INSÄNDARE. Nedan kan Du ta del av några omdömen gällande tre filosofer eller om Du så vill vetgiriga tänkande människor. Att vederbörande verkade för någon tid sedan saknar helt betydelse.
Förvånande är att vi ständigt tycks glömma bort, att så många kloka människor i ord och skrift banat väg för de generationer som skulle komma.
Riv dig således icke blodig bland törnen och snår! Låt dig ej heller snärjas i falska religioners bojor! Filosofins stig skuggad av kunskapens träd är öppen för oss alla.
ANNONS
Tre stora filosofer som kan leda oss in på nämnda stig är Sokrates – en debattlysten lärofader, Platon – en fjärrskådande grubblare och Aristoteles – en jordbunden omsorgsfull vetenskapsman. Själv har jag tagit fasta på Sokrates ord:
– Det enda som jag vet är att jag ingenting vet –
Snart 80 år gammal och ännu vetgirig bekantar jag mig på nytt med Platons Staten i svensk tolkning av Claes Lindskog. Claes Lindskog, född 1870-06-15 död 1954-04-21, förutvarande professorn i grekiska språket vid Lunds universitet, ecklesiastikminister och under åren 1935 till 1946 chefredaktör vid Sydsvenska Dagbladet Snällposten.
Filosofen Sokrates leder det samtal, den dialog mellan vänner som utgör verket Staten. Vännerna möter Sokrates vid ett tillfälligt sammanträffande i Peiraievs (Pireus), Atens hamnstad. En av vännerna, den åldrade Kefalos, hälsar Sokrates och säger bland annat:
– Med mig är det verkligen så, må du veta, att i samma grad som de kroppsliga och sinnliga njutningarna avtaga och mista sitt behag, i samma grad ökas min lust efter underhållande samtal och min njutning av desamma –
Min bekantskap med Platon-Staten och Sokrates slog an en ton på djupt liggande strängar inom mig, jag icke anade fanns där. Sokrates syn på åldrande och nyttan av att lyssna på äldre med den rika erfarenhet dessa besitta, synes i hög grad ha aktualitet än idag när dessa ord sätts på pränt. Sveriges riksdag, sett till åldersfördelningen, är den yngsta vi historiskt sett har haft. Vi över 65 är underrepresenterade i Riksdagen vårt högsta beslutande organ. Sokrates och ovan nämnde Claes Lindskog en gång som sagts ecklesiastikminister skulle säkert haft synpunkter på detta förhållande.
Platons Staten kan sägas ligga till grund för det vi idag kallar våra västerländska demokratier. Detta leder till en undran om huruvida dagens unga politiker i kommun, landsting och riksdag besitter några djupare kunskaper i ämnet demokrati!
Nå, trots min tillgivenhet för Sokrates väljer jag att nedan återge några rader ur Aristoteles Nichomakiska etiken. Delar av denna har jag helt nyligen tagit del av. Detta och ett samtal med vänner om vänskap har gjort att dessa rader för dagen synes högst aktuella i en värld präglad av ovänskap.
– Nu står den gode i samma förhållande till sin vän som till sig själv, emedan vännen är ett andra jag. Under alla dessa förutsättningar blir alltså vännens existens lika eller nästan lika eftersträvansvärd som vår egen. Att vara har nu något att sträva efter genom den förnimmelse, man har, att man är god; en sådan känsla är i sig angenäm.
Man måste därför också ha medvetande av att vännen existerar, och ett sådant medvetande får man genom att leva i gemenskap och utbyta ord och tankar. En sådan sammanlevnad kan man kalla mänsklig, däremot inte en sammanlevnad som mest liknar boskapens gemensamma betande på en och samma äng.
Om alltså för den lycksalige själv existensen är eftersträvansvärd som något av naturen gott och angenämt, och även vännens existens är något liknande för honom, så följer därav att en vän hör till de ting som den lycksalige bör sträva efter. Har den lycksalige något att sträva efter, måste han vara i besittning av detta, om han skall vara fullkomligt lycklig. Annars kommer hans lycka att vara bristfällig i detta avseende. Alltså, den som skall vara fullkomligt lycksalig har behov av goda människor till vänner.
Till sist är undertecknad övertygad om att många av oss förvisso alltid har känt på oss att filosofi är viktigt men aldrig riktigt kunnat förklara varför.
Ronny Larsson i Kvistalånga
