Vittfarnas vikingaby vill ha betalt för omkostnader efter att kommunalrådet Hanna Nilsson (SD) kört dit en kvinna som svimmat på torget och som hon uppfattat som hemlös. Fakturan slutar på 58 000 kronor, varav största delen gäller sanering av en stuga där kvinnan övernattat. Enligt Oddvar Lönnerkrantz i vikingabyn lovade Hanna Nilsson att kommunen skulle betala.

– Det har jag aldrig sagt, säger Hanna Nilsson som förklarar att det var ett helt privat initiativ.

Kommunen bestrider fakturan.

Fakturan kom till kommunen i förra veckan. Kvinnan är visserligen placerad på ett boende av Hässleholms kommun, som alltså betalar för detta, men hade rymt därifrån. Ansvariga på omsorgsförvaltningen hävdar att fakturan kommit fel och har lämnat över den till kommunledningsförvaltningen. Därifrån skickade kommunjurist Magnus Gjerstad på onsdagen ett bestridande till vikingabyn.

– Hässleholms kommun har inte beställt någon prestation enligt den oss tillsända fakturan, skriver han.

Att kvinnans boende normalt bekostades av kommunen gör enligt Gjerstad inte att Hanna Nilssons akutinsats blir kommunens ansvar.

– Inte på det här sättet. Syftet måste i så fall vara att få henne tillbaka till boendet eller någon annan insats, sjukvården kanske. Kommunen placerar inte personer i vikingabyn. Vi uppfattar det här som ett rent personligt initiativ som inte har med kommunen att göra, säger han.

– Det kanske låg närmast till hands att ringa ambulans om hon svimmade på allmän plats.

Kommundirektör Ulf Bengtsson säger att det är rimligt att kommunjuristen gör bedömningen om fakturan ska bestridas.

– Om man kommer fram till att kommunen har ett betalningsansvar får omsorgen hantera det, säger han.

Lånade ut sitt privata bankkort

Händelsen inträffade i augusti 2022. Både Hanna Nilsson och vikingabyns företrädare berättar att hon då kontaktade Oddvar Lönnerkrantz och frågade om kvinnan tillfälligt kunde bo i vikingabyn. Hon gav honom sitt privata bankkort för att han skulle kunna köpa det som behövdes.

Därefter går berättelserna isär.

Tre personer från vikingabyn ska enligt fakturan ha arbetat i totalt 30 timmar till en kostnad av 15 000 kronor. Saneringen av stugan ska ha kostat 30 000 kronor och stughyran för ett dygn är 1 500 kronor. Moms tillkommer på alla belopp.

Ellinore Cefalk gick in som konsult i socialt arbete och omsorg medan det praktiska ordnades av Nisse Nilén och Oddvars fru Maral Otetileu, ägare till företaget och fastigheten.

– Jag pratade med damen för att ta reda på varför hon var hemlös och hur hennes situation såg ut. Det framkom snabbt att hon hade ett boende och att hon hade mediciner som hon inte ville ta, förklarar Ellinore Cefalk.

”Ohållbar och farlig situation”

Enligt vikingabyns företrädare ledde kvinnans psykiska ohälsa till en ohållbar och direkt farlig situation. Säkerhetsanpassningar krävdes.

– Hon blev mer och mer utåtagerande, både fysiskt och verbalt, berättar Ellinore Cefalk.

Efter en natt i vikingabyn kunde kvinnan skickas tillbaka till boendet, mot sin vilja.

– Vi fick tillkalla polis och ambulans. De höll på ett par timmar för att få henne med sig, förklarar Ellinore Cefalk.

Oddvar Lönnerkrantz beskriver sanitär olägenhet, sönderslagen inredning och rester av mediciner i stugan.

– Hon gick fullständigt bananas där.

– Det är vi som har städat. Vi kollade taxan för företag som gör sådant, säger han.

Enligt Oddvar Lönnerkrantz var det aldrig tal om att vikingabyn skulle stå för några kostnader.

– Hanna Nilsson sa först att hon skulle betala. Vi sa att kommunen får betala.

Turism, rättsprocess och utvisningshot

Varför kommer fakturan först nu?

– Allt har snurrat på så det är först nu vi har haft utrymme till det, säger Ellinore Cefalk och menar att de haft fullt upp med bland annat turistsäsongen och rättsprocessen där vikingabyn friades från åtal om fornminnesbrott.

Maral Otetileu är också utvisningshotad efter att hon fått avslag på sin asylansökan. Risken för förföljelse i hemlandet Kazakstan på grund av att hon lämnat islam räcker inte enligt Migrationsverket. Att hon är gift med en svensk medborgare hjälper inte heller. Enligt Migrationsverket saknar hon tillräcklig anknytning till Sverige.

Dessutom har Migrationsverket slarvat bort hennes ansökan om att, som det heter, byta spår och få uppehållstillstånd på grund av arbete istället för asylskäl. Hon JO-anmälde på uppmaning av Migrationsverket de försvunna dokumenten, men nu har verket bedömt att JO-anmälan gör att hon inte är samarbetsvillig och därför lämnat över till polisen att se till att hon kan utvisas. Polisen har sökt henne i vikingabyn vid två tillfällen, men inte hittat henne.

”En bluffaktura”

Hanna Nilsson säger att fakturan från hennes tidigare vänner i vikingabyn är en bluffaktura.

– Det är en stor lögn alltihop, säger hon.

Hon var övertygad om att kvinnan på torget var hemlös.

– Hon hade sovit i över en vecka där.

– Oddvar hade en massa flyktingar där då. Jag frågade om hon kunde bo där bara medan jag tog reda på var hon hörde hemma, säger hon.

Varför? Skulle du inte vänt dig till kommunens ansvariga?

– Om jag hade vänt mig till kommunen hade det blivit att Hanna, hon är kommunalråd och si och så. Jag ville bara veta var jag skulle göra av den här människan.

Hon berättar att kvinnan inte hade ätit.

– Jag fixade mat och nya kläder.

Handlade för 4 000 kronor

Hon gav Oddvar sitt privata American Express-kort så att han kunde köpa vad som behövdes, bland annat en portabel toalett.

– Han handlade för 4 000 kronor. Det var aldrig något snack om att kommunen skulle betala, säger hon.

Hon förklarar att det fanns en spärr på kortet, så det gick inte att handla obegränsat.

Det tog lite tid innan hon fick klarhet i var kvinnan hörde hemma.

– Till slut fick jag tag i den gode mannen och fick veta att hon hade annat boende, men hon ville inte dit.

– Dagen efter insåg vi att hon verkligen behövde vård. Jag var där och jag ringde till ambulansen.

En kvart att städa

Hon tyckte inte att det var så farligt med stugans skick.

– Jag frågade om jag skulle hjälpa till. Det hade tagit mig en kvart, säger hon.

– Att kommunen ska betala är en efterhandskonstruktion.

Hon anklagar sig själv för naivitet.

– Jag är så dum. Jag klarar inte av att se en människa må dåligt, säger hon.

Men var det inte olämpligt att försöka hjälpa på det här sättet?

– Det olämpliga är att jag haft med Oddvar Lönnerkrantz att göra. Det är inte olämpligt att försöka hjälpa en människa.

Hon ser fakturan som ett personangrepp.

– Det är bara för att de vill smutskasta mig, säger hon.

Berit Önell