INSÄNDARE. I min arbetsroll, föräldraroll och mitt engagemang inom föreningslivet kommer jag dagligen i kontakt med flera av kommunens ungdomar. Jag ställer mig högst frågande till hur stor efterfrågan av det planerade ungdomens hus egentligen är då jag inte uppfattar det som att det är något ungdomarna själva föreslagit.
Jag är medveten om att i förundersökningen svarade flera av de tillfrågade att de gärna såg ett centralt beläget ungdomens hus, men då frågan är ställd ur ett perspektiv utan konsekvenser för annan verksamhet har jag svårt att lägga någon större vikt vid den. Frågan som borde ställts är om de tillfrågade föredrar ett ungdomens hus framför att den fritidsgård de går till ska få finnas kvar eller att föreningen de tillhör ska få bibehållet bidrag.
För att motivera ett bygge av ett ungdomens hus bör det finnas indikationer på att verksamheten kommer att bli bättre eller nå fler än den verksamhet som redan finns idag. Med tanke på att det finns diskussioner kring att ”flytta verksamhet” från Ljungdala och Markan till ungdomens hus så känns det som att man har för avsikt att fortsätta med samma verksamhet, fast på ett annat ställe. Hur är detta en förbättring? Det skvallrar även om hur dålig koll man har på den verksamheten om man tror att den inryms i ett Ungdomens hus.
Jag hade hellre sett att det satsades pengar på befintlig och ny verksamhet än en nytt hus. Markan invigdes 1989, kulturhuset 2000, Mötesplats Ljungdala 2010. Det kan ju omöjligt vara det effektivaste att inom varje tioårsperiod bygga ett nytt hus för kulturell verksamhet, samtidigt som de gamla står kvar utan pengar till att underhållas. Än värre är att pengarna till verksamheten som ska fylla husen inte finns.
Den dag som det kommer mer än en handfull ungdomar till ett möte där det ska diskuteras vad som ska finnas i ett ungdomens hus, då kan vi börja se över möjligheterna. Till dess kan vi väl värna om det vi har.
Patrik Nilsson