Hennes man riktar två slag mot hennes ansikte och flera sparkar mot kroppen. När hon försöker fly ut på gården griper han tag i hennes hår och släpar tillbaka henne in i huset. Genom att gömma sig på toaletten lyckas hon tillkalla polisen. Deras fyra barn, mellan två och åtta år gamla, bevittnar allt. Mannen ursäktar sitt agerande med hänvisning till sin kultur och att hon provocerade honom med sitt egensinniga beteende. Hässleholms tingsrätt dömer honom för misshandel av normalgraden till skyddstillsyn och samhällstjänst i 40 timmar samt 4 000 kronors skadestånd. Straffet motsvarar en månads fängelse.

I den personalia som delges rätten om gärningsmannen ingick uppgift om antisociala synsätt med viss grund i hans arabiska kulturbakgrund. Det rör kvinno- och familjesynen, och att han hade svårt att acceptera sin hustrus krav på utökat rörelseutrymme.

Domare Bengt Olsson förklarar att skyddstillsyn innebär övervakning och rehabiliterande aktiviteter för att bearbeta dessa problem.

– Det skulle göra dig gott, säger han.

Vid tiden för misshandeln hade paret haft problem i förhållandet under en längre tid, inte minst efter flytten till Sverige som innebar stora omställningar i livsstil och könsroller.

– Hon började gå ut och var borta ofta. Började klä sig annorlunda och tog inte hand om barnen som innan. Vet inte varför hon förändrades, säger han i förhör.

Konflikten handlade om att hustrun ville att mannen skulle dela ansvaret för barnen så att hon skulle kunna leva ett självständigt liv. Den aktuella dagen passade han dem i några timmar. Till honom hade hon bara sagt att hon skulle på fest med sina väninnor, inte berättat att hon också skulle på körlektion.

När han gick hem med barnen såg han att hustrun satt i en bil med en okänd man. Vid det laget kände han sig redan kränkt i sin manlighet av att ensam passa barnen på ett offentligt evenemang i Hässleholm.

– Vill du göra mig tokig, alla andra män hade fruarna med i parken!, utbrast han.

När hon avfärdade honom började misshandeln.

– Hon sa “det här är mitt liv och du har inget med mitt liv att göra”, säger han i förhör.

– Det var därför jag slog henne.

Fick inte gå ut utan slöja

I rättssalen erkänner han också att han med våld hindrade henne att lämna bostaden. Dock inte att han drog henne i håret, utan enbart i hennes tröja som gick sönder.

– I vår kultur skall en kvinna inte gå ut utan slöja. Jag försökte stoppa henne, säger han.

– Det bestämmer väl hon själv, inte du?, frågar åklagare Tom Svensson.

– Vi är överens om det här, fråga henne, svarar mannen.

Hans hustru skakar bara uppgivet på huvudet. Åklagaren däremot brusar upp.

– Hon hade blivit slagen i ansiktet och sparkad, får hon inte gå ut ens då?

– Nej, börjar mannen direkt sitt svar på arabiska, men det blir aldrig översatt av tolken eftersom försvarsadvokaten Johan Ekstrand avbryter och ber om ett klargörande av frågan.

Hans slutgiltiga svar blir mer diplomatiskt formulerat, men han vidhåller fortfarande sin rätt att hindra henne från att lämna bostaden.

– Jag hade lugnat ned mig och sagt till henne att jag inte skulle skada henne och att hon inte behövde ringa polisen.

Efter misshandeln har hustrun begärt skilsmässa, men mannen säger i förhör att han vill fortsätta försöken att få äktenskapet att fungera.

– Jag önskar inte separation och att barnen hamnar i en sådan här situation. Jag önskar att vi kan lösa problemen och bo kvar tillsammans, säger han.

I rättssalen uppmärksammar försvarsadvokaten att man i den arabiska kulturen inte tar lika lätt på skilsmässa som vi gör i den svenska. Mannen vill dock inte diskutera saken närmare.

Normerande kulturella och religiösa föreställningar i arabvärlden gör gällande att äktenskapets parter, framförallt kvinnan, skall uthärda den äktenskapliga samvaron in i det sista. Skilsmässa blir visserligen allt vanligare, men är fortfarande inte socialt accepterat, och betraktas som en skam både för individ och släkt, särskilt för kvinnan och hennes familj.

I en del släkter riskerar kvinnor som begär skilsmässa att mördas av sina familjer. Även släkter som inte lever under strikta hedersnormer tar gemensamt ansvar för att förhindra att äktenskap spricker, ofta även i fall där det förekommer våld och svåra konflikter. Om medling och påtryckningar inte fungerar är det vanligt att man istället för att upplösa äktenskapet lever åtskilda.

Släkten medlade i hemlandet

Enligt förhör med mannen medlade släkten i hemlandet när det förekom våld i förhållandet.

– Då hade vi våra familjer som kunde lösa eventuella problem. Nu är vi själva och då blir det svårare, säger han.

Hustrun nämner också grannar som problemlösare, men verkar ha en mindre positiv inställning till den konstgjorda andning som deras äktenskap fått genom åren.

– Vi har fått inse att vi inte har någon lösning, säger hon.

Trots tidigare misshandel och mycket konflikter var detta ändå första gången hon på allvar var beredd att upplösa äktenskapet. Hon uppger att det var länge sedan han slog och att han aldrig tidigare slagit så här mycket. Också bristen på förtroende påverkar.

– Han misstror mig och misstänker alla jag talar med, säger hon.

Direkt efter misshandeln var hon ovillig att anmäla brottet. Hon ville inte skada sin man och var rädd att om han hamnade i fängelse skulle barnen klandra henne för detta.

När polisen ryckte ut försökte ett av barnen att stoppa dem från att komma in i huset, och insisterade gråtande att pappa inte har gjort något fel.

Kvinnan meddelade i förhör att hon kommer att ansöka om kontaktförbud.

Jonathan Önell
jonathan@frilagt.se