Läraren på taket – fem noveller om galenskap, är Mathias Johanssons andra bok som släpptes i mars. Den har ett betydligt ljusare tema än debutboken, Orkaneko. Där beskriver han sina känslor när hans sambo drabbades av en utmattningsdepression.

Mathias Johansson gillar att skriva. I många år skrev han bara för sig själv och för byrålådan. Men så öppnades en möjlighet att få texterna tryckta.

– Idag kan vem som helst ge ut en bok, konstaterar han.

För en icke etablerad författare är det inte lätt att få ett större förlag att nappa på ett manus. Men idag finns det andra sätt att dela med sig av sina texter. Det mesta av jobbet med den nya boken har Mathias gjort själv, inklusive omslaget. Resten fick han hjälp med av Leif Börje Frid på Öraholma bok & skrivstudio.

Novellsamlingen Läraren på taket utspelar sig helt och hållet i det som är Mathias vardag, skolans värld. Till vardags jobbar han med vuxenutbildning. Svenska för invandrare närmare bestämt.

Allt som berättas i den nya novellsamlingen är fiktion. Varken Lönnlövsskolan eller orten Vresie finns på riktigt. Inte heller de märkliga individer som porträtteras – lärarna, rektorn, städerskan, eller vaktmästaren.

– Personerna är originella, de går sin egen väg och är rädda för förändring, säger Mathias. Sådana människor finns nog på alla arbetsplatser. Det jag skrivit är tänkt som underhållning, jag vill att folk ska skratta när de läser. Har jag lyckats hitta rätt känsla att underhålla är det roligt. Blev det tillräckligt absurt? Jag vill också skriva ganska enkelt så att vem som helst ska kunna läsa det.

Mathias sambo, Pernilla lever också i böckernas värld. Hon jobbar som bibliotekarie i Malmö.

– Hon är min vassaste kritiker, men också min varmaste beundrarinna, säger Mathias.

Orkaneko är första boken som Mathias publicerat. Den är allt annat än underhållande, då den beskriver Mathias tankar och känslor när Pernilla drabbades av en utmattningsdepression för ett antal år sedan. Han skriver ur sitt eget perspektiv som anhörig. Det är hans egna ord om hur han ”upplevde skiten”.

I kärnfulla fraser och med starka känslor beskriver Mathias hur kämpigt det kan vara att stå bredvid och se att det är så lite man kan göra när någon mår riktigt dåligt. Tonen i boken är samtidigt samhällskritisk. För även den hjälp som erbjöds upplevde Mathias ofta som så bristfällig. Samtidigt fanns vännerna när de behövdes, med tiden växte också en smula tacksamhet fram, för den hjälp som ändå gavs av vården. Trots allt fanns det en väg ut ur mörkret. Hoppet segrade till slut.

– Det är en bok jag inte ville skriva, påpekar Mathias. Men vi har gått stärkta ut ur det som hände. Jag ville belysa det här för det finns ju många som går in i väggen.

Mathias har ytterligare ett bokprojekt på gång. Han kallar det ett embryo, men vad det blir vill han inte avslöja. Inte än. Kanske något som inte liknar någon av hans tidigare böcker. För än så länge har inte Mathias hittat någon tydligt ämne eller form för sitt skrivande.

– Än så länge finns det ingen röd tråd, säger han. Men det kommer kanske.

Text och foto: Urban Önell

För den som är intresserad av att köpa någon av Mathias böcker går det bra att vända sig direkt till författaren. För kontaktuppgifter se: http://bokmorskan.se/skribenterna/mathias-johansson/