KRÖNIKA. Efter att ha vunnit de två första republikanska primärvalen i Iowa och New Hampshire verkar vägen ligga öppen för Donald Trump att för tredje gången i följd bli nominerad som det republikanska partiets presidentkandidat. Man kan invända att mindre än 2 procent av USA:s befolkning har röstat i de två valen och att Trump trots allt ”bara” fick cirka 50 procent av rösterna i de två valen. Men ett tecken på hur dominant Trump är i det republikanska partiet är att hans medtävlare har använt en synnerligen bisarr strategi. Trots att de konkurrerat om nomineringen har de i det längsta vägrat att kritisera honom trots att han två gånger blivit ställd inför riksrätt, varav en gång för att ha försökt hindra en fredlig övergång av regeringsmakten samt blivit anklagad för ett flertal brott, inklusive slarv med handhavandet av hemliga handlingar samt inte minst förnekandet av valresultatet 2020. Antagligen hade Trump vunnit primärvalen i vilket fall som helst men det faktum att ingen republikan vågade kritisera honom eller tala om för väljarna vilken den rättmätige vinnaren 2020 var illustrerar den moraliska kollaps som Republikanerna drabbats av.

En undersökning utförd av CNN i samband med primärvalet i Iowa visade att två tredjedelar av republikanerna som röstade där betraktade Joe Biden som en icke legitimt vald president. Dessutom ansåg cirka 60 procent att Trump vore kvalificerad att bli president även om han dömdes för ett eller flera brott. Tre år efter stormningen av Kapitolium i Washington D.C. visar opinionsundersökningar att en betydande del av den amerikanska befolkningen har anammat flera av de lögner som spridits om valet 2020 och om den följande misslyckade statskuppen. En tredjedel anser att det finns bevis för utbrett valfusk i 2020 års val. Beträffande den misslyckade statskuppen så menar 28 procent att Trump inte är ansvarig, 21 procent anger att de som stormade Kapitolium var i huvudsak fredliga demonstranter och 25 procent tror att FBI låg bakom attacken.

Dessa synpunkter företräds visserligen av en minoritet men det är en klen tröst. En stor del av Republikanerna delar dem och visar vilka förödande effekter Trumps ständigt upprepade lögner, ivrigt påhejade av media på högerflygeln, har fått. Den närmast kultlika uppslutningen kring denna alternativa beskrivning av historien har lett till att Trump kunnat undgå allt ansvar och förklarar varför han fortfarande är den överlägset dominerande personen inom det republikanska partiet. I samband med 2020 års presidentval utsattes valarbetare för en våg att trakasserier av de som ansåg att Trump blivit bestulen på valsegern. Denna oroväckande utveckling har sedan fortsatt med oförminskad kraft enligt Brennan Center for Justice. Som om allt detta inte vore nog så tillkommer det faktum att Trump är involverad i ett flertal juridiska processer samtidigt med valkampanjen.

Men även Biden har problem, fast av helt annat slag. En majoritet av demokratiska väljare anser att han är för gammal för ytterligare en mandatperiod. Men problemet för demokraterna är att det är för sent att ersätta Biden med någon annan och vicepresident Kamala Harris är ännu mer impopulär än Biden. Två tredjedelar av befolkningen är missnöjda med Biden och Trump som presidentkandidater. Detta ska ses mot bakgrunden av att amerikanerna är mycket missnöjda med sitt politiska system som helhet. Polariseringen är för stor, det är för mycket pengar i politiken, korruptionen är ett problem, förtroendet för politiska institutioner är mycket lågt och fler än någonsin är missnöjda med båda partierna. Den amerikanska demokratin knakar i fogarna dels beroende på långsiktiga strukturella problem som förblivit olösta, dels på grund av den auktoritära riktning som Republikanerna slagit in på under Trumps inflytande.

Nej, det är sannerligen inget vanligt presidentval som stundar i november i år!

De som trott eller hoppats att Trump inte skulle kunna vinna igen, inte minst på grund av hans ledande roll i statskuppsförsöket, har att betrakta det faktum att Trump leder över president Biden i flera av de vågmästarstater som kommer att avgöra valet. Vad kan vi då förvänta oss om Trump ånyo skulle bli president?

Under Trumps första mandatperiod undveks en del av hans värsta idéer genom hans egen okunskap och inkompetens. Det misstaget kommer han inte att upprepa. Nästa gång kommer Trump att vara mycket bättre förberedd och understödd av högerextrema krafter. Nämnas kan att den en gång traditionella konservativa tankesmedjan The Heritage Foundation, som nu fullständigt har anammat MAGA-rörelsens extrema idéer, har utarbetat ett detaljerat program för att förverkliga Trumps alla planer.

För Trump gäller valet inte bara att få igenom sina förslag till en ändrad politik, utan det står även enormt mycket på spel för honom rent personligen. Blir han fälld i någon eller några av de många juridiska processer som drivs mot honom kan han inte bara dömas till böter utan även få fängelsestraff.

Det är därför högst troligt att han kommer att använda justitiedepartementet för sina egna syften och därmed förhindra eller lägga ner de rättsprocesser som nu förs mot honom.

Attackerna mot politiska motståndare och kritiker kommer troligen att förstärkas om han nu har hela regeringsmakten till sitt förfogande. Trump har ju själv sagt att han kommer att ”ta hämnd” på inte bara sina politiska motståndare men även de i hans tidigare regering som visade sig vara otillräckligt lojala. Han har till exempel redan utlovat att benåda allehanda personer som varit involverade, på hans uppdrag, i försöket att illegalt ändra 2020 års valresultatet. Genom att använda presidentens rätt till att utfärda benådningar för sin personliga vinning uppmuntrar han indirekt sina anhängare till att begå brott eftersom de sedan kan vara ganska säkra på att undslippa straff genom en benådning.

