Flytten av musikpaviljongen i Officersparken rycker närmare samtidigt som förberedelserna för en folkomröstning fortsätter. På tisdag kan byggnadsnämnden besluta om rivnings- och bygglov.
Det nämnde Peter Alf när han guidade cirka 35 personer kring T4:s kaserngård på torsdagsförmiddagen. Men främst berättade han om områdets nära 100-årgia historia och kryddade den med humoristiska inslag om färgstarka personer som arbetat på regementet.
Kommunen har också anlitat en jurist som avråder från folkomröstning om paviljongen.
Den historiska vandringen startade i Officersparken.
ANNONS
– Vem vet, kanske är det sista gången ni ser musikpaviljongen i detta skick, inledde Peter Alf, själv tidigare officer och vice ordförande i T4:s kamratförening.
Han fortsatte med att berätta hur Ehrenborg på Hässleholmsgården ”lobbade” för att få regementet till Hässleholm. 1903 års riksdag beslöt att flytta T4 från Landskrona till Hässleholm.
Den 3 oktober 2007 skedde flytten med hästar och personal, inklusive en musikkår på åtta man.
– Första kvällen gick officerarna ut och åt sorgemiddag. De saknade Landskrona med havsutsikt, utbildning med mera. Nu var de förvisade till en köping med drygt 2 000 invånare och ingen högre utbildning än folkskola, förklarade Peter Alf.
Men tiden gick, officerare engagerade sig i kommunpolitiken och Hässleholm utvecklades.
Regementet ritades av en av tidens kända arkitekter, Erik Josefsson. Totalt fem regementen i landet byggdes upp på nästan exakt samma sätt med byggnaderna placerade efter ett strikt mönster. Stadsträdgårdsmästaren i Landskrona planerade Officersparken och 1908 planterades de första träden, som fortfarande står kvar.
Några år senare ritade löjtnant Harald Granlund infarten och paviljongen som stod klar cirka 1915. Där spelade musikkåren, så småningom med förstärkning av ett antal musikaliska värnpliktiga som fick lägga halva sin tid på att spela. 1957 lades T4:s musikkår ner och musikkåren i Kristianstad tog över.
– De var här och spelade någon gång i månaden även under min tid på regementet, berättade Peter Alf.
Han guidade gruppen vidare förbi den så kallade exercishallen (gymnastikhallen) som fick namnet Dahrehallen efter Daniel Dahre Norling, en av T4:s främsta ryttare som tog hela tre olympiska guld. Här fick Peter Alf hjälp i berättandet av en av åhörarna, Gösta Andersson som hade Dahre som lärare.
Alf berättade att T4 utbildade i första hand kuskar, sjukvårdare och sjukbärare. Utbildning skedde även för personal från andra regementen och antalet kaserner utökades därför efter hand. 1943 byggdes tre nya kaserner som på 50-talet fick namnen von Heideman, Virgin och Johnsson efter tre T4-chefer. 1958 byggdes kasernerna Landskrona och Karlsborg, bakom matsalen.
Peter Alf berättade också bland annat om ridhuset, marketenteriet och kanslihuset samt kaserngården som från början var en grusplan där militären övade exercis. Här är planen nu att musikpaviljongen ska placeras, i bortre delen, med öppningen mot matsalen.
Här kom en del frågor från åhörarna om flytten av paviljongen och det femvåningshus som planeras i parken.
– Tyvärr har Hässleholm varit väldigt ovarsam med sin historia, sa Peter Alf.
Han visade också en bild av det tänkta femvåningshuset.
1994 lades regementet ner och kommunen köpte området som efterhand har utvecklats med olika verksamheter.
– Idag är ungefär lika många människor som på den militära tiden, cirka 800, aktiva dagtid i områdets olika verksamheter, konstaterade Peter Alf.
Han avslutade med att säga att han håller tummarna för ett under när det gäller att bevara musikpaviljongen i Officersparken.
Risken finns nu att musikpaviljongen flyttas innan en eventuell folkomröstning hinner säga sitt. När beslut om rivnings- och bygglov är fattade är det inget som hindrar att arbetet utförs.
Tidigare utlovades information till närboende i samband med bygglovsprocessen, men Kerstin Dagneryd, som är med på vandringen, har inte hört något hittills.
Lantmäteriet har nu avslutat förrättningen där den del av fastigheten som ska bebyggas avstyckats från kommunens fastighet Hässleholm 88:1. Den nya fastigheten får namnet Spelet 1. Fastighetsgränsen skär rätt igenom paviljongen.
– Gällande detaljplan säger att det ska vara exakt reglerat så, säger lantmäteriförrättaren Andreas Hansson.
Det betyder att paviljongen nu ligger på två fastigheter. Hansson försäkrar att det inte har någon betydelse om byggnaden trots allt skulle bevaras.
Beslutet am avstyckningen kan överklagas, men bara av parterna, det vill säga kommunen och köparen, Karlsson Equity Holding AB.
Kommunen har också begärt ett utlåtande av juristen Arnold Rönnerfors i Helsingborg om det lämpliga i att hålla folkomröstning om ändring av en detaljplan. Han anser att kommunfullmäktige ska avslå en eventuell begäran om folkomröstning. Skälet är att en ändring inte skulle vara lagenlig och därför kommer att upphävas om någon överklagar.
– En folkomröstning är således i praktiken meningslös, skriver Rönnerfors och menar även att kostnaden för en folkomröstning därför inte kan motiveras.
Han hävdar att plan- och bygglagen, PBL, inte tillåter en ändring i detaljplanen i detta fall. Anledningen är att det krävs särskilda skäl för en ändring eftersom genomförandetiden på tio år inte löpt ut. Om en fastighetsägare som berörs motsätter sig ändringen kan den i princip inte genomföras. Undantag finns dock, om nya förhållanden av stor allmän vikt som inte kunnat förutses vid planläggningen har tillkommit.
– Det kan antas att berörda fastighetsägare motsätter sig en ändring, skriver Rönnerfors.
Evert Storm i ”Paviljongens vänner” säger dock att frågan i folkomröstningen inte nödvändigtvis behöver vara om detaljplanen ska ändras.
– Kommunen har möjlighet att besluta att bevara paviljongen utan att upphäva detaljplanen. För övrigt går andra detaljplaner ju att ändra, säger han.
Han befarar att bygg- och rivningslovet skyndas på för att de ansvariga vill undvika en folkomröstning.
– De borde avvakta en folkomröstning innan de gör något, men de har nog fått panik i stadshuset. De befinner sig på ett gungfly och kommer att sjunka helt till nästa val, säger han.
Berit Önell
