INSÄNDARE. Nu försöker arbetsmiljöverket driva igenom ett lagförslag om att det ska bli straffbart att kritisera myndigheters hanterande av coronakrisen på sociala medier. Detta är bara ett av de kontroversiella förslag som nu läggs på bordet för att inskränka vanliga människors frihet. Idag ska jag framförallt diskutera hur långt regeringen är beredd att kompromissa bort sin egen politik bara för maktens skull.
Just nu försöker borgarna med SD i spetsen avskaffa LAS, vilket innebär att de flesta människor i det här landet kommer bli daglönare på livstid, utan vare sig kollektivavtal eller fackliga rättigheter.
En annan fundamental del av den svenska modellen som håller på att avskaffas av KD, SD och M – skyddsombuden. I praktiken innebär detta att skyddsombuden förvisso finns kvar, men deras auktoritet tas bort. Det innebär till exempel det här. Om jag är ett skyddsombud och jag är på en arbetsplats, och jag tydligt ser att en byggnadsställning är totalt livsfarlig och måste monteras om, då får jag inte säga det till arbetsgivaren enligt lag. Jag kommer dessutom kunna straffas om jag går till facket och tar upp detta. Arbetsgivaren får full rätt att säga upp människor som värnar om de anställdas hälsa.
ANNONS
Den politiska kartellen som kallas januariavtalet, binder socialdemokraterna till att genomföra denna vidriga högerpolitik. Det kommer i praktiken att avskaffa den Svenska Modellen. Men det finns ännu hopp. Samtliga socialdemokratiska ministrar har sågat borgarnas LAS-utredning vid fotknölarna. Allt tyder på att regeringen hellre är beredd att gå emot Januariavtalet och därmed låta sig fällas av det högerextrema centerpartiet. Det är bra. Nu kommer socialdemokratin sättas på prov och visa om de har någon gnutta hederlighet kvar och faktiskt ratar dessa rättsvidriga lagförslag. I slutändan kommer kanske Löfven och co förstå, att det finns en gräns för hur mycket man är beredd att sälja ut sig bara för att få behålla regeringsmakten.
Resultatet kommer troligtvis att vi får ett konservativt styre i landet, med M, KD och SD i regeringen. Ärligt talat tycker jag det är bättre. Inte för att de har bättre politik, absolut inte. Men det blir på något sätt lite mer demokratiskt och logiskt att högerpolitik förs av högerpartier och vänsterpolitik förs av vänsterpartier. Man röstar ju inte på ett parti för att de ska föra sin motståndares politik. Kan man inte genomföra sin egen politik, utan blir tvungen att föra en dålig politik som man själv dessutom ber om ursäkt för, då ska man inte sitta i regeringsställning. Då ska man backa och överlåta det åt någon annan, med bredare riksdagsstöd för sin politik.
Det har alltid varit en viktig princip för mig. Jag är vänsterpartist och har alltid röstat på V och kommer fortsätta göra det tills sossarna börjar föra socialdemokratisk politik igen. Men jag är även demokrat. Högern, eller borgarna, som de också kallas, har stöd av SD i 80 procent av sin politik. De rödgröna har stöd av SD i knappt hälften av sin politik. Det innebär alltså att vi har en högermajoritet i riksdagen, med god möjlighet att få igenom det mesta av sin politik. Förstår ni nu varför det är orimligt att vi har en socialdemokratisk regering? Det är liksom inte enligt den praxis vi haft i Sverige sedan 1930-talet.
Det enda som hindrar borgarna från att faktiskt erövra regeringsmakten, är just att Centerpartiet och Folkpartiet verkar mer besatta av att stänga ute SD från sitt inflytande än att faktiskt driva sin egna borgerliga politik. Hade borgarna bara varit överens om att skita i sin besatthet av att utestänga SD, och istället bara köra på med sin egen politik, då hade de fått igenom kanske 75 procent av sin egen politik. Jag kommer inte tycka om det, men då är det åtminstone borgarna som för den borgerliga politiken, och inte sossarna. Det blir liksom lite mer enligt konstens alla regler. Det är mer demokratiskt och försvarbart inför väljarna att det är borgarna som ska föra den borgerliga politiken och sossarna som ska föra den socialdemokratiska politiken. Vad tjänar demokratiska val till om de man röstat på plötsligt driver motståndarnas politik bara för att kunna sitta kvar? Då kan vi ju lika gärna införa diktatur och avskaffa fria val helt.. Ungefär så ”demokratiskt” är det just nu.
Om det socialdemokratiska partiet ska ha kvar någon trovärdighet är det bättre att de går i opposition och driver sina egna frågor. Släpp fram borgarna och låt dem föra sin skitpolitik. Fyra år senare ska ni se att socialdemokraterna kommer vinna med blixt och dunder. Det är så det fungerar i en demokrati. Man driver sin egen politik och om man inte kan få stöd för den kliver man åt sidan och släpper fram sin motståndare till makten. Sedan måste vi dras med Ulf Kristersson och hans högerpolitik i fyra år. Det är givetvis tråkigt. Men det är demokrati. Like it or not. Sedan kommer sossarna få förnyat förtroende, när folk inser att Kristerssons politik är en katastrof.
Många kanske tycker att jag är ”smyghöger” för att jag ”vill” släppa fram Kristersson. Men det handlar inte om min ideologiska ståndpunkt, utan det är principen om demokrati som jag håller väldigt hårt vid, vilket jag varit väldigt tydlig med i det här inlägget. Ni kanske tycker att han kommer hinna sabotera samhället till oigenkännlighet och att detta kommer bli omöjligt att reparera. Jag håller inte alls med. Samhället är en konstruktion som vi människor har byggt upp. Det betyder att det alltid är möjligt att förändra samhället till det bättre. Det betyder också att det är möjligt att reparera ett trasigt samhälle, bara man har lite jävlar anamma.
Love Eliasson
