INSÄNDARE. Varje år får vi vara vaksamma och ibland slåss för att få ha våra badplatser kvar, den fantastiska servicen med bokbussen drogs in, nu har tidningsutdelningen dragits in för de som bor längst ut på landsbygden (inget kommunalt beslut men det påverkar oss i högsta grad).
Vi kämpar för vår överlevnad och tänker problemlösning. Idrottsföreningar startar samarbeten för att rädda föreningar och möjliggöra att våra barn och ungdomar får en meningsfull fritid. Detta innebär långa sträckor i bil för träningar och att spela hemmamatch. Men vi ställer upp för våra barn och unga, bromsar inte i en uppförsbacke och vi löser det.
I en by har skolans personal tillsammans med eleverna ordnat julbasar för att köpa in nya böcker till skolbiblioteket då utbudets ”bäst före”-datum sedan länge passerat. När hade annars barnen fått nya böcker? Återigen vi löser det.
En föräldraförening ville ordna penséer till tre krukor vid entréerna för att ge ett välkomnande intryck. Tyvärr kunde kommunen varken avvara blommor eller krukor – så återigen löste man det på egen hand.
Närmsta förskola innebär inte att man är garanterade en plats vilket kan leda många gånger leder till flera mils extra körning dagligen. Även rätten till skolskjuts stöter på patrull och återigen får vi lösa det själva.
Det vi på landsbygden har gemensamt är att vi är på en plats där vi vill vara. Detta betyder inte att vi vill bli överkörda gång, på gång, på gång. Det räcker nu.
Småorternas invånare, föreningsliv, företagare och inte minst skolpersonal och förskolepersonal gör sitt yttersta för en levande landsbygd. Men att ständigt kämpa i motvind irriterar, dämpar motivationen och ibland känns det tröstlöst.
Med anledning av kallelsen till tekniska nämndens arbetsutskott den 5 oktober där ett av förslaget är att dra in på julgranarna i småorterna så känner vi att vi inte kan sitta tysta längre och knyta näven i fickan över ytterligare neddragningar på landsbygden.
Att ni nu vill ta bort julgranarna, som sedan länge sprider ljus i vintermörkret med hänvisning till en liten besparing och likabehandlingsprincipen är droppen som fått bägaren att rinna över.
Detta tänker vi inte lösa åt er. Någonstans finns det en gräns och den är nådd nu.
I tjänsteskrivelsen hänvisas till likabehandlingsprincipen när även Tormestorp, Finja och Vankiva drabbas. Likabehandlingsprincipen omfattar väl även Hässleholm tillsammans med större kransorter? Eller värderas kommuninvånarna efter var vi bor? Vi betalar oss veterligen samma skatt?
Har kommunen missat att den levande landsbygden är ett av de stora argumenten till att många, främst barnfamiljer, flyttar till kommunens småorter – med ökade skatteintäkter till följd? Har kommunen missat att många av oss jobbar inom den gröna näringen och att vi kämpar i arbetet med biologisk mångfald? Många av oss bidrar till att höja en dålig självförsörjningsgrad i det här landet.
Har kommunen missat att vi är EN kommun?Vi på landsbygden ställer gärna upp för varandra, här hjälps vi åt och löser mycket på egen hand, vi begär inte så mycket så hjälp oss istället för stjälp oss. Se oss, någon gång vill vi också bli sedda – så mycket problem vållar vi väl inte kommunen?
Så tänk om och tänk rätt och gärna med likabehandlingsprincipen som riktlinje, inte bara vad gäller julgranar utan i alla beslut ni fattar!
Mvh/
Röke Sockengille
Röke Alliansförening
Röke IF Röke Skytteförening
Röke Hörja Föräldraförening
Röke Buss Hörja Byalag
Röke-Hörja SPF
Läs artikel om förslaget:
2023-10-03 Julgranar kan släckas efter gatlyktorna