Länsstyrelsen underkänner förslaget till detaljplan för Hässleholms reningsverk och hotar med överprövning om det klubbas igenom i kommunen. Motiveringen är att ett stort antal viktiga frågor inte är tillräckligt utredda. Det gäller påverkan på närboende, järnvägen, vattenmiljöer, strandskydd, gamla tippar, översvämningsrisker med mera. Länsstyrelsen håller inte heller med kommunen om att ett genomförande av planförslaget inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

Det försenade yttrandet från länsstyrelsen, som kom på onsdagsförmiddagen, väger tungt i detaljplaneprocessen.

Länsstyrelsen listar flera aspekter som visar att planförslaget kan ha stor miljöpåverkan. Det gäller risker för påverkan på ytvatten och grundvatten och risk med kommande klimatförändringar som redovisas i en miljökonsekvensbeskrivning, de föreslagna skyddszonerna runt reningsverket som indikerar en stor risk för påverkan på människors hälsa och säkerhet, deponier inom området som behöver hanteras och att det inte gjorts någon nyare utredning av reningsverkets påverkan på grundvatten och de risker det kan innebära med vassbäddar och eventuell grävning inom området.

Avfärdar bedömning om skyddsavstånd

Länsstyrelsen tar inte uttryckligen ställning till om bostäderna närmast reningsverket ska få vara kvar eller inte och inte heller om behovet av skyddsavstånd.

Men yttrandet avfärdar den bedömning som gjorts och konstaterar att den utgår ifrån att inga åtgärder för att minska risken för luktolägenheter eller smittspridningen görs på den befintliga anläggningen. Ingen provtagning på plats har genomförts utan bedömningen baseras på en utredning från 2014 som var underlag till den fördjupade översiktsplanen 2018. Länsstyrelsen yttrade sig även över den och skrev då att “riskerna med lukt och smittspridning vid nuvarande och en framtida utbyggnad av reningsverket/våtmarken kvarstår därför att utreda vid kommande planläggning”. Länsstyrelsen efterlyser en fördjupad bedömning och redogörelse om behovet av skyddsavstånd.

I planförslaget finns en skyddsplantering för bostäderna i sydväst, vid Ormanäsvägen, som ligger på mellan 200 och 300 meters avstånd från reningsverket. Länsstyrelsen konstaterar att motsvarande åtgärder för bostäderna närmare än 200 meter väster om reningsverket saknas.

– Om skyddsåtgärder bedöms nödvändiga ska dessa säkerställas på plankarta och villkoras eller vidtas innan detaljplanen går till antagande, skriver länsstyrelsens enhetschef Hanne Romanus och planhandläggare Anna-Mary Foltýn.

Föroreningar från deponier

Länsstyrelsen tar också upp markföroreningar som en risk för människors hälsa och säkerhet. Den olagliga gamla deponin vid Sötekärrsbäcken bör bedömas genom en miljöteknisk markundersökning. Ytterligare tre äldre misstänkta deponier som nämns i planförslaget bör undersökas översiktligt. På en plats har Hässleholms vatten genomfört saneringsåtgärder. Länsstyrelsen anser att det bör kontrolleras att både undersökning och sanering är tillräckliga för att minimera risken för att oacceptabla föroreningsnivåer finns kvar.

Liksom Trafikverket är länsstyrelsen kritisk till att planen tillåter reningssfunktioner och byggnationer på 30 meters avstånd från den befintliga södra stambanan.

– Länsstyrelsen delar inte kommunens bedömning att planförslaget inte påverkar befintlig järnväg negativt, står det i yttrandet.

Stambanan ska byggas ut med ytterligare två spår och marken kan behöva tas i anspråk för detta. Dessutom kan kan en del av planområdet komma i vägen för en framtida höghastighetsjärnväg. Trafikverket lämnar förslag till regeringen på rangordning av lokaliseringsalternativ först år 2024. En föreslagen vall måste också konsekvensbedömas, bland annat när det gäller risken för översvämning av järnvägen.

Planområdet ligger även inom riksintresse för friluftsliv. Enligt länsstyrelsen saknar planförslaget en bedömning av hur friluftslivet påverkas utfrån att försämring av vattenkvalitet kan skada värdena och att Magle våtmark, där Skåneleden passerar, primärt föreslås nyttjas som teknisk anläggning.

Länsstyrelsen uttrycker oro för att dagvatten från hårdgjorda ytor inom reningsverksområdet leds direkt till Maglekärrsbäckens tidigare bäckfåra och sedan når Finjasjön.

– Det framgår inte av planförslaget om det finns behov av att rena detta dagvatten för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska kunna följas. Det är därför lämpligt att kommunens miljönämnd i egenskap av tillsynsmyndighet deltar i arbetet och redovisar vilka ytbehov som kan krävas för att genomföra försiktighetsmått för rening av dagvattnet. Detta även utifrån att det finns föroreningar inom planområdet. Sådana ytor bör i så fall säkerställas på plankartan., skriver länsstyrelsen.

Länsstyrelsen påminner kommunen om att strandskydd gäller vid alla dammar som anlagts efter 2002 då länsstyrelsen senast gjorde en översyn av standskyddet i Hässleholms kommun och då undantog vissa. Besut om upphävande av strandskydd kan därför krävas för dammarna både norr och söder om Södra Kringelvägen.

I beslutet 2002 ingick inte heller vattenförekomster som var undantagna från strandskydd genom planläggning. Om nu en ny detaljplan antas återupprättas strandskyddet. Det gäller den norra delen av planen, i utkanten av villaområdet i Sjörröd, som ingår i en stadsplan från 1976. Där blir det nu 100 meters strandskydd från Finjasjön. Samma sak gäller en del av marken norr om Sötekärrsbäcken.

Länsstyrelsen råder kommunen att bedöma om fridlysta arter påverkas av planen och hur sådan påverkan i så fall ska begränsas och undvikas samt om dispens från artskyddet behövs. Enligt planbeskrivningen förekommer många skyddade djur med stor sannolikhet både kring Magle våtmark och vid Bokehill, väster om reningsverket, exempelvis fladdermöss, utter och grodor. Även i Artportalen finns ett stort antal rapporter av rödlistade och fridlysta arter inom planområdet, bland annat många fågelarter.

Länsstyrelsen uppmanar också kommunen att ta kontakt med länsstyrelsens kulturmiljöenhet för ett separat samråd med anledning av fornlämningarna i området. Två boplatser och ett område med fossil åkermark är registrerade. Åtgärder som berör dessa kräver tillstånd från länsstyrelsen enligt kulturmiljölagen. Eftersom det inte är klarlagt i vilken omfattning ingrepp i marken planeras inom olika delar av planområdet är det svårt att idag uppskatta om arkeologiska utgrävningar är nödvändiga.

Berit Önell