KRÖNIKA. Den 24 februari i år anföll Ryssland Ukraina. Uppemot 200 000 ryska trupper ryckte in i Ukraina på flera fronter. Ett förväntat ”Blitzkrieg” där Ukraina smärtfritt skulle erövras på kort tid har i stället övergått i ett ställningskrig på grund av rysk inkompetens, dålig moral i den ryska armén och överraskande starkt motstånd av det ukrainska försvaret. Trots stora egna förluster fortsätter Ryssland oavbrutet med ett systematiskt beskjutande av civila mål och kriget ser ut att ha utvecklats till ett veritabelt folkmord av den ukrainska befolkningen.
Anfallet avspeglar två länder och två olika system. Sedan den ryska invasionen 2014 har Ukraina långsamt närmat sig Europa. Det gäller speciellt för den västliga delen av landet och den yngre generationen som ser Europa och EU som en samhällsmodell för ett framtida Ukraina. I Ryssland har utvecklingen varit den rakt motsatta. Sedan Putin 2012 tillträdde sin tredje period som president har landet utvecklats i en alltmer auktoritär riktning. Ett uttalat mål för Putin är att återupprätta det ryska imperiet och göra Ryssland till en supermakt jämbördig med USA och Kina.
Varför anföll då Ryssland? Det är knappast så att Ukraina hotade Ryssland rent militärt. Ett vanligt ryskt argument är att Nato har expanderat fram till Rysslands gränser och därför utgör ett hot. Men det är ju i själva verket tvärtom så att grannländerna till Ryssland lever i ständig fruktan för en rysk intervention som ju anfallen på Georgien 2008 och Ukraina 2014 tydligt visar. Putins pågående invasion av Ukraina är nu ytterligare ett tragiskt exempel. Visst har också Väst gjort misstag som när man 2008 lite lättfärdigt utlovade framtida medlemskap i Nato till Georgien och Ukraina, men det rättfärdigar naturligtvis inte ett helt oprovocerat militärt överfall. Dessutom skrev Ryssland 1994 under det så kallade Budapest Memorandum som innebar att Ukraina övergav sina kärnvapen i utbyte mot att Ryssland skulle respektera landets gränser.
I motsats till Kina så tycks Ryssland oförmöget eller ovilligt att genomföra reformer som gynnar merparten av sin befolkning. Storleken på Rysslands ekonomi är jämförbar med Italiens trots att Ryssland befolkning är tre gånger större. I stället för att närma sig västvärlden ekonomiskt genom att investera i utbildning, infrastruktur och bygga upp en rättsstat tycks Ryssland ha valt att föra en politik som i stället går ut på att försöka underminera de västliga demokratierna. Genom att understödja högerextrema partier (till exempel Le Pen i Frankrike) och grupper som försöker splittra Europa (till exempel Brexit-kampanjen) eller underblåsa sociala motsättningar i USA och påverka valresultat (till exempel stödet för Trump 2016) så försöker man få Väst att bli mer likt Ryssland i stället för tvärtom.
Den ryska politiken i allmänhet och angreppet på Ukraina i synnerhet underlättas av att i stort sett alla fria och oberoende nyhetsmedier har förbjudits. Den statliga propagandamaskinen arbetar för högtryck där Rysslands anfall på Ukraina beskrivs som en hjälpaktion i vilken de ryska soldaterna räddar ukrainarna från en nazistisk regering som understöds av USA. Om en journalist i Ryssland beskriver kriget i Ukraina som ett krig, vilket det är, i stället för det officiellt godkända uttrycket ”a special military operation” riskerar han eller hon 15 år i fängelse! Det är intressant att jämföra den ryska propagandan med de ständiga lögnerna om valfusk i presidentvalet i USA 2020 som ständigt pumpas ut av Trump och hans supportrar. I båda fallen är det samma ideologi som ligger bakom. Det är i det här perspektivet som ett demokratiskt och ekonomiskt blomstrande Ukraina skulle utgöra ett hot mot Ryssland genom att ett grannland kunde visa upp ett realistiskt alternativ till ett auktoritärt Ryssland.
ANNONS
En viktig men oförutsedd följd av den ryska invasionen är att hela den demokratiska världen har vaknat upp ur sin Törnrosa-slummer och insett att demokratin har ett pris och måste försvaras.
Västvärlden har infört förödande ekonomiska och finansiella sanktioner mot Ryssland. Förbundskansler Olaf Scholz meddelade att Tyskland radikalt ändrar sin politik gentemot Ryssland. I stället för en utrikespolitik baserad på förhoppningen att ett ökat handelsutbyte skulle garantera fredliga förhållanden så har man nu annonserat en rejäl upprustning av försvaret. En mycket viktig konsekvens är att Europa äntligen tvingas göra något åt sitt energiberoende av Ryssland och nu måste utarbeta en strategi för att diversifiera sina energileverantörer och göra sig oberoende av rysk olja och gas. Det är minst sagt ironiskt att på en vecka har Putin lyckats ena Nato och EU på ett sätt som USA inte lyckats med under flera decennier.
Vem hade kunnat förutse att den ukrainske presidenten Vlodomyr Zelensky, en före detta komiker, skulle växa ut till global symbol för frihet och självbestämmanderätt? Spontana sympatiyttringar för Ukraina noteras över hela världen. Till följd av Putins invasion så har det ukrainska folket demonstrerat att de är beredda att offra sina liv för ideen att de själva ska bestämma över sina liv och sitt öde. För Putin, den före detta KGB-agenten, är detta antagligen obegripligt medan det för övriga världen är en inspiration och ett exempel att ta efter!
Tohmas Karlsson
