Även Björn Widmark överklagar detaljplanen för Björklunda, dock inte som gruppledare i Folkets väl utan som privatperson och kommuninvånare.

Eftersom han inte är sakägare begär han en så kallad laglighetsprövning av kommunens beslut, alltså en granskning av om beslutet är lagligt.

– De styrande politikerna har drivit exploateringsplanerna i strid med yttranden och krav från bland andra länsstyrelsen. Kommunen har aktivt försökt kringgå kritik och krav som länsstyrelsen framfört, skriver han.

Han förklarar i överklagandet att han uppfattat både plan- och bygglagen och miljöbalken som ganska tandlösa, något som visade sig vid prövningen av kommunens sätt att handlägga den fördjupade översiktsplanen.

– Mark- och miljödomstolen framförde då viss kritik men några ändringar ledde det inte till, konstaterar han.

Skälet till detta upplever han som att många formuleringar i lagstiftningen är av allmän karaktär och att det finns tolkningsutrymme. Han skriver att byggnadsnämnden i Hässleholm medvetet utnyttjat detta i tron att deras agerande inte ska bedömas som så allvarligt att det kan anses att man inte följt lagen.

Det han syftar på är bland annat exploateringen av jordbruksmark, något som länsstyrelsen kritiserade, främst när det gäller Björklunda. Han citerar miljöbalken angående att jordbruksmark endast får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar “om det behövs för att tillgodose väsentliga allmänintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.”

Björn Widmark anser inte att kommunen levt upp till lagens krav. Han hänvisar till den tidigare översiktsplanen från 2007 och den tidigare fördjupade översiktsplanen för 1995 där Björklunda inte ens nämndes. Istället var det Åhusfältet som pekades ut för utbyggnad och dessutom redovisades som på planstadiet.

Björn Widmark lyfter också upp området Norden, cirka 300 meter från järnvägsstationen, som under mer än tio år pekats ut för bebyggelse och så även i den fördjupade översiktsplanen från 2018.

– Här har dock inte ens ett planprogram tagits fram då alla ansträngningar har inriktats på att driva Björklundaprojektet de senaste åren, skriver han.

Han påtalar att Åhusfältet i den fördjupade översiktsplanen 2018 plötsligt blev jordbruksmark.

– När länsstyrelsen framförde att jordbruksmark inte fick tas i anspråk om det fanns annan mark som tillfredsställande kan tas i anspråk, så löste den dåvarande politiska majoriteten detta ”problem” genom att helt sonika och ogenerat skriva in att nu var Åhusfältet (inklusive den stora militära torra och hårdgjorda övningsytan på cirka 10 hektar) även det klassat som jordbruksmark och alltså inget alternativ till Björklunda, skriver han.

Björn Widmark undrar nu om kommunen på detta sätt ska kunna kringgå lagstiftningen. Han betonar att kommunen inte har uppfyllt länsstyrelsens krav på att ny markanvändning tydligt ska motiveras så att det framgår på vilket sätt den medför större nytta och hushållning.

Har tar också upp länsstyrelsens kritik kring närheten till reningsverket där länsstyrelsen avrått från bostäder både på Björklunda och söder om Garnisonsvägen.

Björn Widmark betonar att lagen kräver att företräde ska ges för markanvändning som medför god hushållning enligt allmän synpunkt.

– Det aktuella området är ett av de mest låglänta och vattenförande vi har, skriver han och redogör för den utfyllnad som krävs med höjning av marken en-två meter och kostnader på en bra bit över 100 miljoner kronor.

– Frågan om vad som händer på sikt med översvämningar och marksättningar har inte utretts tillräckligt, skriver han.

Han efterlyser nu domstolens syn på om kommunen följt lagstiftningen och lagstiftarens intentioner och även om domstolen, såsom kommunen, tar hänsyn till hur långt ärendet fortskridit med bland annat markanvisningstävlingen.

– Själv har jag inte funnit något stöd för att väga in något sådant utan uppfattar det som ett politiskt ställningstagande utan stöd i lagen, skriver Björn Widmark.

Berit Önell