Nu undersöks näringsrika sediment på Finjasjöns bottnar som ett led i kommunens och länsstyrelsens pågående forskningsprojektet. Brian Huser och Maria Bighiu från företaget Sjörestaurering i Sverige påbörjade på måndagen arbetet med att ta upp cirka 20 sedimentproppar jämnt fördelat över sjön för vidare analys. Syftet är att få en bild av var sedimenten finns och hur benägna de är att läcka fosfor med mera som kan göda algblomningarna.

Forskningsprojektet, som pågått sedan hösten 2018 till en kostnad av 1,5 miljoner kronor, har hittills inte gett svar på frågan om vad som ska få Finjasjön i balans.

Finjasjön har en lång historia av övergödning, giftiga algblomningar och restaureringsförsök. Det har länge varit känt att sedimenten på bottnarna under vissa förutsättningar läcker ut näringsämnen som gynnar algerna. Men riktigt vad som triggar igång dem är inte klarlagt. Inte heller vilka övriga faktorer som de senaste åren lett till försämrat siktdjup, algblomningar med nya algarter, utbrott av smutsvattensvamp med mera – eller vad som gjorde att algblomningarna förra sommaren var betydligt lindrigare. Kanske kan sedimentanalyserna hjälpa till.

Meningen är att sådant ska utredas av forskningsprojektet som delfinansieras av Havs- och vattenmyndigheten. Det startade hösten 2018 och pågår till den 31 december i år. En mängd olika undersökningar har gjorts, men hittills är resultaten oklara.

– Det är ett samspel som är svårt att greppa, säger projektledaren, miljöutredaren och åtgärdssamordnaren Sven-Inge Svensson, tidigare kommunens miljöchef.

Han konstaterar att det är många parametrar som påverkar sjön och att materialet ska bearbetas och sammanställas. Men han är ändå optimistisk.

– Sjön är bättre än sitt rykte, säger han.

Han betonar att vattenkvaliteten har förbättrats mycket sedan de första restaureringsförsöken för nästan 40 år sedan. Muddringen på 1980-talet för att få bort sediment från bottnarna misslyckades, men reduktionsfisket, som startade 1992, visade sig lyckosamt. Mer än 1 000 ton så kallad skräpfisk har tagits upp. Det är mört och braxen, bottenlevande fisk som förvärrar algproblemet genom att äta djurplankton som i sin tur ska äta växtplankton, exempelvis alger. Hittills i år har fiskaren Mats Bengtsson tagit upp 27 ton.

Bästa siktdjupet i snitt sommartid någonsin, 2,10 meter, uppmättes 1996. Under 1980-talet och början på 1990-talet var det bara 30-40 cm. Även andelen totalfosfor i sjövattnet har minskat radikalt sedan 1980-talet. 1984-1991 var medelvärdet 200 mikrogram per liter. 2012-2018 var det 49 mikrogram per liter. 2019 var det nere på 41.

– Vi har räknat ut att vi behöver ner till cirka 37 för att uppnå “god status”, enligt EU:s vattendirektiv., säger Sven-Inge Svensson och visar diagram i en “fosforbudget”.

Det är svårt att förklara varför både fosforhalt och siktdjup försämrades gradvis under perioden 2015-2018 tills fosforhalten var den högsta sedan mitten på 1990-talet, 75 mikrogram per liter, och siktdjupet en meter 2018. Sven-Inge nämner felkopplat dagvatten och påverkan från jordbruk som möjliga bovar i dramat.

Men 2019 var värdena plötsligt mycket bättre igen. Frågan är om de redan kan ha påverkats av att reduktionsfisket 2019 utökades från 50 till 70 ton per år.

Sven-Inge Svensson konstaterar att frågorna som satte igång forskningsprojektet inte fått svar. Det handlar bland annat om utbrottet av så kallad smutsvattensvamp vid Sjörröd våren 2018.

– Det skedde tidigt på våren och vi ville se om det skulle upprepas, men det har inte kommit de här åren, säger Sven-Inge Svensson.

Våren 2019 blev stränderna istället vita av stora mängder döda kiselalger.

– Det var förmodligen för att det var väldigt torrt och att de döda algerna därför inte spolades ut i sjön, säger Sven-Inge Svensson.

Men stora mängder kiselalger är också ett tecken på för höga näringshalter, enligt konsultföretaget Regitos rapport om händelsen.

Nu hoppas projektgruppen på intressanta resultat från sedimentundersökningarna.

– Men vi tror inte att internläckaget i sjön är stort idag eftersom fosforhalten i utflödet till Almaån är lägre än i sjön, säger miljöinspektör Ida Grimlund.

Brian Huser kommer ursprungligen från Minnesota i USA och arbetar idag med att analysera sediment i en mängd svenska sjöar.

Han berättar att han hämtar sedimentpropparna från Finjasjöns botten med hjälp av ett redskap som byggts för ändamålet på limnologiska institutionen på Uppsala universitet, en Wellnerhämtare.

– Jag släpper ner den i sedimentet och genom att det blir ett tryck så får jag in det i röret, förklarar han efter att just ha kommit in med båten i Tormestorps båthamn.

Röret med sediment är cirka 30 cm långt. Sedimentet ligger i olika skikt och har olika färg, överst orangebrunt och järnhaltigt material medan det som är längre ner och äldre är mörkare.

– Det kan finnas sediment som bildats av avloppsvatten sedan 1910-talet, säger Sven-Inge Svensson.

Han förklarar att sedimentlagret är som mest en och en halv meter tjockt.

– Om vi borrar oss ner tillräckligt långt blir det vit lera från istiden, men då skulle vi behöva ett längre rör, säger Brian Huser.

Han berättar att sedimentlagren inte bara består av gamla synder utan också fylls på efterhand av döda alger med mera.

De tjockaste sedimenten finns i de djupaste delarna av sjön. På västra sidan, där Tyringes reningsverk tidigare hade sitt utlopp, finns sediment kvar. Men i Sjörrödsområdet, nära Hässleholms reningsverks utlopp där algblomningarna brukar vara värst, är det för grunt.

– Där kunde jag inte hämta något alls, förklarar Brian Huser.

Sven-Inge Svensson säger att reningsverket sedan Magle våtmark byggdes på 1990-talet har bättre rening, men en sämre utsläppspunkt i sjön via Maglekärrsbäcken. Den tidigare utsläppspunkten var en kilometer ut i sjön.

– Vattenkvaliteten är sämst vid Sjörröd och det är där folk bor, säger Sven-Inge Svensson.

Röret töms i sju skikt och läggs i märkta burkar som ska undersökas på laboratorium. Två sedimentproppar ska dessutom inkuberas under syrefria förhållanden och två under syrerika. I dessa ska bland annat järn- kalcium- och aluminiumbunden fosfor analyseras.

Resultaten ska jämföras med undersökningar som gjordes före och efter muddringarna på 1980-talet.

Brian Huser tror att Finjasjön kan bli bra igen.

– Alla sjöar kan bli bra. Man måste bara reda ut föroreningskällorna och minska dem, säger han.

Text: Berit Önell
Foto: Henrik Andersson