INSÄNDARE. Jag skrev till insändarsidan och påstod bland annat att 40-talisterna på sin tid föll offer för ett experiment i social ingenjörskonst. Jag fick svar av en 40-talist som protesterade våldsamt – och med sin protest visade hur rätt jag i själva verket hade.
Jag har hittills mottagit tre reaktioner på min insändare om skadegörelsen i skolorna. Alla företedde kritiska synpunkter; men bara en var oförskämd, ja direkt ärerörig. Det äreröriga svaret kom från en 40-talist. Förstås. Det är ingen tillfällighet. Det är mönstergillt. Sådana är de, 40-talisterna. Faktum är att den oförskämda 40-talisten demonstrerar med sitt exempel hur rätt jag hade i min insändare: 40-talisterna var försöksdjur och blev förstörda.
En av kritikerna yttrade att han inte tyckte att jag hade lyckats bevisa att det är en ideologi, freudianismen, som förhindrar att vi vuxna tar itu med våra ungar och deras destruktivitet på ett vettigt sätt. Den andre sade: ”Det är Hegel; inte Freud”. Båda de här inläggen uppmuntrar till ytterligare svar och debatt. Vilket är bra. Så ska det vara.
ANNONS
40-talisten gjorde förstås inte på det sättet. Självfallet inte. Jo, han hade två invändningar i sak. Han menade att jag gör en felaktig uppskattning av Freud. Och mitt påstående att 40-talisterna varit offer för experiment i social ingenjörskonst, det var helt taget ur luften, helt idiotiskt. Men ingen av de här invändningarna var underbyggda med argument. Allt han kom med var indignation. 40-talistens försvar för Freud är inte belagt eller ens berört i det klipp från Wikipedia som han hade kopierat in i sin text. Och mitt påstående om 40-talisterna och det experiment de utsatts för är inte precis vederlagt i den ström av oförskämdhet som för övrigt utgjorde 40-talistens insändare: ”Din insändare är ordbajs, du kan inte tänka och skriva. Du måste ju vara (antisemit) som skriver så här om oss och Freud…”.
Vad menade jag med det där att 40-talisterna varit offer för ett experiment? Torkel Rasmusson skrev på 1980-talet en av de första svenska böckerna om det amerikanerna kallar ”the Boomers”. Rasmusson omtalade dem där som narcissistiska och amerikaniserade. Och man skulle kunna lägga till uppkåtade och snorförvirrade också. Bland annat. Rasmusson skrev att 40-talisterna var otroligt önskade och älskade när de kom, efter kriget. Men sedan fick de syskon och förlorade sin ensamstatus. De kom på det sättet i motsättning till både föräldrar och syskon. Den motsättningen kom att sitta i, länge. 40-talisterna blev den tjuriga generationen. Under sin uppväxt blev de föremål för ”folkhemmets” ömma omsorger. Alltså familjen Myrdals och Stellan Arvidssons och andra ”intellektuellas” knäppa import från den sociala ingenjörskonstens förlovade land USA. Alltså indirekt: Freud och Wirth och Reich och Marcuse. Eller: Carnegie och Rockefeller och Ford. 40-talisterna slets loss från sin familjer och kastades ut på gatan att fostras av sina jämnåriga, sina ”gäng”. I Sverige var det dock staten som slog klorna i dem. 40-talisterna blev massmänniskor helt instängda i sin egen generation. Vad de föregående generationerna hade råkat ut för och rönt, det sket de i; de visste mycket bättre, i allt, de var ju de som kom med ”framsteget”. Ja, det var faktiskt de som var det där ”framsteget”. Sedan blev det etter värre: 40-talisterna tumlade in i ”den sexuella revolutionen”, också från USA, i popkulturen och ”ungdoms- och studentupproren”, de sistnämnda senare avslöjade som ren fabrikation och inbillning av bland andra Gunnar Brandell och Svante Nordin. Och ja, också av sådana misshagliga och cancellerade typer som Lyndon Larouche och E Michael Jones (”Libido Dominandi”). Man kan verkligen undra hur en 40-talist kunnat undgå att märka att man gjort honom till försöksdjur. Men det hör kanske till patologin. De fattar inte. De vill inte fatta.
Nå, men är insändarskribenten så där narcissistisk och amerikaniserad som 40-talisterna tydligen ska vara, då? Om han är! Det är precis det han är. Hans replik till mig är inget annat än ett amerikanskt fyllevrål. ”Fuck you, asshole”.
Med sitt utspel har skribenten, Stanley Hallström, visat att det är med 40-talisterna precis så som jag sagt. De var försöksdjur. Och de tog skada av experimenten. Hallström är förarglig. Jag är egentligen frestad att gå till polisen för det han skriver För hans befängda misstänkliggörande. Men man får väl vara tacksam för att han med sådan iver ställer upp och visar hur han tog skada till personlighet och beteende. Så illa gick det alltså för dem, 40-talisterna. Vilket skulle bevisas.
Mats Loman
Läs tidigare insändare i ämnet:
2023-01-22 Vi behöver bryta med freudianismen
2023-01-28 Freud skapade inte ideologier för samhällsbyggnad
