I Frankrike har protesterna mot president Macrons pensionsreform utvecklats till ett uppror mot allmänt försämrade villkor i arbetslivet. Generalstrejker och stora demonstrationer har avlöst varandra sedan i höstas och mer är på gång. En av strejkledarna är svenskfödde Axel Persson, lokförare och generalsekreterare i franska fackföreningen CGT:s järnvägssektion i Trappes utanför Paris. Den här veckan har han varit i Sverige för att berätta om detta vid olika möten, bland annat i Hässleholm.

Axel Persson besöker arbetsplatsträffar och möten som arrangeras av fackföreningar, Fackliga världsfederationen, studieförbundet ABF och Kommunistiska partiet. Frågan om strejker är aktuell även i Sverige där en stor tågstrejk nyligen avblåsts. Tidigare i vår utbröt en vild strejk på pendeltågen i Stockholm. Även i Hässleholm märks missnöjet i branschen. Lucas Gonzales, tågtekniker och skyddsombud på tågdepån i Hässleholm, berättar om stora arbetsmiljörisker, ständiga schemaändringar på kort varsel och lokförare som nu måste arbeta ensamma sedan tågvärdarna slängts ut.

Den franska fackföreningsrörelsen är känd för att vara mer stridbar än den svenska. Men de senaste månaderna har protesterna i Frankrike nått en ny nivå. Axel Persson, som företräder den näst största fackliga organisationen i landet, berättar att det började redan i september 2022 då en strejk på oljeraffinaderierna ledde till bränslebrist i hela landet. Regeringen grep in och krävde att arbetsgivarna hittade en lösning, annars måste polisen gå in eftersom den nationella säkerheten var hotad. Arbetsgivarna beordrade istället alla anställda att gå tillbaka till arbetet under hot om polis och böter.

Axel Persson förklarar att fackförbunden då hade två val, antingen att låtsas som att de inte sett något eller kalla ut alla i strejk. Det blev det senare.

– Annars skulle det drabba alla när regeringen ingriper i strejkrätten, säger han vid ett möte på stadsbiblioteket i Hässleholm där Kommunistiska partiet är arrangör.

Även i Hässleholm förekommer demonstrationer ibland. Mötesdeltagarna kommer till kulturhuset på måndagseftermiddagen just när manifestationen mot Hanna Nilsson (SD) avslutas utanför entrén.

Raffinaderierna höjde lönerna för att få slut på de omfattande strejkerna. Men sedan dess har det kommit nya strejker och protester i flera omgångar. Miljoner fransmän har deltagit. I mars utbröt generalstrejk där nästan alla yrkeskategorier berördes.

– Det var ganska kaosartade scener. Till stor del var de största städerna lamslagna. Det fanns ingen kollektivtrafik och stora sophögar låg på gatorna, berättar Axel Persson.

Många har skadats av polisens gummikulor vid demonstrationerna. Axel Persson känner flera som förlorat ögonen. I södra Frankrike rapporteras om öppna konfrontationer.

– Vi vet inte hur det kommer att sluta, säger Axel Persson.

Höjningen av pensionsåldern med två år i Macrons reform är den officiella orsaken till vårens oro, för de flesta från 62 till 64 år, men det handlar alltså om mycket annat.

– Många har kommit till insikt om att politiken från regeringen går ut på att tömma våra fickor för att fylla andras, aktieägare med flera. Många företag gör rekordvinster. Det är något konstigt med så stora vinster när de samtidigt inte kan höja lönerna för då skulle priserna gå upp och det blir inga pengar till pensioner och den offentliga sektorn, säger Axel Persson.

Regeringen har nu genomfört pensionsreformen, men befolkningen fortsätter att protestera. Nya strejker planeras till den 6 juni. Enligt Axel Persson samarbetar alla de fackliga organisationerna i Frankrike sedan i januari.

Berit Önell