Hundratals döda och döende avmagrade småfiskar ligger på bottnen eller flyter runt i den förorenade Sötekärrsbäcken nedanför reningsverket i Hässleholm. Nästan hela vattenytan är täckt av en oljeliknande hinna och det bubblar från bottnen. Utloppet till Finjasjön har en vit beläggning.

Miljöchef Sven-Inge Svensson gissar att fisken dött av syrebrist.

– Men det kan ha en mer eller mindre naturlig förklaring, säger han.

Samtidigt funderar han på om det vore bäst att fylla igen hela bäcken för att slippa problemen och utredningen om det oförklarligt varma vattnet i bäcken i vintras vill han lägga ner.

Det var Linus Jepsson som häromdagen upptäckte att det var fisk i bäcken. Fisken levde då, men på onsdagen hittade han massor av död fisk.

– Det brukar inte vara någon fisk i bäcken och inte mycket annat liv heller. För ett år sedan såg jag döda grodor i bäcken, nu finns här varken levande eller döda. För tio år sedan var det fullt av musslor, abborrar, gäddor etcetera i sjön, men nuförtiden ser jag inget av det. Kanske är det inte så konstigt när grundvattnet har samma kemi som bäcken, säger han.

När Frilagt besökte platsen på torsdagen låg många döda småfiskar och flöt vid bron där Skåneleden passerar bäcken. Nästan hela bäcken var då täckt av den skimrande oljeliknande hinnan som inte splittrades när man petade på den med en pinne, vilket bör betyda att det inte rör sig om järnutfällningar.

På fredagen syntes fler levande småfiskar, men vid närmare kontroll var de döende. Det gick inte att rädda dem genom att fånga in dem och släppa ut dem i sjön. De simmade några varv och sedan lade de sig på sidan.

Heléne Annadotter och Johan Forssblad från Regito var på plats och tog vattenprover på fredagen. Miljökontoret gav dem i uppdrag att kontrollera bland annat syrehalt, salthalt, pH-värde och konduktivitet (ledningsförmåga).

– Döda fiskar är inte trevligt och det luktade illa där, berättar Heléne Annadotter.

Hon tolkade lukten som svavelväte, vilket kan bildas när organiskt material som löv och pollen multnar och som förbrukar syre.

– Det kan vara naturliga processer som har dödat fisken, säger även hon.

Frågan är hur mycket som är naturligt i bäcken som tidigare tagit emot avloppsvatten men idag bara beskrivs som en ”blindtarm”. För ett år sedan tog länsstyrelsen prover som visade bland annat syrebrist, extremt höga salthalter och konduktivitet tillsammans med kraftig näringspåverkan av fosfor och kväve. Järn och mangan var något högt. Proverna visade även förhöjda halter av metallerna koppar, nickel och kobolt samt kalcium, bakterier och mögelsvampar.

Grundvattnet i området kan dock vara ännu sämre. Värdena var liknande bäckens, men värre i brunnen vid Linus Jepssons hus som låg närmast bäcken innan han tvingades riva det och sälja marken till kommunen på grund av Hässleholms vattens policy om skyddsavstånd.

Sven-Inge Svensson konstaterar att vattnet i Sötekärrsbäcken är ganska stillastående, vilket gör att det lätt blir syrebrist.

– Hypotesen här är att fisken gått upp när vattenståndet var högre och blivit instängda när vattnet sjönk. Det blev fort varmt och det föll ner pollen som kan orsaka syrebrist när den multnar, säger han.

Enligt Sven-Inge Svensson är det svårt att hindra fisken från att gå upp i bäcken på annat sätt än genom att gräva igen den.

– Det är något vi kan diskutera i Finjasjögruppen. Bäcken fyller ingen funktion. Vi har pratat tidigare om att fylla igen den, men tyckt att det fanns ett värde i växtligheten intill som kunde vara trevlig för fåglar och insekter. Men det är ingen sund vattenmiljö, säger han.

Han tror det är svårt att få bra vattenkvalitet i bäcken eftersom den har så lågt flöde.

– Den mängd vatten som sipprar ut i Finjasjön är försumbart liten, säger han.

Han ser inga möjligheter att utröna var föroreningarna i bäcken kommer ifrån eller varför vattnet värms upp. En av de teorier som tidigare diskuterades var att en underjordisk vulkan orsakade uppvärmningen. Att reningsverket skulle ha med saken att göra avfärdades snabbt.

Nu anser Sven-Inge att allt talar för att ärendet kommer att läggas ner.

– Jag bedömer det inte som skäligt att lägga mer resurser på detta. Vi ska avsluta med ett beslut som går att överklaga, meddelar han.

Mikael Svensson, biolog och konsulent med artansvar för fisk på Artdatabanken, misstänker också att fisken dött av syrebrist. Han får se Frilagts film på en döende

mört.

– Den är fasansfullt mager, tycker han.

Han tror sig även kunna urskilja abborre och löja på bilderna.

En fråga är varför fiskarna gick upp i bäcken.

– Kanske för att hitta föda eller för att söka skydd. Svårt att säga, men det var inte för nöjes skull. De kan sedan ha blivit instängda, säger Mikael Svensson.

Han tycker att det var konstigt att fiskarna stod kvar kring bron när de dog.

– Fisk rör på sig. Det krävs lite för att de ska dö så. Kan de komma undan så gör de det, säger han.

Döda grodor bekymrar honom också.

– Grodor sitter inte heller och bara dör.

Han förstår inte kommunens agerande.

– Jag är lite förvånad att man inte är mer på hugget i miljöer i direkt anslutning till reningsverket. Det är ju att be om påringningar från allmänheten. Klart är att kommunen hittills inte varit beredd att gå till botten med det här, säger han.

Misstankar om oljeutsläpp måste tas på allvar.

– De borde ta vattenprover där de kollar oljor och alifater. Det ska under inga omständigheter komma ut olja i ett vattendrag, säger Mikael Svensson.

– Vi ska inte ha en miljö där djur dör. Svårare än så kan det väl inte vara?

Se Frilagts film på den döende mörten här:

 Berit Önell