Nästa steg, utarbetat av Heritage Foundation, är att genomföra vittgående ”reformer” som har till syfte att radikalt minska eller till och med avskaffa en oberoende civilförvaltning (”civil service”) vilket har som yttersta syfte att bli av med de experter inom ”the deep state” som annars skulle stå i vägen för Trumps mest extrema planer. De ska i stället ersättas med lydiga underhuggare så att hans politik lättare kan implementeras. Den utbredda korruption som kännetecknade den första mandatperioden kommer med all sannolikhet att förstärkas eftersom det kommer att finnas färre hinder i form av oberoende personer inom statsförvaltningen. Nedmonteringen av skydd och rättigheter såsom rösträttslagar för minoriteter, som redan är i full gång under den nuvarande konservativa Högsta domstolen, kommer med stor sannolikhet att fullföljas.

Immigration är en av Trumps huvudfrågor och en mycket restriktiv politik kommer att implementeras. En mur mot gränsen till Mexiko står sedan länge högt på dagordningen. Ett annat förslag som cirkulerats är att upprätta enorma flyktingläger samt att deportera ett stort antal av de människor som redan bor i USA men icke har amerikanskt medborgarskap. Trump har öppet flirtat med idén att upphäva rätten till amerikanskt medborgarskap som nu tillkommer alla som föds inom landet, enligt det 14:e tillägget till författningen. Men för en sådan förändring måste då konstitutionen ändras. Med all sannolikhet kommer även den legala immigration att stramas åt vilket i så fall blir ett stort minus för den amerikanska ekonomin.

På det ekonomiska området är en ökad protektionism att vänta. Trump har spekulerat om att införa en 10 procent tull på all import till USA. Oavsett den exakta utformningen av handelspolitiken kommer den att få stora globala effekter. Även om åtgärderna främst är riktade mot Kina, så kommer även Europa och små öppna ekonomier som Sverige att drabbas.

Den amerikanska utrikespolitiken kommer att präglas av isolationism i form av minskade internationella åtaganden. Den största faran ligger i att Trump underminerar NATO och därmed lämnar Ukraina åt sitt öde. Han har ju vid ett flertal tillfällen uttalat sig mycket kritiskt beträffande NATO. Dessutom har han påstått att han kan mäkla fred inom en dag i Ukrainakriget och det är så klart möjligt om man låter Putin bestämma villkoren. Nästan hälften av republikanska väljare tycker att USA:s stöd till Ukraina är för generöst vilket är tre gånger högre än vad demokraterna anser. De stora vinnarna kommer att bli Kina och Ryssland. Trump påstår att han vill föra en tuff politik gentemot Kina, men genom att nedvärdera samarbetet inte bara inom NATO utan också inom den demokratiska västvärlden så kommer resultatet att bli det motsatta. USA är inte längre så dominant att det kan bekämpa de största auktoritära länderna ensam. Västvärldens största och kanske enda möjlighet att kunna motstå den ökade ekonomiska makten hos världens icke-demokratiska länder ligger i att vara enade och samarbeta.

Utmärkande för auktoritära stater är att de gärna skriver om historien så att den passar deras egna syften. Vita, kristna män har sedan USA:s bildande utgjort eliten som dominerat såväl den ekonomiska som politiska makten. Många vita ser denna traditionella maktposition hotad i ett samhälle där de inte längre utgör en majoritet. En orsak till det som gör Trump så populär bland hans kärnväljare är att hans slogan ”Make America great again” är ett ogenerat löfte att återställa den traditionella ordningen i samhället. I flera stater, styrda av Republikanerna, har man ägnat stor energi åt att se till att historieundervisningen anpassas till en sådan syn. Man menar att undervisningen starkare måste framhålla de positiva aspekterna av USA:s utveckling och betona en patriotisk hållning. Bland annat har slaveriets roll för det amerikanska inbördeskriget tonats ned. Ett annat exempel utgörs av MAGA-rörelsens försök, lett av Trump, att beskriva stormningen av Kapitolium som en legitim protest av sanna patrioter mot ett val som demokraterna stulit från den rättmätige vinnaren. Trump har beskrivit de som blivit dömda för upploppet som ”politiska fångar”.

För åtta år sedan verkade det osannolikt att en person som Trump skulle kunna bli vald till president, men det hindret övervanns 2016.

Om det verkade omöjligt att en amerikansk president skulle försöka stanna kvar i ämbetet efter att ha förlorat ett val, så visade det sig trots allt möjligt 2020. Om någon inte trodde att Trump, efter att ha försökt och misslyckats med att ogiltigförklara valet, åter skulle bli Republikanernas obestridlige ledare och dess presidentkandidat 2024, ja då är det dags att ändra den uppfattningen.

Trumps auktoritära tendenser har successivt övergått i något som mer och mer liknar fascism. Och trots det så verkar en betydande del av den amerikanska befolkningen ta det med en axelryckning. Miljoner väljare ser på det kommande valet som en traditionell kamp mellan ett konservativt republikanskt parti och ett liberalt demokratiskt, snarare än en existentiell kamp mellan ett auktoritärt och ett demokratiskt system.

I USA hör man ofta påståendet, av motståndare till Trump, att MAGA-rörelsen med dess auktoritära, vulgära budskap inte representerar det genuina USA. Men sanningen är att MAGA-supportrarna är precis lika amerikanska som de som röstar på Biden. Om Trump vinner i år så tvingas hans motståndare, än en gång, inse att de måste leva tillsammans i ett land där uppskattningsvis 30 – 40 procent, trots att Trump sjunker djupare och djupare ner i ett moraliskt svart hål, anser att “Yes, that’s our guy.”

Tohmas Karlsson