Sjukvården nekade 61-årige Peter Lindhe rätt vård på grund av hans autism och svåra intellektuella funktionsnedsättning som gjorde att han var på en fyraårings nivå. Den slutsatsen drar familjehemsföräldrarna Boel och Gert-Åke Åberg i Ynglingarum efter att ha sökt hjälp flera gånger på akutmottagningarna i Hässleholm och Kristianstad innan Peter dog den 12 januari. Familjen Åberg och Peters närmaste anhöriga är förvivlade, men planerar att anmäla sjukhusen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
– Den svenska sjukvården är tydligen inte för alla, säger Peters svägerska Carina Lindhe.
Peter bodde i familjehemmet i hela 42 år. Hans situation uppmärksammades offentligt efter att Frilagt avslöjat hur kommunen för tre år sedan plötsligt sänkte ersättningen till Åbergs till hälften med motiveringen att SKR:s rekommendation skulle följas. Därmed täckte ersättningen inte längre omkostnaderna. Samtidigt tredubblades Peters avgifter till kommunen. Omsorgsnämnden beslöt nyligen efter en intern utredning att inte återställa den tidigare ersättningen och inte heller ändra på annat sätt.
ANNONS
Boel Åberg berättar att Peter aldrig tidigare varit sjuk under de många år han bott i familjehemmet. Han hade alltså inga kända underliggande sjukdomar. Kring nyår fick han en väldig hosta och svårt att andras. Samtidigt svullnade ena benet och foten upp.
– Vi ringde 1177 som föreslog hembesök av läkare samma dag.
Först dagen därpå kom en läkare och en sjuksköterska som undersökte Peter i Åbergs kök.
– Vi var oroliga att han kunde ha fått en propp i benet eller blodförgiftning, men det kunde de inte undersöka i vårt kök eftersom de hade behövt ultraljud, berättar Boel.
Gissade på gikt
Peter fick antibiotika vid hembesöket, men när han nästa dag var sämre och båda benen och fötterna var svullna ringde Boel ringde till akuten i Hässleholm. Hon bad att de skulle få gå direkt in till ett undersökningsrum utan att först sitta i väntrummet med Peter. Han var nämligen rädd för läkare och sprutor och Åbergs varnade för att han skulle kunna slå ner saker och bli väldigt högljudd om han blev för stressad. Efter lång väntan kom två läkare som bedömde att Peters ben var svullna på grund av gikt och han fick medicin mot detta. De sa att de inte kunde undersöka om det var en propp eftersom ultraljudet var stängt så dags.
– De var irriterade på oss för att vi inte ville vänta och låta penicillinet verka, berättar Boel.
Sex dagar senare var Peter ännu sämre och de åkte till akuten igen. En annan läkare tog ultraljud och konstaterade en propp i det ena benet. Det andra benet undersöktes inte. De skickades hem med blodförtunnande medicin, trots Peters hosta, svåra andningsproblem och två svullna ben.
Dålig syresättning
Nästa besök var på akuten i Kristianstad där det blev stort pådrag på grund av att Peter inte syresatte sig. Han hade då också hög feber och hög snabbsänka. Ändå skickades han hem. Man gissade på rosfeber på grund av de svullna benen, gav ny antibiotika och febernedsättande och rådet att ringa 112 om det blev sämre under natten. Annars skulle akuten i Hässleholm kontrollera värdena och följa upp syresättningen dagen därpå. I Hässleholm nästa dag vidtogs fortfarande inga åtgärder.
– De sa att han var på bättringsvägen eftersom febern hade gått ner lite – och så dör han dagen efter, berättar Boel.
Missade remiss till lungröntgen
Vad de inte fick veta var att läkaren i Kristianstad bett Hässleholms sjukhus att göra en akut lungröntgen. Detta hade missats i Hässleholm.
– Vi fick uppfattningen att de inte ens hade läst journalen. Om jag inte hade ringt till Kristianstad igen hade vi inte fått veta det, berättar Boel upprört.
Lungröntgen, som visade att Peter hade lunginflammation, blev därmed en dag försenad.
Inget covidtest trots symptom
Vid inget av besöken togs covidtest, trots att det vid båda sjukhusen ska vara rutin vid minsta symptom som kan tyda på covid-19.
– Nej, det går inte på honom, sa läkarna.
Boel erbjöd sig att göra det, men nekades.
– Det behövs inte, om han har det gör vi inget ändå, var beskedet.
Boel menar att det hade varit bra att veta om Peter drabbats av covid-19.
– Kanske hade de fattat andra beslut då. De kan ju inte säga att det inte går att ta prov innan vi försökt.
Kollade inte hjärtat
Efter Peters död fick Åbergs veta av överläkaren att svullnaden i Peters ben kunde bero på hjärtsvikt, något som ingen av alla de läkare som undersökte Peter ens nämnde.
