Hässleholms kommun trappar upp striden om vikingabyn vid Vätteryds gravfält. En byggsanktionsavgift på 58 000 kronor föreslogs på onsdagen av miljö- och stadsbyggnadsnämndens arbetsutskott. Ordförande Kenny Hansson (M) påtalar att avgiften kan öka, i värsta fall upp till 2,5 miljoner kronor, om byggprojekten i vikingabyn fortsätter utan bygglov.

Länsstyrelsen avslog häromdagen också Oddvar Lönnerkrantz och Maral Otetileus överklagande av kommunens tidigare beslutade vitesföreläggande.

Men paret hävdar att de har rätten på sin sida och går vidare till mark- och miljödomstolen. Både vite och byggsanktionsavgift får inte heller utdömas samtidigt eftersom det innebär dubbel bestraffning.

Flera myndigheter besökte nyligen gemensamt och med poliseskort vikingabyn. Länsstyrelsen, som polisanmält brott mot fornminneslagen, gjorde en besiktning med fokus på fornlämningen och kommunen hade personal från miljö- och stadsbyggnad på plats. Bland annat togs bilder från drönare. Enligt Kenny Hansson har ännu inte uppgifterna från besöket behandlats.

– Vi kommer att ta fram ritningar i 3D och skicka dem vidare till alla berörda myndigheter, men vi kommer att driva vår egen fråga, förklarar han.

Motiveringen till sanktionsavgiften är att fyra små vikingahus i somras flyttades till fastigheten utan bygglov och startbesked. Kommunen bedömde att byggnaderna är bygglovspliktiga och inte omfattas av lagens möjligheter till undantag. Därför förbjöds fortsatt arbete.

– Trots detta fortsätter byggnationen i oförminskad styrka och med hänsyn till påverkan på fornlämningen bedöms avgiften stå i rimlig proportion till överträdelsen, skriver miljö- och stadsbyggnadsnämndens arbetsutskott.

Sanktionsavgiften kan komma att öka på grund av att ytterligare två byggnader uppförts, ett intill de andra vikingahusen i tomtgränsen mot gravfältet och ett i anslutning till ett befintligt hus nära boningshuset. Det sistnämnda var dock inte inmätt när beslutsförslaget skrevs. Kommunen anser också att byggnaderna är olämpliga med hänsyn till fornlämningen och menar därför att bygglov inte kan ges i efterhand.

Byggsanktionsavgiften kan öka till det dubbla i fyraveckorsintervall, upp till max 50 prisbasbelopp, det vill säga 2,5 miljoner kronor.

– Men vite och byggsanktionsavgift kan ta ut varandra, konstaterar Kenny Hansson.

Vite kan beslutas av kommunen, som dock måste ansöka hos domstol om själva utdömandet när beslutet vunnit laga kraft. Det första vitesbeslutet i detta fall har inte vunnit laga kraft eftersom det överklagas vidare. Även beslutet om själva förbudet är överklagat till mark- och miljödomstolen.

Oddvar Lönnerkrantz och Maral Otetileu anser att två av byggnaderna är undantagna från bygglovsplikt eftersom de utgör ekonomibyggnader för jordbruksändamål. De andra husen kan bedömas som friggebodar eller attefallshus. Kommunen håller dock inte med om detta, dels på grund av byggnadernas mått och dels för att det ifrågasätts om det finns någon jordbruksverksamhet. Paret uppger att de bedriver biodling och skogsbruk.

Oddvar Lönnerkrantz förklarar att miljö- och stadsbyggnadskontorets handläggare sagt att de inte behövde bygglov om fastigheten registrerades som lantbruk.

– Det sa han inför flera vittnen.

Oddvar Lönnerkrantz har inga tankar på att ge sig.

– Det som retar upp mig mest är att de påstår att arbetet fortsätter oförminskat. Vi har inte rört de aktuella byggnaderna sedan handläggaren var här. Det får de bevisa att vi gjort, säger han.

Han förklarar att de byggnader där arbete pågått de senaste månaderna är de äldre byggnader som redan fanns på fastigheten och detta kräver inte bygglov.

Han vänder sig också mot argumentationen i länsstyrelsens beslut om vitena där det sägs att husen står för långt från bostadshuset för att vara bygglovsbefriade. Den närmaste ligger 50 meter bort och länsstyrelsen hänvisar till ett rättsfall där 31 meter underkändes.

– Här finns ingen närmare plats att flytta dem till, säger han.

Däremot kan han acceptera att flytta de små vikingahusen en liten bit bort från tomtgränsen mot statens mark för att klara regeln om 4,5 meter från grannen.

– Då kan vi också sätta upp ett staket och bättre skydda fornlämningen mot besökare till husen, säger Oddvar Lönnerkrantz.

Han betonar att fornlämningen inte påverkats. Han vill inte heller räknas som byggherre och därför inte ådömas vite. Nu gäller beslutet 25 000 kronor per person för honom och Maral Otetileu, som är fastighetsägare, det vill säga totalt 50 000 kronor.

Parets advokat Clas Langéen är mycket kritisk till myndigheternas agerande mot dem. Vid det polisbevakade mötet på fastigheten försökte han överlämna handlingar till länsstyrelsens handläggare, men nekades. Han har förgäves försökt få ut underlag för det uppdrag som gav henne rätt att vistas på fastigheten utan ägarens samtycke.

– Om uppdrag saknas kan det föreligga en brottslig gärning från din sida genom din vistelse på fastigheten, skrev han i ett mejl för en vecka sedan, men har inte fått något svar.

Oddvar Lönnerkrantz dotter är också upprörd över hur hon blev bemött av handläggaren.

– Hon kallade på polisen och sa att hon kände sig trängd av mig för att jag följde efter henne, fast jag stod fyra – fem meter ifrån henne. Jag tyckte att det kändes fruktansvärt kränkande. Hon anklagar mig för att tränga mig på henne när det är hon som tränger sig in här, säger hon.

Berit Önell