Med musikalisk finess och personlig charm levererade Mårten Lundgrens jazzkvartett under tisdagskvällen storslagen musik under förtrolig gemenskap med publiken.
Att kvartetten lyckades med konststycket att omsätta den maffiga storbandsmusiken i kvartettformat rådde det knappast några delade meningar om i Blå salongen.
ANNONS
Bärande för bedriften var inspirerade soloinsatser från de fyra musikanterna: Mårten Lundgren på trumpet och sång, Zier Romme Larsen på piano, Ida Hvid på bas samt Jacob Lindberg på trummor, som ersatte Cornelia Nilsson.
Den seniora publiken bestod till stor del av luttrade jazzfantaster, och hade inga svårigheter att identifiera förlagorna till kvartettens arrangemang, kunskaper Mårten Lundgren prövade under konsertens gång.
Han blev imponerad av hässleholmarnas namnkunnighet såväl som, något mer generat, av deras goda vilja att köpa på sig hans skivor.
Repertoaren innefattade stycken i livligt tempo, som Gerry Mulligans Blueport där Mårten Lundgren på trumpet och Zier Romme Larsen på piano utmanade varandra till allt mer blixtrande insatser, såväl som lugnare melodier som det sensuella och närmast släpiga extranummret ”Themidnight sun never sets” av Quincy Jones.
Musiken varvades med lustiga och dråpliga episoder ur storbandshistorien.
En sådan var hur svenske storbandsledaren Gugge Hedrenius på sextiotalet arrangerade konsert och dansuppvisning för tingsrätten. Rättssaken gällde huruvida jazzmusik var något att dansa till.
Andra anekdoter involverade den drivne men ”osympatiske” storbandsledaren Tommy Dorsey ur vars reportoar framfördes ”I get sentimental over you” såväl som ”I’ll never smile again” ursprungligen komponerad av Ruth Lowe och framförd med Frank Sinatra.
För Frank Sinatra var tiden med Tommy Dorseys storband ett viktigt steg i karriären, men när han skulle gå vidare och göra solokarriär fick han sig en plötslig kallsup. Om Sinatra bröt sitt kontrakt skulle 40 procent av hans framtida inkomster tillfalla Tommy Dorsey, något som framgick av det finstilta i hans kontrakt.
– Det bör man läsa innan man skriver på, konstaterar Mårten Lundgren.
Sinatra slapp undan detta rent kriminella kontrakt, men endast tack vare sina släktband till den amerikansk-italienska maffian.
– De gav Tommy Dorsey, som de säger i gudfadern, ”an offer he couldn’t refuse”, förklarar Mårten Lundgren.
Det låter som en skröna, men är en helt sann historia, insisterar han.
– Man kan till och med läsa om det på Wikipedia, säger Mårten Lundgren.
– Men det vore en bra historia, även om det inte var sant.
I samband med att Duke Ellingtons ”Take the A train” framfördes berättade Mårten Lundgren om storbandsledarens välbeprövade raggningsreplik som han lär ha utsatt många damer för genom åren.
– You make that dress look great.
– Det lär ha varit mycket effektivt, så det får jag tipsa om, säger Mårten Lundgren.
Konserten arrangerades av Hässleholms jazzklubb i samarbete med Studiefrämjandet.
Jonathan Önell
