Åklagaren Malin Paulsson vill ha uppåt åtta års fängelse för den man som åtalats för att ha misshandlat, hotat och stängt in sin fru och sina barn i bostaden i Hässleholm, tvingat flickorna att bära slöja och en av dem att spela handikappad. Försvarsadvokaten Niclas Larsson anser att mannen ska frikännas helt och menar att åklagaren inte lyckats bevisa att familjens berättelser stämmer. Inga skador är dokumenterade.

Rättegången i Hässleholms tingsrätt avslutades på tisdagen efter tio dagar. På åhörarplats satt flera män från den moskéförening där mannen suttit i styrelsen. De berättar att de blev chockade när de läste om åtalet i tidningarna. Mannen hade då varit häktad i fyra månader och familjen hade skyddat boende.

Mannen, som är i 60-årsåldern, åtalades för grov kvinnofridskränkning mot sin fru och grov fridskränkning mot de fyra äldsta av sina sju barn. Det innebär att han misstänks för systematiska brott mot familjemedlemmarna i form av misshandel, olaga hot och olaga tvång. Brotten har skett från 2015 och framåt.

Under huvudförhandlingens gång har åklagaren uppgraderat några av brotten som hon anser är så grova att mannen också ska dömas separat för dem. Det gäller misshandel mot frun när hon var gravid, vilket kan ha lett till att hon fick missfall, och mot den då 13-åriga dottern som vid tre tillfällen efter att ha protesterat mot slöjan blev nedslagen och sparkad i huvudet och på kroppen när hon låg på golvet. Åtalet för ofredande mot sonen genom att pappan ska ha spottat honom i ansiktet i en butik i Hässleholm preskriberas.

Åklagarens bevisning bygger främst på de fyra barnens och mammans vittnesmål. Var och en har berättat både om vad de själva upplevt och vittnat om vad som hänt de andra. Enligt åklagaren stämmer berättelserna väl med varandra även om de inte är helt identiska.

– Tingsrätten har att ta ställning till målsägandenas tillförlitlighet och trovärdighet, konstaterade Malin Paulsson i sin slutplädering.

Spelade in pappan

Det finns också några ljudinspelningar där barnen har dokumenterat upprörda diskussioner med pappan.

– Den som gör fel måste ta sitt straff, säger han bland annat där.

Han förklarar att de inte straffas för att skadas utan för att inte upprepa sitt misstag. Ett barn frågar om det får ske med slag.

– Med vilken metod som helst, svarar mannen.

Enligt åklagaren stämmer budskapet i inspelningen väl med hur den 16-åriga dottern förklarar att misshandeln sker för att pappan ska få barnen att följa hans regler.

Grannpojken såg slag på altanen

Malin Paulsson medger att det hade varit bra med annan bevisning också, exempelvis skadedokumentation. Ett av vittnena, en grannpojke, hade vid tre tillfällen sett pappan slå någon på altanen. Vem som blev slagen eller när det skedde visste han dock inte.

Nästan inga andra vittnen hade sett tecken på våld. En granne hade hört en arg mansröst och en kvinna som grät ett par dagar innan barnen gick till socialkontoret och anmälde sin pappa i mitten på september 2019.

De 12 andra vittnen hon kallat bidrog mest med uppgifter om att familjen levt isolerat, att flickorna varit klädda i långa kjolar, långärmade tröjor och sjalar och att pappan verkade vilja ha kontroll.

En av skolans assistenter berättade att hon en gång kommit oanmäld till den äldsta flickan i hemmet när hon var sjuk. Då öppnade hon dörren och rörde sig helt normalt, trots att hon annars inte kunde gå utan rollator. Assistenten hade också reagerat på att flickan utan hjälp kunde gå på och av skolbussen. Efter att hon börjat på högskolan och meddelat Försäkringskassan att hon inte behövde några assistenter längre berättade hon för en kurator om våld i hemmet och att hon tvingats spela handikappad, men ville då inte polisanmäla.

Malin Paulsson anser att bevisningen räcker och att våldet, men framförallt tvånget och hedersproblematiken, är mycket allvarliga.

– Något annat än fängelse är naturligtvis helt uteslutet. Det bör bli över fem år, kanske upp emot åtta års fängelse, sa hon.

Höga skadestånd

Målsägandebiträdet Susanna Cleve yrkade på höga skadestånd, 100 000 kronor i ersättning för kränkning till var och en av målsägandena samt 15 600 kronor för sveda och värk. Den äldsta dottern har fått diagnoserna posttraumatiskt stressyndrom och depression. Enligt Susanna Cleve befinner sig alla målsägandena i akut kris på grund av våldet i hemmet. Två av barnen har tidigare försökt ta sina liv.

I slutpläderingen hävdade hon att mannen var styrd av en strikt och sträng hederskultur.

– För honom är det viktigast att behålla sin och familjens heder, att ingen drar skam över honom och hans släkt, förklarade hon.

Nu menade hon att hotbilden ökat ytterligare genom att familjen separerat från mannen och berättat för myndigheterna om det som hänt. Enligt socialtjänstens yttrande är det oklart om de kan fortsätta leva i Sverige, trots skyddade personuppgifter och andra skyddsåtgärder.

