INSÄNDARE. Statsministern och det politiska etablissemanget svamlar om kraftfulla åtgärder men ägnar sig i praktiken åt ”putsmentalitet”. Med detta menas att de ägnar sig åt ovidkommande saker när de inte kan, eller vill, ta tag i de verkliga problemen. Kriminaliteten ökar (inbrott, misshandel, rån, bedrägerier, våldtäkter, skjutningar, sprängningar m.m.). Vidare breder bidragsfusket, i alla dess former, ut sig. Det gäller bl.a. personer som uppger felaktiga (i vissa fall flera) identiteter, liksom fusk med assistansersättning, sjukskrivning, arbetsförmåga o.s.v. i nästan all oändlighet.

Den 13 januari kunde man (på ledarsida i NSk) läsa om en ung man med 13 olika identiteter. Den unge mannen ifråga påstår sig vara född olika år mellan 1997-2002. Detta bekymrar inte våra myndigheter. Inte heller tycks de bekymra sig över att han förekommer i polisens register med bl. a. 18 grova stölder, anstiftan till mord, två rån, två grova misshandlar, våld mot tjänsteman och en hel del andra brott. Han är känd för över 50 brott de senaste åren. Hur många brott han begått därutöver är okänt.

En sådan person förväntar man sig ska sitta inom lås och bom under lång tid. Javisst, men inte Sverige. Personer med digra brottsregister, tillåts fritt fortsätta att terrorisera företagare och andra medborgare. Detta med felaktiga identiteter och bidragsfusk är tydligen så omfattande att det bara nämns i extremfallen som med den irakiske försvarsministern som inte bara var svensk medborgare under falsk identitet, utan även bidragstagare på grund av påstådd bristande arbetsförmåga. Statsministern säger att ”vi har varit naiva”. Vilka inbegriper han i ”vi”???

Fortfarande tycks dock många medborgare, förvånande nog, nöja sig med att lyssna på politiska locktoner som ”trygga välfärden”, ”familjevecka”, ”sextimmarsarbetsdag”, ”de rika ska betala”, ”sabbatsår”. Listan kan göras lång. De senaste åren har präglats av politisk oförmåga och bortförklaringar när det gäller konsekvenserna av en omfattande migration och kravlösheten i största allmänhet. Staten har förlorat sitt våldsmonopol. Parallella rättssystem har växt fram. Det gäller såväl inom så kallad hederskultur som inom gäng och kriminella kretsar. Här tillämpas bl.a. hot, mord och sprängningar. Människor är rädda för att vittna.

Den 13 januari kunde vi återigen höra att det skett kraftfulla sprängningar. Denna gång såväl på Östermalm i Stockholm som i Uppsala. Kan det måhända öppna ögonen även på riksdagsmän och stockholmsetablissemanget?

ANNONS

Björn Widmark