Barnmorskan Ester Aronsson lämnade Hörja och reste till Kongo som missionär första gången 1959. Trots svåra förhållanden återvände hon under cirka 20 år. Två gånger tvingades hon fly på grund av oroligheter. Boken om hennes spännande liv släpps på torsdag i Hörjagården då författaren, hennes systerson Hasse Bengtsson, berättar mer om både Ester och sin egen resa i hennes fotspår.

Hasse Bengtsson växte upp i Hörja, liksom sin moster, och även han gick som barn ofta till baptistkapellet. Men de valde helt olika vägar i livet. Idag bor han i Östra Vemmerlöv utanför Simrishamn, i sin svärmors föräldrahem som tidigare varit sommarhus. Han är 72 år, har lämnat anställningarna som chef i svenskt och internationellt näringsliv bakom sig och tar bara ibland något konsultuppdrag i organisations- och ledarskapsfrågor via sitt eget företag.

Han berättar att han levt med boken om Ester mer eller mindre i 20 år. Han fascinerades av hennes liv och ville hinna dokumentera hennes berättelser och vad det var som drev henne att lämna sin trygga hembygd och ge sig iväg på den långa resan till Kongo för att arbeta i missionens tjänst. Han intervjuade henne vid flera tillfällen 2004 – 2005 och spelade in allt.

– Hon var då väldigt engagerad och intresserad av att berätta och hade förberett sig. Senare blev hon mer återhållsam och sa att hon blivit för glömsk.

Hasse beskriver Ester som en mycket mild och ödmjuk person. Samtidigt visar berättelserna från Kongo att hon var både modig och handlingskraftig. Bäst trivdes hon när hon arbetade som lärare på missionens sjuksköterskeutbildning.

– Där gjorde hon mest nytta, tyckte hon.

För sju år sedan reste Hasse till Kongo och besökte de flesta av de platser där Ester bott och arbetat. Han träffade många som hade minnen av henne och även barn som hon tagit hand om efter att deras mammor dött vid förlossningarna. En flicka fick namnet Ester.

Spänning saknades inte under Esters år i Afrika. Det var inte alltid självklart att hon ville fortsätta. Under lång tid var hon ensam vit i en avlägsen by. Baptistsamfundets missionsansvariga tyckte inte att hon som ensam kvinna skulle återvända dit, men så blev det ändå flera gånger. Hasse har under perioder varit i Bromma och forskat i samfundets arkiv, som numera ingår i Equmeniakyrkan. Brev mellan Ester och missionssekreterarna är också återgivna i boken.

I samband med att Kongo blev självständigt fick Ester dramatiskt fly från landet. Ytterligare en gång blev hon evakuerad.

2019 gjorde Hasse en ny resa till Kongo, denna gång under mer ordnade former än den första äventyrliga resan som han till stor del gjorde på egen hand. Han fick nu följa med en delegation från Equmeniakyrkan som uppmärksammade missionens 100-årsjubileum. Ester Aronsson var en av de missionärer som fick sina namn ingraverade på en minnessten i Bendela, där den allra första missionsstationen låg.

– Jag fick representera Ester, säger Hasse.

Han skrev noggrann dagbok under båda sina resor, något som varit till hjälp när han skrivit boken som fått titeln I missionens tjänst – Min resa med Ester.

Boken handlar främst om Esters missionärsliv, men också om hennes uppväxt i Hörja och om Hasse själv.

– Från början tänkte jag inte skriva en bok, jag ville mest resa för att förstå Ester och mig själv. Det har varit som en terapi för mig, säger han.

Esters kristna tro var stark redan i unga år. Hon döptes som 16-åring och upplevde en kallelse till missionen i 20-årsåldern.

– Sedan släppte hon aldrig den varma och innerliga tro hon alltid bar med sig, säger Hasse.

Men det dröjde tills Ester var 35 år innan hon reste till Kongo efter att ha utbildat sig till barnmorska och läst franska och tropikmedicin i Belgien.

– Jag har fått en bättre förståelse för hur Ester kunde tillbringa sina 20 kanske bästa år på en övergiven plats i djungeln i Kongo. När jag var hemma i Hörja hade jag svårt att förstå det, säger Hasse.

Han berättar i boken om hur han som 14-åring lämnade kapellet och sina uppdrag som ledare i söndagsskola och ungdomsverksamhet när pastorn sa att han måste bestämma sig och döpa sig. Han valde att inte döpa sig. Men när han bad Ester att börja berätta om sitt liv och sin tro hoppades han att det skulle hjälpa honom att förstå varför han lämnade kapellet.

Han har dock många gånger besökt kapellet när han hälsat på släkten, tills församlingen lades ner 2008, och går gärna på gudstjänst även i andra kyrkor.

Men hans fritidsintresse har sedan ungdomen främst varit fotboll och han har varit ordförande i Hässleholms IF. Numera är han ordförande i föreningen Gamla HIF-are.

Han berättar att han gått några skrivarkurser medan han skrivit på sin bok. Han har även fått två stipendier för att kunna skriva ostört i en månad åt gången. Det ena var i författaren Artur Lundkvists Hagstad utanför Oderljunga. Leif B Frid på Öraholma bok- och skrivstudio har sedan hjälpt honom att få boken färdig med sättning och layout. Hässleholms Tryckshop har tryckt.

På torsdag klockan 17 blir det boksläpp i Hörjagården. Hasse Bengtsson berättar då om boken och han och Kjell-Arne Svensson samtalar om den.

Berit Önell

Fotnot: Ester Aronsson föddes 1924 och dog 2016, 91 år gammal.