INSÄNDARE. Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle jag annars tveka? Men nu förmår jag inte längre dölja min sanna natur. Först ville jag emellertid söka förankra mitt beslut hos far och mor. Och jag får säga att båda tog det med fattning och deklarerade att de skulle älska mig vilken väg jag än valde här i livet. Jag har alltså beslutat att komma ut. Att frimodigt träda fram ur garderoben och stolt förkunna: JAG ÄR ROJALIST.

Sorgligt nog finns det ännu folk i vår upplysta tid som hyser fördomar mot rojalister. Många säger sig värna om monarkin – men förnekar att man för den sakens skull är rojalist.

Så bestred adelsdamen och experten på vett, etikett och hovritualer Magdalena Ribbing att hon skulle vara rojalist. En annan adelsdam, Ebba von Sydow, ville inte heller medge sin läggning, trots att hon i samband med kronprinsessan Viktorias och massören Daniels bröllop i dagarna tre ledde en rojalistisk TV-indoktrinering av svenska folket som var så effektiv, att en observatör från Nordkorea skulle ha imponerats och kunnat dra lärdom av cirkusen.

Ja, jag har alltså härmed en gång för alla gjort mitt val mellan demokratiskt förnuft och devot underkastelseinstinkt. Det är så bedårande att nationens högsta ämbete är reserverat för en enda familj och magiskt att vår Statschef – utan utdraget demokratiskt käbbel– utses i själva befruktningsögonblicket.

ANNONS

En sak dämpar dock min rojalistiska yra: Inflödet av folkligt blod spär alltmera ut det blåa blodet i vår kungafamilj. Detta hotar inte bara vederlägga doktrinen att vissa människor är av ett finare slag än andra. Nej, det är värre än så. Det raserar hela fundamentet för vårt nuvarande statsskick.

Per L Christensen, Författare