– De är övertygade om att om pappan eller någon annan i hans släkt hittar dem finns bara ett alternativ, de kommer att dödas, sa Susanna Cleve.

Avfärdade mannens försvarstal

Hon avfärdade mannens försvarstal där han talade om att den äldsta dottern uppviglat de andra mot honom, att hon blivit bortskämd på grund av att hennes sjukdom lett till att hon passats upp, att barnen inte accepterade att han ville att de skulle lägga sig tidigare på kvällarna med mera.

– Han har inte kunnat presentera något trovärdigt motiv till varför de skulle hitta på detta, sa Susanna Cleve.

Mannen nekade helt till alla brott och hävdade att han haft den bästa relation till både frun och barnen. Han ville berätta utförligt om det som hände familjen i Irak, om bomben som svårt brännskadade äldsta dottern med mera, men blev avbruten och ombedd att hålla sig till de händelser som åtalet gällde. Han blev också flera gånger frustrerad över missförstånd och felöversättningar.

Vill frikänna helt

Försvarsadvokaten inledde sin plädering med att säga att samma krav på bevisning måste gälla här som i andra mål.

– Huruvida min klient kan presentera något motiv till varför familjemdlemmarna skulle hitta på detta är fullständigt ointressant. Åklagarens bevisning måste stå på egna ben, sa Niclas Larsson.

Han ansåg att åtalet skulle ogillas helt. Om domstolen ändå dömer mannen menade han att två och ett halvt års fängelse var tillräckligt.

Han poängterade vidare att det är väldigt viktigt med dokumentation för att bevisa misshandel, särskilt om den påstås vara grov. Slagen på altanen menade han kan ha varit mot väggen.

Han såg det inte som otänkbart att mannen är en sträng förälder, kanske också högröstad.

– Kanske är han konservativ när det gäller kläder, för att han bryr sig om sina döttrar. Han är från ett land där man klär sig så här. Det är inte olagligt. Men det kan ha skapat ett problem om döttrar som växer upp vill klä sig som de själva vill, sa han.

Han konstaterade att det är ett problem att ingen utomstående har sett vad som hänt i hemmet.

– Ingen annan har varit där, sa han.

Släkting vittnade

Därför sa han nej till flera av mannens bekanta som ville vittna. Han hade dock kallat ett vittne som umgåtts mycket med familjen. Det var en nära släkting som kom till Sverige för några år sedan.

– Vi är en och samma familj. När vi kom till Sverige bodde vi hemma hos dem, berättade vittnet.

Han öste lovord över sin släkting och förklarade att han aldrig sett något konstigt eller dåligt hända mellan honom och hans fru eller barn. Fruarna umgicks också på egen hand.

– Han var en exemplarisk far för sina barn. De var hela tiden omkring honom och lekte och hoppade på honom, sa han.

Den tilltalade hade då svårt att hålla tårarna tillbaka.

Vittnet hade aldrig sett mannen bli arg på sina barn och hävdade att de fick ha vilka kläder de ville.

– Ogrundade anklagelser, sa han om åtalet.

Han ansåg att den äldsta flickan var psykiskt sjuk och hotade och skrämde sina syskon och även föräldrarna. Han berättade att kontakten mellan familjerna bröts efter att hon anmält att han och hans fru lämnat sitt handikappade barn ensamt i flera dagar.

När Niclas Larssons frågade om den äldsta flickans hälsa sa vittnet bland annat att hon blivit sämre och sämre. Det stred mot vad pappan sagt om att hon blivit bättre och därför inte längre behövde assistenter. Domaren Kristina Andersson varnade vittnet för att ljuga i rätten, vilket kan leda till åtal för mened, och beslöt om paus för att han skulle tänka över om han ville ändra sina uppgifter. Efter pausen förtydligade han att han inte säkert visste när i tiden flickan skulle ha blivit bättre, men höll i övrigt fast vid sina uppgifter.

När flickan fick kommentera vittnesmålet förklarade hon att vittnet var familjens “fångvaktare”.

– Han skulle övervaka oss om pappa reste bort, berättade hon.

”Han kan inte ha gjort detta”

Mannens vänner berättar att de varit oroliga för honom och familjen och undrat vart de tagit vägen.

– De bara försvann. Vi tänkte att de kanske rest till Irak, säger en av dem.

Först när han suttit häktad i fyra månader läste de om rättegången i tidningarna och förstod vem det gällde.

– Han är snäll, han kan inte ha gjort detta. Man slår inte sina barn, men man måste lära dem respekt, säger en av vännerna från moskén.

En arabisk man som är gift med en svensk kvinna berättar att han och hans familj bott granne med familjen i många år, när de bodde i lägenhet.

– Vi har aldrig upplevt honom som extremist, säger paret.

De förstår inte hur någon kan säga att kvinnan varit inlåst i tio år.

– Jag har aldrig uppfattat henne som förtryckt och jag har ju sett henne ute. Vad som händer bakom stängda dörrar vet man inte, men jag tror inte att allt de säger nu stämmer, säger frun.

Hon säger också att deras döttrar inte har haft slöja, men ändå fått umgås med familjens barn.

Dom meddelas den 10 februari och den tilltalade ska stanna i häkte tills dess.

Berit Önell
Jonathan Önell

Läs mer:

2020-01-15 Moskéledare inför rätta för terror mot sin familj