– Det kunde han ju fått medicin mot, men de tog aldrig EKG, trots att de frågade oss om det var möjligt och vi sa ja, förklarar Boel.
Överläkaren sa också att snabbsänkan hade varit mycket bättre vid det sista besöket i Hässleholm.
– Men den togs ju inte då, säger Boel.
Föll ihop i bostaden
På morgonen den 12 januari föll Peter ihop på golvet hemma i sin bostad på gården i Ynglingarum. Boel ringde ambulans och Gert-Åke gjorde hjärtlungräddning. När ambulanspersonalen satte in hjärtstartare kom pulsen tillbaka, men Peters liv kunde inte räddas. Han dog i ambulansen.
Boel berättar att hon och Gert-Åke en stund senare fick prata med överläkaren inne på sjukhuset.
– Om Peter varit på sjukhuset hade de haft bättre möjligheter att få igång honom. Här var vi ensamma långt ute på landet och fick vänta 30-45 minuter på ambulansen, säger Boel.
Hon sa till läkaren att hon ångrade att de inte vägrade ta med Peter hem vid det senaste sjukhusbesöket.
– Hon svarade att det hade vi inte kunnat säga för de hade inte tagit emot honom. Om de hade lagt in honom hade han blivit för orolig. Men vi hade ju erbjudit oss att sitta där dygnet runt. Då fick vi höra att det kan vi inte i dessa covidtider. Varför tog de då inget test?
Enligt familjehemmet gjorde sjukvården flera allvarliga missar.
– Vi kände oss mycket nonchalerade, säger Boel.
Hon håller fast vid att hon anser att Peter skulle blivit inlagd.
– Överläkaren tyckte att de hade gjort det de skulle på sjukhuset.
– Om det hade varit en treåring som inte ville hade de väl ändå behandlat och gett lugnande?
Ska anmäla sjukvården
Carina Lindhe är gift med Peters bror Mats som tidigare var god man för Peter.
– Peter var ju som ett barn, säger hon.
– Vi är ledsna och framförallt besvikna på vårt samhälle. Vi har en sjukvård som inte är till för alla. Peter har också betalat skatt i hela sitt liv.
Boel Åberg har nu ringt till IVO och tagit reda på hur anmälan ska göras.
– De lyssnade noga och tyckte det lät katastrofalt, de tyckte definitivt att vi skulle anmäla. Enligt IVO skulle man ha tagit covidtest vid sådana symptom och även EKG, berättar hon.
”Arbetat gratis åt kommunen”
Carina Lindhe är tacksam för att Peter fått stanna på gården där han trivts och haft meningsfull sysselsättning och egna djur. Men hon är mycket besviken på Hässleholms kommun.
– Boel och Gert-Åke har gjort allt för Peter och låtit honom stanna fast de inte fått betalt. Det har varit upp till deras goda vilja, säger hon.
Boel Åberg hoppas att kommunen trots allt ska ge dem retroaktiv kompensation för de tre år som de fått leva av sina besparingar.
– Vi vill vädja om att både vi och Peter ska få upprättelse. Vi har arbetat gratis åt kommunen. De tog egentligen ifrån Peter boendet, men vi lät honom bo kvar ändå. Omsorgsförvaltningen utnyttjade oss eftersom de visste att vi inte hade kunnat överge Peter efter alla år.
”Allvarligt om något blivit fel”
Sebastian Tallroth är en av två enhetschefer på akutmottagningen i Hässleholm.
– Ett enskilt fall är svårt för mig att kommentera, säger han.
Han bekräftar allmänt att svullna ben kan vara ett tecken på hjärtsvikt. Covidtest är rutin vid symptom, men undantag kan göras om det inte bedöms ha betydelse för behandlingen.
Han kan förstå att det var chockartat att Peter dog dagen efter att han varit på akuten.
– Det kan verka bra och så är det något som tillstöter. Ibland går det fort. Det är alltid tråkigt när det händer. Född 1962, det är ju ingen ålder direkt, säger han.
Han förklarar att en anmälan eller ett klagomål först skickas till Region Skåne som har en mejladress för sådana ärenden.
– Region Skåne tar det klart allvarligt om något blivit fel och man måste ta hand om det, säger han.
En grupp tillsätts för att utreda vad som hänt, gå igenom journalerna och följa upp alla led där patienten sökt vård.
– Man letar fel och försöker se om vi hade kunnat förhindra det någonstans på vägen, säger Sebastian Tallroth.
En avvikelserapport skrivs om något ur vårdens perspektiv bedöms ha blivit fel. Sjukvården ska också skriva egna avvikelser när man är medveten om att något blivit fel.
– Här kommer att bli en avvikelse, det är jag nästan helt hundra på, säger Sebastian Tallroth.
Vid allvarlig vårdskada eller om det bedöms ha funnits risk för sådan ska vården även göra en lex Maria-anmälan till IVO.
Berit Önell
Läs mer:
