Röjdykare från Försvarsmakten arbetar sedan i tisdags med att kontrollera dumpad ammunition på Finjasjöns botten. Det gäller ett stort antal lådor från 1950-talet med främst granater som för fem år sedan ringades in inom ett avgränsat område på över tio meters djup.
– Nu följer vi upp och försöker bedöma om det skett någon påverkan sedan förra gången. Vi försöker lokalisera samtlig ammunition, säger Rasmus Andersson från Fjärde sjöstridsflottiljen i Stockholm som leder insatsen.
Kartläggningen 2015 gjordes av Tredje sjöstridsflottiljen i Karlskrona. Den var mer offentlig med presskonferens och visning av containern med teknisk utrustning. Denna gång sker arbetet mer diskret, av flera skäl. Coronaviruset är ett.
– Vi har också personal med specialkompetens som kräver integritet. Om vi var mer öppna skulle det kanske flockas folk här. Vi har begränsad tid och behöver arbetsro, förklarar Rasmus Andersson som är den ende som nu framträder öppet med namn.
Annars menar han att uppdraget egentligen är detsamma denna gången.
– Vi lokaliserar och dokumenterar. Det ingår i vårt systematiska arbete med att följa upp det som Försvarsmakten lämnat i sjöar och vattendrag, säger han.
Han konstaterar att det var en annan tid när lådorna dumpades.
– Det lades mycket i vattendrag. Nu försöker vi göra något åt det, ha koll och även röja och städa efter gamla synder, säger han.
Han berättar att vissa lådor ligger ytligt på sjöbottnen medan andra återfinns djupt ner i dyn.
– De kan vara nersjunkna i upp till en meter dy, säger han.
Dykarna ska i första hand bedöma lådornas skick.
– Vi undersöker om de ärgat med mera.
Förutom att dyka använder de en sonar, en högupplöst, självgående undervattensradar för att söka av området.
Röjdykarna beslutar inte om eventuellt behov av åtgärder. De gör en sammanställning av sonardata och en bedömning som skickas vidare till miljöprövningsdelegationen innan beslut fattas på högre nivå.
En central fråga är om lådorna gör mindre skada där de ligger.
– Vi kan aldrig utesluta en risk. Men ingen ofrivillig handling skulle i nuläget kunna göra att de exploderar. De ligger ju inte heller på en badstrand. Det är dumt att ange exakt position ifall någon skulle vilja dyka här. Men lådorna är rätt otillgängliga även för dykare. Om de inte direkt söker efter lådorna och gör åverkan på dem är det ingen fara, säger Rasmus Andersson.
Att bärga lådorna kan ändå bli aktuellt på sikt.
– Det är det långsiktiga målet. Självklart vill vi ta bort allt som kan påverka miljön och i första hand om det finns en fara för tredje man. Men är det värt skattebetalarnas pengar och vilka risker finns det för operatörerna?
Explosionsrisk kan finnas om man börjar flytta lådorna. Miljöpåverkan bedöms i nuläget inte vara skäl att ta upp dem.
– Vid mätningar som gjorts har man kommit fram till att de inte kunnat påverka miljön. Men det är inte vi som gör de mätningarna utan ett forskningsinstitut, säger Rasmus Andersson.
Det finns inga indikationer på att ytterligare lådor med ammunition skulle ligga utanför det kartlagda området.
Uppgifterna om den dumpade ammunitionen i Finjasjön lämnades av en äldre man på 1980-talet. Han kontaktade försvaret sedan en granat fastnat i mudderverket när kommunen 1986 skulle muddra för att försöka förbättra vattenkvaliteten i sjön. Mannen arbetade med ammunitionsröjning och berättade hur man 1954 rodde ut för att dumpa ammunitionen. Han pekade ut en punkt där 260 lådor skulle ha fällts. Lådorna innehöll överbliven ammunition från andra världskriget och bestod av över 20 000 luftvärnsgranater och 1 400 tändrör.
41 lådor hittades 2015, men då var uppdraget att avgränsa området, inte att hitta all ammunition.
Text: Berit Önell
Foto: Henrik Andersson
Läs mer: