Hässleholms kommun nekade ett barn personlig assistans, trots att en lagakraftvunnen dom sagt att hon hade rätt till assistans. Domen överlämnade till kommunen att bedöma insatsens omfattning, men istället fattades ett nytt beslut om att säga nej. När även det överklagades och flickan fick rätt gick kommunen vidare ända till högsta förvaltningsdomstolen som nu nekat prövningstillstånd.

– Genom nämndens agerande har hon nekats den hjälp hon har rätt till enligt förvaltningsrättens dom, skriver förvaltningsrätten i andra omgången.

Det tog två år och nio månader från omsorgsnämndens första beslut om avslag i mars 2020 till högsta förvaltningsdomstolens beslut den 30 december 2022.

Motiveringen till att kommunens omsorgsnämnd sa nej var att flickans behov av hjälp och stöd med grundläggande behov inte bedömdes vara av den omfattning och karaktär som ger rätt till personlig assistans.

Efter överklagande till förvaltningsrätten blev domen den 3 juni 2021 att flickan har rätt till personlig assistans. Handlingarna överlämnades till kommunen för bedömning av insatsens omfattning. Istället överklagade kommunen till kammarrätten som då upphävde domen på grund av att inga nämndemän deltagit i avgörandet. Efter en ny prövning kom den 9 mars 2022 en ny dom med samma innebörd som den första.

Kommunen överklagade på nytt till kammarrätten, som den 4 april 2022 beslöt att inte ge prövningstillstånd. Därmed vann domen laga kraft. Nu skulle kommunen ha följt domen genom att bedöma vilken omfattning av assistans barnet behövde. Men den 30 juni 2022 beslöt kommunen istället på nytt att neka henne all assistans. Motiveringen var densamma som vid det första beslutet.

Domstolstrots enligt flickans advokat

Även detta beslut överklagades av flickans advokat Emilia Liedbäck, som i första hand ville att förvaltningsrätten skulle ge henne rätt till assistans all vaken tid med avdrag för skoltid och viss tid på natten. I andra hand yrkade hon att domstolen återigen skulle förklara att hon är berättigad till personlig assistans och låta omsorgsnämnden bedöma omfattningen.

– Nämndens beslut kan inte beskrivas som annat än domstolstrots, skrev Emilia Liedbäck i överklagandet och betonade att kommunen därmed nekat flickan den hjälp domstolarna bedömt att hon var i behov av för att uppnå goda levnadsvillkor.

Kommunen hänvisade till ny utredning

Advokaten som kommunen anlitat menade att nämnden var oförhindrad att göra en annan bedömning än förvaltningsrätten och att en ny utredning visat att flickan utvecklats påtagligt i förhållande till de två år gamla uppgifter som låg till grund för förvaltningsrättens dom. Enligt flickans advokat skulle utredningen inte tolkas på det sättet utan behovet av assistans var detsamma.

Förvaltningsrätten gav henne rätt igen den 24 augusti 2022. Kammarrätten instämde och nu har alltså högsta förvaltningsdomstolen beslutat att inte ge prövningstillstånd.

Domstolarna är kritiska till kommunens agerande.

– Som framgår av förvaltningsrättens lagakraftvunna dom ska nämnden endast pröva omfattningen av den personliga assistansen. Någon möjlighet att göra en förnyad materiell prövning av den fråga som förvaltningsrätten avgjort föreligger inte, skrev förvaltningsrätten i sin andra dom den 24 augusti.

Där överlämnades åter bedömningen av insatsens omfattning till kommunens omsorgsnämnd. Den här gången betonade domstolen att kommunen inte fick ifrågasätta rätten till personlig assistans. Men domen överklagades ändå igen.

Den här gången gav kammarrätten prövningstillstånd och den 2 december kom en ny dom med ungefär samma innebörd som förvaltningsrättens. Omsorgsnämndens invändningar mot en retroaktiv bedömning avvisades. Kammarrätten förklarade att kommunen helt enkelt gjorde fel när rätten till insatsen prövades. Omsorgsnämnden skulle bara ha bedömt insatsens omfattning i tid, de eventuella faktiska kostnader som gav rätt till ekonomiskt stöd samt eventuellt om det fanns förutsättningar för att tidsbegränsa beslutet.

Försvarar kommunens agerande

Derlita Mattsson, biträdande myndighetschef på omsorgsförvaltningen, försvarar kommunens agerande och rätt att överklaga domar. Hon accepterar inte beskrivningen att kommunen trotsat domen.

– Det stämmer inte att vi har ”trotsat” någon dom. Eftersom domstolarnas hantering av den här typen av ärenden ibland kan ta lång tid, så händer det ibland att vi efter ett beslut i en rättslig instans behöver göra en ny utredning. Det beror på att den enskildes behov kan hinna förändras under ärendets gång och då behöver vi bedöma hjälpbehovet på nytt för att kunna göra en korrekt bedömning, skriver hon i ett mejl till Frilagt.

– I detta fall är det juristen som har uppmärksammat vad han anser är brister i domstolsprocesserna och rådgett oss att gå vidare i ärendet. Vi har då litat på hans kompetens och valt att gå vidare.

Derlita Mattsson menar att det är bra att vissa ärenden prövas i högre instans.

– Vi är givetvis inte felfria, utan kan göra misstag och därför är det bra att våra ärenden kan prövas i flera instanser så att vi kan få domstolarnas syn på vad som är rätt.

Hon förklarar att utgångspunkten alltid är att den enskilde ska få den hjälp som hen har rätt till.

Har ni tänkt på att den enskilde får vänta längre på hjälp när ni driver ett ärende vidare?

– Ja, självklart förstår vi att det kan vara jobbigt för den enskilde att behöva vänta länge på ett beslut, i synnerhet eftersom domstolsprocesser ibland kan ta lång tid. Bland annat därför informerar vi alltid om och erbjuder andra insatser till den enskilde under tiden som en process pågår och den enskilde kan då ansöka till oss om att få dessa insatser i väntan på ett rättsligt beslut.

På grund av sekretess kan hon inte kommentera vilka insatser som erbjudits i detta fall.

Derlita Mattsson berättar att beslutet nu är verkställt.

Berit Önell