Det förorenade schaktet bakom reningsverket i Hässleholm grävdes igen, med miljökontorets godkännande, trots synlig olja som trängde ut ur marken. Enligt provtagningar fanns också tungmetaller, bland annat kvicksilver, i högre halter än de miljökontoret tidigare ställt som krav på grund av närheten till vattendrag.

– Föroreningarna, i synnerhet kvicksilvret, har hög farlighet och Finjasjön är en känslig recipient, skriver miljökontoret, men låter bolaget få ett år på sig för en ny utredning av föroreningarnas utbredning utanför den nu godkända saneringen.

Föroreningarna upptäcktes i samband med arbetena med flytt av Maglekärrsbäcken och byggande av en vall för att skydda reningsverket mot Finjasjöns översvämningar. Enligt anmälan till miljökontoret den 16 augusti luktade det petroleum i schaktet där den nya bäckfåran skulle gå och arbetena avbröts under några dagar i denna del. Markproverna visade på föroreningar av oljor och metaller, bland annat kvicksilver, medan grundvattnet klarade gränsvärdena.

Miljökontoret beslöt om försiktighetsåtgärder i samband med saneringen på grund av närheten till bäcken som mynnar i Finjasjön. Bland annat krävdes att vatten som pumpades bort i samband med saneringen skulle infiltreras och sedimenteras via en container innan det leddes ut i bäcken. Detta följdes inte förrän Frilagt uppmärksammat att vattnet släpptes direkt i bäcken. Därefter har vatten från containern runnit ut på marken och lakat ur området på västra sidan om schaktet.

Miljökontoret krävde att marken skulle saneras tills föroreningshalterna understeg riktvärdet för känslig markanvändning. Massor med högre halter skulle fraktas bort som förorenade massor. Men nu har schaktet grävts igen och saneringen godkänts, trots att kraven inte uppfyllts.

När Frilagt besökte området den 14 september rann en blåsvart tjock vätska ur den västra schaktväggen och ner i pölar som fick en skimrande oljeliknande hinna. På måndagen skickades bilder till miljökontoret med fråga om det var olja. På tisdagen svarade miljöinspektör Åsa Bjerstedt att två miljöinspektörer hade varit och tittat på plats på måndagen.

– Det som såg ut som olja bedömdes vara järnbakterier, skrev hon i ett mejl till Frilagt.

Frilagt undrade hur den bedömningen kunde göras utan provtagning och om det inte fanns anledning att vara misstänksam med tanke på föroreningarna som uppmättes vid den första provtagningen.

Åsa Bjerstedt skickade då anteckningen från måndagens besök.

– Från slänterna rinner vätska från schaktväggarna, denna vätska har ett blått skimmer och skulle kunna misstänkas vara olja. Ingen oljehinna ansamlas dock i vattenpölen i schaktets botten varför det bedömdes vara bakterier. Ingen oljelukt kunde märkas i området, skrev inspektörerna där.

Men det var just här som de högsta värdena för olja, kvicksilver med mera sedan uppmättes.

Några dagar efter inspektörernas besök påbörjades igenfyllningen av schaktet. Rapporten hade då ännu inte lämnats in.

– Om de gräver igen schaktet och jag inte är nöjd med vad de rapporterar att de har gjort så kan de få gräva upp igen, förklarade Åsa Bjerstedt då.

Enligt rapporten från Hässleholms vattens entreprenör Peab har föroreningen avgränsats och avlägsnats i djupled i saneringsschaktet och även mot norr och söder.

Men i nordväst och sydost kvarstår föroreningar i halter överstigande riktvärdet känslig markanvändning (KM). I väst finns dessutom högre föroreningsnivåer som överstiger riktvärdet för mindre känslig markanvändning (MKM), dock når de inte upp till klassificeringen för farligt avfall. Det gäller oljor i sex olika fraktioner av aromater och alifater samt metallerna kvicksilver, zink, koppar, och barium. Kadmium och bly överstiger känslig markanvändning, liksom PAH.

Enligt Peabs rapport har restföroreningarna åt både väster och sydost avgränsats mot arbetsområdet med geotextil. Miljökontoret anser att bolaget uppfyllt sitt ansvar för de föroreningar som påverkas av exploateringen.

Däremot ställer miljökontoret krav på en ny utredning av Hässleholms vatten som fastighetsförvärvare. Det betyder att om det inte finns någon ansvarig för en förorening kan ansvaret övergå till den som köpt fastigheten efter att den förorenats, om denna vid köpet känt till eller borde ha upptäckt föroreningen. Hässleholms vatten köpte fastigheten av kommunen 2001, då reningsverket redan fanns på platsen sedan flera decennier.

Miljökontoret konstaterar att bolagets företrädare borde vara väl insatta i hur verksamheten bedrivits.

– Avloppsreningsverk i städer är verksamheter som typiskt sett kan antas medföra föroreningar, till exempel vid lagring och hatnering av avloppsslam på otät yta, står det i föreläggandet.

Ändå nämns inte att slamtorkbäddarna nära schaktets västra sida tidigare läckte ut i naturen, vilket Frilagt avslöjade 2015. Istället hänvisas till att flygfoton från 1975 och 2000 visar tecken på att massor har deponerats på flera ställen på fastigheten.

– Det framstår som sannolikt att det visuellt gick att urskilja detta vid köpet 2001. Det hade därför funnits fog för att undersöka fastigheten närmare, skriver miljökontoret.

Hässleholms vatten borde då ha upptäckt föroreningarna och har därför ett sekundärt ansvar.

Enligt Peabs rapport har inga uppenbara rivningsrester från byggnader påträffats i samband med saneringen. Istället sägs att området ser ut att ha använts som tipplats för reningsverksmassor och jordmassor. Men vid Frilagts besök har både byggavfall och annat skrot legat synligt.

Föroreningen ska nu genom provtagning avgränsas väster om den nyligen utförda saneringen. Därefter ska en fördjupad riskbedömning av föroreningens påverkan på miljön göras. Redovisning ska ske senast den 1 september 2020. De östliga punkterna behöver inte utredas vidare eftersom de endast “måttligt” överskrider gränsvärdena för kvicksilver, utöver en alifat som antas bero på markens torvinnehåll.

Miljöchef Sven-Inge Svensson förklarar att miljökontoret bedömt hypotesen om att det är torv som gett höga värden på en oljefraktion (alifat) som rimlig.

– I övrigt har sanering skett ner till KM-nivån i det område som entreprenaden omfattar. Föroreningen utanför entreprenadområdet får vi driva i ett eget ärende, skriver han i ett sms till Frilagt.

De högsta värdena på olja, både alifater och aromater, finns dock på den västra sidan.

Hässleholms vattens vd Liselotte Stålhandske svarar på mejl att schaktet är sanerat och att analyssvar från proverna inne i schaktet uppfyller känslig markanvändning.

– På vissa punkter är halterna över KM, men lägre än MKM, skriver hon samtidigt.

Under saneringen har närmare 1 660 ton förorenade massor har körts till Hässleholms miljös mottagning i Vankiva.

Berit Önell

Naturvårdsverkets riktvärden för sanering av mark:

*Känslig markanvändning, KM, där markkvaliteten inte begränsar val av markanvändning. Alla grupper av människor (barn, vuxna, äldre) kan vistas permanent inom området under en livstid. De flesta markekosystem samt grundvatten och ytvatten skyddas.

*Mindre känslig markanvändning, MKM, där markkvaliteten begränsar val av markanvändning till till exempel kontor, industrier eller vägar.

Läs mer:

2019-08-31 Försökte dölja att vatten från förorenat schakt leddes ut i bäck