm