Trafikverket vill inte kännas vid Hässleholms vattens hög med grovkorning järnvägsmakadam som inte kan ha gått igenom den normala siktningen.
– Jag tycker att det låter konstigt, det är ju det finkorniga vi vill bli av med, säger Urban Jonsson, miljöchef på Trafikverket.
Massornas ursprung är alltså ett mysterium. De ser inte ut som de massor Trafikverket beskriver i sin rapport och de innehåller, enligt Frilagts egen analys, högre halter av föroreningar, främst arsenik.
ANNONS
Hässleholms vattens vd Henrik Brink hävdar fortfarande att massorna kommer från Trafikverkets spårbyte på Skånebanan och hämtades från ett mellanlager vid Hässleholmsgården redan 2012. Trafikverket ska ha behandlat dem med så kallad ballastsiktning till en kornstorlek av 0-32 mm.
– 32 mm hör till de största kornstorlekarna som vi sorterar bort, de större vill vi behålla för att återanvända själva, säger Urban Jonsson.
Han har inte tidigare hört talas om att obehandlade överskottsmassor skulle ha överlåtits från Trafikverket.
– Nej, vi försöker verkligen bevara det material vi kan, säger han.
Det är knappast heller troligt att någon annan i Sverige lagligen skulle erbjuda överskottsmassor från järnväg.
– Det här är hårt reglerat, säger Urban Jonsson.
Han medger dock att Trafikverket inte följer Naturvårdsverkets riktlinjer om föroreningsnivåer för anläggningsarbeten.
– Det är så här vi hanterar det här och kommunerna brukar gå på den linjen, säger han.
Han anser att arsenikhalterna är låga i vilket fall.
Han betonar dock att Trafikverket inte anser att massorna är lämpliga att använda vid bostäder, områden med skyddad natur eller för odling. Så står det också i de få överlåtelseavtal som Frilagt lyckats få fram från projektet.
– Det är inte heller riktigt korrekt om det finns risk att något läcker ut i vatten, säger Urban Jonsson.
Trafikverket skriver i avtalen att massorna kan användas till förstärkning av vägar och utfyllnad för ekonomibyggnader.
Varför har Trafikverket inte alla handlingar om överlåtelserna?
– De kan vara svåra att få fram, men finns nog, säger Urban Jonsson.
Berit Önell
