Privatpersoner som tar emot ukrainska flyktingar i sina hem får inte tillräckligt stöd av samhället, olika registreringar tar för lång tid, flyktingarna har inte rätt till svenskaundervisning och de har svårt att hitta information om vad som gäller i Sverige. Dessa problem fick Liberalernas nya partisekreterare Maria Nilsson, som själv arbetat i Ukraina, information om när hon på fredagen besökte mötesplatsen för ukrainska flyktingar i kulturhuset i Hässleholm.

– Ett fantastiskt initiativ. Men det finns ett behov av att ta vara på det civila samhället och att få bättre struktur på statlig, regional och kommunal nivå, sa hon.

Maria Nilsson gjorde ett litet nedslag i Hässleholms kommun innan hon senare på fredagen skulle till partiets skånska valkonferens i Helsingborg där även nyvalde partiledaren Johan Pehrson medverkade.

Tillsammans med Hässleholmsliberalernas gruppledare Agneta Olsson Enochsson och Thomas Nilsson, kandidat nummer fyra på partiets kommunvalsedel, besökte Maria Nilsson först Migrationsverkets flyktingförläggning på Wittsjöskog i Vittsjö. De fick bland annat veta att 27 nya flyktingar hade kommit dit kvällen före.

I före detta Café Nyfiket i kulturhuset fick delegationen höra den tidigare företagaren från Kiev, Oleksandr Bashyn (Alexander Bashyn på svenska), berätta om hur han startade mötesplatsen efter bara ett par dagar i Sverige.

Han lämnade Kiev den 9 mars efter att i ett par veckor försökt hjälpa flyktingar där. Män med tre eller fler barn under 18 år slipper ansluta sig till militären i Ukraina, men han ville helst stanna i landet. Med sin fru Kateryna och tre små barn landade han ändå så småningom i Vankiva efter en kort tid i Polen. Det var tack vare Marcus Ahlqvist och hans bror som rest till Warszawa med en hjälpsändning och erbjöd flyktingar att följa med minibussen tillbaka till Sverige.

Avsikten med mötesplatsen var först att ordna skola för barnen tills den svenska skolan kunde ta emot dem.

– Vi startade i Vankiva, men det var svårt med logistiken, berättade Oleksandr.

Därefter fick de använda före detta Danielas café vid Stortorget tills det blev för trångt efter ett par veckor. Sedan sponsrade kommunen med den nuvarande lokalen i kulturhuset. Här är öppet alla vardagar och lördagar. Men det handlar inte längre om skola för barnen.

– Det omformades till ett slags socialt center, förklarade Oleksandr.

De vuxna har behov av att träffas, ta del av nyheter och hjälpa varandra att navigera i det svenska samhället. Barnen kan leka lite och i en hörna finns också skänkta kläder, hygienartiklar med mera för den som behöver. Oleksandr håller i trådarna och försöker hjälpa till att söka samhällsinformation, vilket inte är det lättaste. Ofta kommer 40-50 personer per dag. Mötesplatsen har en Facebookgrupp med information på engelska och ukrainska.

Till Liberalernas samtal kring ett av borden i kaféet anslöt Per Brandt, kandidat nummer sex på listan till kommunvalet. Han har just återvänt från Indien där han arbetat med att starta en handelskammare.

Även Marcus Ahlqvist anlände och tog tillsammans med Oleksandr upp några problem som mött den ukrainska gruppen i Sverige. Bland annat har de vuxna inte rätt till SFI-undervisning. Många privatpersoner har ställt upp med vad de tänkt skulle vara tillfälligt boende, men hoppades att samhället också skulle bidra. Marcus påpekade att privata hem skulle vara billigare för staten även om de fick en ersättning för sin insats.

Ukrainare som efter en tid söker hjälp hos Migrationsverket kan bli skickade vart som helst i landet och det lockar inte. Den ekonomiska och praktiska bördan på de privata hemmen ökar också med tiden samtidigt som flyktingarna har svårt att komma in i samhället.

– Nästan alla är redo och önskar jobba. Några har redan börjat, men fler vill, berättade Oleksandr.

Problemet är främst långa väntetider, först för registrering, sedan LMA-kort som ger rätt till en liten ekonomisk ersättning men också till det samordningsnummer som krävs för att bland annat öppna ett bankkonto. I väntan på ekonomiskt bidrag har en del flyktingar vänt sig till socialtjänsten. Där har vissa fått hjälp, andra inte. Arbetsförmedlingens administration är nästa barriär. En kvinna som ville jobba med barn och har lång erfarenhet från Ukraina fick besked att det inte kom på fråga innan hon kunde visa upp ett registerutdrag från hemlandet – något som i nuläget är svårt att ordna.

Men Oleksandr berättade om en kvinna som kom i förra veckan och fick allt löst med en gång vid sitt besök hos Migrationsverket.

– Det är inte bara systemet utan också den mänskliga faktorn, konstaterade Oleksandr.

Samtidigt har han haft svårt att hitta den information som de nyanlända behöver från myndigheterna. Han efterlyste därför en informationsportal.

Marcus betonade att det finns människor som Oleksandr bland ukrainarna som har förmåga att göra en insats genom att koordinera, men som då behöver resurser.

– Ja, han är redan berömd i Sverige genom sitt ideella arbete, sa Agneta Olsson Enochsson.

Enligt de uppgifter hon fått hade på fredagen totalt 353 ukrainska flyktingar kommit till Hässleholms kommun. Ett visst mörkertal finns dock eftersom en del reser till släkt och vänner och inte registrerar sig direkt efter ankomsten.

Agneta Olsson Enochsson var bekymrad över att ingen ansvarar för att bedöma om flyktingar behöver hjälp på grund av trauman. Flyktingförläggningarna kan på grund av sekretess inte få någon insyn utan ska enbart erbjuda mat och boende. Hon konstaterade att det uppenbart behövs bättre samordning både i kommunen, regionen och nationellt.

– Det vi kan göra är att ta med den information vi fått idag och lyfta den, sa hon.

Maria Nilsson reagerade också på uppgifterna som kom fram på kaféet.

– Det är uppenbart att det finns många sprickor där man är väldigt beroende av person. Då blir det inte en likvärdighet i bemötandet. Det ska vara lika oavsett det gäller Hässleholm eller någon annanstans, sa hon.

Hon tillträdde i april som partisekreterare för Liberalerna. Hon bor i Göteborg och är nu tjänstledig från sitt jobb som undervisningsråd på Skolverket. Tidigare har hon bland annat arbetat med Sida-finansierade program i Ukraina och Belarus. Hon har en magisterexamen i statskunskap och har läst ryska på Lunds universitet.

Med sin bakgrund har hon ett stort intresse för situationen i Ukraina.

– Ukraina har uppvisat en försvarsvilja som vida överstigit den ryska regimens uppskattningar. Ukraina har efter 2014 levt i eller nära ett lågintensivt krig fört av den ryska regimen. Det har stärkt den ukrainska nationella identiteten. Det barbari som den ryska försvarsmakten uppvisar i Ukarina är tyvärr enbart en fortsättning av den röda arméns under andra världskriget, i Tjetjenien på 90-talet och i Syrien 2015. Världen var bara för upptagen av annat för att riktigt förstå omfattningen av ondskan, kommenterar hon.

Berit Önell