Eftertänksamhet. Analys. Självrannsakan. Verklighetsuppfattning.

Bara en del exempel på var de flesta av oss brister dagligen och som inte sällan ger upphov till allt för snabba, och oftast ogrundade, omdömen om våra medmänniskor.

Det är tillåtet att ifrågasätta. Det är tillåtet att ha en annan uppfattning än den minoritet som via press, radio och teve älskar att tala om vad vi ska tycka om olika saker och företeelser i samhället. Och som dessutom gärna kastar ur sig förhastade omdömen om de som behagar tycka annorlunda. En del vill kalla dessa personer för kultureliten. Men egentligen är det väl så att då gör man sig själv skyldig till precis samma sak som dessa. Man placerar människor i fack utan att ha tillräcklig kunskap om dessa eller utan att tänka efter, analysera och rannsaka sig själv.

Man behöver inte vara opportunist för att man vill bevara musikpaviljongen på T4-området, man behöver inte vara kverulant för att man har synpunkter på hur omsorgen fungerar, man behöver inte vara rättshaverist för att ha synpunkter på hur en tidning hanterar vissa frågor (något som för övrigt också Pressens Opinionsnämnd slagit fast) och man behöver inte vara rasist för att ha synpunkter på invandring och integration.

På senare tid har vi sett flera exempel på hur man, på märkliga grunder, mörkar allvarliga händelser, inte minst övergrepp mot kvinnor. Även när det gäller den tragiska händelsen på en skola i Östra Göinge har det förekommit försök till mörkläggning. Stockholmspolisens argument för att inte offentliggöra övergreppen var att man inte ville spela Sverigedemokraterna i händerna. Men det är ju precis vad man gör!

Klara besked. Analyser. Vad kan vi göra för att förändra situationen? Det är det enda som kan förhindra spekulationer och därmed en ökad främlingsfientlighet.

ANNONS

Hur svårt kan det egentligen vara att tänka efter och att försöka ha en realistisk verklighetsuppfattning? Det är väl bara att erkänna att merparten av dagens invandrare kommer från en helt annan miljö. En miljö med diametralt motsatt uppfattning om rättssystem, människors lika värde – oavsett kön, religion eller politisk uppfattning – och konfliktlösningar. Så länge vi väljer att blunda för detta ökar vi bara motsättningarna. Om vi inte vågar prata öppet om detta, och försöker hitta lösningar, så skapar vi bara nya problem.

Men Sverige har ju aldrig varit särskilt bra på integration. Trots att många tidigare invandrare och flyktingar kom från kulturer som ligger betydligt närmare vår egen än de som dagens flyktingar kommer ifrån så har man lyckats bunta ihop de flesta i djupt segregerade bostadsområden. Inte bara i storstäderna. De flesta mindre städer har också sitt eget Tensta, Rinkeby eller Rosengård.

Det får mig att tänka på Nalin Pekgul, omstridd s-kvinna som bland annat varit ordförande i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet. Gång på gång har hon försökt få upp politikernas ögon och påvisa vilka problem segregationen orsakar. Gång på gång har hon försökt skapa debatt om det kvinnoförtryck som många utsätts för i dessa områden. Och gång på gång har hon försökt påvisa faran av att ingen ens försöker motverka de radikala islamistiska krafterna som hon menar får ett allt starkare fäste i dessa segregerade bostadsområden. Till saken hör att Nalin Pekgul själv är muslim. Och med sin kurdiska bakgrund torde det vara svårt att kalla henne rasist…

Vi får heller inte blunda för att om allt större grupper i samhället inte accepterar samhällets grundläggande värderingar så kommer vi också att få allt mer av kvinnoförtryck och oprovocerat – i varje fall i våra ögon – våld. Det hjälper föga att blunda för detta.

Så sluta mörka. Det är inte rasistiskt att ifrågasätta hur vår invandringspolitik fungerar. Det är banne mig hundra gånger mer rasistiskt att hålla käften och tyst se på hur invandrarna blir ett slags andra, eller till och med tredje, klassens medborgare. Gissa om det skapar ännu större motsättningar?

Att våga se verkligheten kan vara en svår konst.

Gert Jacobsson