Två och en halv timmes underhållning av hög klass. Det bjöd Hesslekören och Hässleholms stadsmusikkår på, vid en gemensam konsert i Kulturhuset.
Vårkonserten är egentligen Hesslekörens traditionella arrangemang, men i år gjorde man gemensam sak med stadsmusikkåren. Det visade sig vara ett lyckokast. Röda salongen fylldes till sista plats.
ANNONS
Den första halvan av konserten var helt och hållet Hesslekörens. Under Ingvar Albihns eminenta ledning levererade kören helt enligt de högt ställda förväntningarna. Den ena av solisterna, Sofia Albihn, hade dessvärre tvingats lämna återbud. Det gav mera utrymme åt Louise Ljunglöf, men hon hade inga problem med att på egen hand sätta guldkant på körens framträdande. När hon framförde Ted Gärdestads, För kärlekens skull, förmedlade hon det där lilla extra. Även Anna Wanselius medverkade förtjänstfullt som flöjtsolist.
Hässleholms stadsmusikkår tog vid efter pausen. Harriet Jönsson ledde sin orkester med säker hand. Blåsarna framträdde i sina sedvanliga uniformer och visade att de förmår behärska musik av skiftande karaktär. Det handlade om allt från folkmusik, en discohit från 70-talet, (Villages peoples Y.M.C.A) till riktigt pampig filmmusik från Stjärnornas krig. Jonas Enetjärn gjorde en utmärkt insats som stadsmusikkårens solist med sin klarinett.
Till sist framfördes tre gemensamma nummer. Kör och orkester verkade trivas väl ihop, men kören kunde inte undgå att hamna i bakgrunden, vid sidan om den volymstarkare orkestern. Konserten som helhet lämnar ett helgjutet intryck efter sig. När det gällde det musikaliska lämnades ingenting åt slumpen, men vid presentationerna av de olika styckena var tonen skämtsam och underhållande.
I avslutningen steg Lars Kryger från Lions fram. Han överlämnade en gåva på 10.000 kr vardera till Stadsmusikkårens ordförande Rolf Gustavsson och Hesslekörens motsvarighet, Leif Henningsson. Rolf Gustavsson lovade på stående fot att bjuda Hässleholmarna på något extra nästa år. Då fyller Stadsmusikåren 60 år och då kan bidraget från Lions komma väl till pass.
Urban Önell
