Ett anhöriguppror spred sig på tisdagen över landet, med avstamp i en film från Anhörigas Riksförbund med fokus på föreningen i Hässleholm. Syftet var att på Nationella anhörigdagen uppmärksamma anhörigas svåra situation, det bristande stöd de får och den stora insats de gör för samhället.

Anhörigupproret har alltså ett starkt fäste i Hässleholm. Filmen riktar tuff kritik både mot stat och kommuner. Den betonar att 1,3 miljoner svenskar vårdar någon anhörig med sjukdom, funktionsnedsättning eller missbruk och att de sparar 177 miljarder kronor åt det svenska samhället varje år.

ANNONS

– Det som vi anser och som hela Sverige nog anser är att anhöriga blir fruktansvärt illa behandlade, säger Lars Olsson, vice ordförande i Anhörigföreningen i Hässleholm i filmen.

Filmen blev klar på måndagen och visades först i Stockholm, men också för de intresserade när Anhörigföreningen i Hässleholm uppmärksammade anhörigdagen med ett mycket välbesökt program i T4:s matsal.

Cirka 150 personer fick information från ett stort antal föreningar, lyssnade på den kända författaren Karin Brunk Holmqvists föreläsning och Pernilla Lewin som talade om arbetet i hemsjukvården. Efter kaffet som fick intas lite provisoriskt på grund av att så många kom, avslutades programmet med en trumshow.

Filmen ”Låt dom bara gå på. En film om mullret i anhörigleden” vill både visa att anhöriga tycker att det är nog nu och beskriva en gemytlig förening. Evert Perssons kända sång har fått ny text och en hel del annan sång och musik finns med. Föreningens egen kör får lite hjälp av både Peps Persson och Birgit Nilsson under en bussresa till Birgit Nilssons museum. Många av medlemmarna berättar om sin situation.

– Som anhörig har man inga rättigheter, bara skyldigheter, säger en kvinna.

En annan undrar om det verkligen måste vara 15 olika personer från hemtjänsten på 14 dagar som kommer för att hjälpa hennes man.

En man lyfter fram att alla anhörigvårdare inte tar hand om äldre utan även vårdar yngre familjemedlemmar som drabbats av sjukdom.

Lars Olsson tar upp den anhöriges situation när den sjuka personen kommer till ett hem eller avlider.

– Då är den anhörige ofta helt slut, men inget stöd finns, förklarar han.

Han konstaterar att anhöriga ofta tar på sig ett omänskligt stort samordningsansvar som är en förutsättning för att vården och omsorgen av den sjuke fungerar.

Anhörigas riksförbund verkar bland annat för lagstiftad rätt till ekonomisk ersättning för tillfällig vård av närstående, lagtext om att anhöriga ska erbjudas att delta i vårdplanering av närstående inför utskrivning från sjukhus, verka för rätt till kommunalt stöd, underlätta för anhöriga att förena anhörigomsorg och förvärvsarbete samt uppmärksamma jämställdhetsaspekten.

Omsorgsnämndens ordförande Thomas Rasmusson (S) var imponerad av både dagens program och det som hänt tidigare under anhörigveckan.

– Det har varit ett jättebra och varierat program och det här var väl kronan på verket. Jag är väldigt glad för att det här engagerar så många människor på helt frivillig basis. Det betyder mycket för Hässleholms kommun, säger han.

Han såg också anhörigupprorets film.

– Det är ju fantastiskt att Hässleholms anhörigförening medverkar i riksförbundets film. Det understryker väl det stora engagemanget i föreningen, säger han.

Rasmusson konstaterar att kommunen också får viss kritik i filmen.

– Ja, det har jag tagit till mig. Men redan idag har anhöriga rätt till avlastande insatser efter biståndsbedömning. Det behövs nog mer information om det, både till anhöriga och internt till personalen så att insatserna också beviljas. Vårdplanering brukar vi se till att anhöriga får delta i. Anhöriga gör ett stort och ofta tungt arbete och jag vill göra så mycket som möjligt för att stödja dem, förklarar han.

Han håller med om att det är helt orimligt att en sjuk människa ska få besök av 15 olika personer från hemtjänsten på 14 dagar.

– Det är inte okey. Men omsorgsförvaltningen i Hässleholm har fått i uppdrag att nu i oktober presentera hur vi ska säkerställa att sådana situationer undviks, säger han.

Han uttrycker också stor beundran för personalen i hemtjänsten och den insats de gör, trots en svår arbetssituation. Snart ska han få veta mer om hur det fungerar.

– Jag ska de närmaste veckorna åka med hemtjänsten i Sösdala och Bjärnum, berättar han.

Berit Önell