Miljöinspektör Per Fribing är inte nöjd med Trafikverkets förklaringar om vart alla järnvägsmassor från spårbytet på Skånebanan sommaren 2012 tagit vägen. Han har inte fått svar på alla frågor han ställt i ett föreläggande till Trafikverket. Därför ska parterna träffas kommande vecka.
– Det finns en del oklarheter som vi ska försöka reda ut, säger Fribing.
Klart är att de massor från spårbytet som Hässleholms vatten ska ha tagit emot av Trafikverket innehöll betydligt högre föroreningshalter än redovisat av arsenik och flera andra tungmetaller samt PAH. Hur det kunde hända är inte utrett. Per Fribing förbereder åtalsanmälan mot både Hässleholms vatten och Trafikverket i det ärendet.
Men parallellt med denna process har Fribing krävt Trafikverket på svar om andra överskottsmassor som ska ha placerats för mellanlagring på fem olika upplag längs järnvägen i Hässleholms kommun. När det gäller två andra upplag, i Finja, fick han in handlingar redan 2012. Dessa hade förhöjda halter av kvicksilver respektive PAH. Anmälan kom också in för två upplag i Västra Torup där föroreningshalten var så låg att anmälan egentligen inte behövdes. Massorna i dessa fyra upplag skulle främst användas till förstärkning av vägar.
Efter undertecknads fråga om vad som hänt med övriga massor begärde Per Fribing i mars i år en redovisning från Trafikverket. Han fick då först samma handlingar som han redan tidigare fått och därefter inget svar.
I juni skickade Per Fribing och miljöchef Sven-Inge Svensson ett föreläggande till Trafikverket med krav på redovisning av vart massorna från de fem återstående upplagen transporterats. Trafikverket skulle svara senast den 17 juli. Men brevet kom bort och Trafikverket hade problem att hitta sin dokumentation, enligt projektenhetschef Kitty Linnberger på grund av att samtliga ansvariga för spårbytet har slutat och att verksamheten har både flyttat och organiserats om.
Det svar som Trafikverket nu skickat till miljökontoret ger inte svar på vad massorna använts till, enligt reglerna om anmälan av användning av avfall för anläggningsändamål. Däremot beskrivs transporter av massor mellan olika upplag och till Hässleholm miljös deponi i Vankiva. Bara i ett fall finns dokumentation, för en transport av 16 ton massor med förhöjda halter av arsenik och kvicksilver från upplag 32 i Öraholma till deponi hos Hässleholm miljö den 1 augusti 2012. Resterande massor från detta upplag transporterades till ett upplag med nummer 40 som inte fanns med i förteckningen över upplag inom Hässleholms kommun. Anmälan om återanvändning av dessa har, enligt Trafikverket, skickats till kommunen i september 2012.
Trafikverket hävdar i sitt svar till Fribing att Hässleholms vatten hämtade massor på ett av upplagen, nummer 35 vid Gäddastorp, där halterna av arsenik och kvicksilver också tangerade riktvärdena. Hässleholms vatten har dock uppgett att massor enbart hämtats vid Hässleholmsgården, ett upplag som enligt Trafikverket innehöll massor med föroreningshalt under ringa risk och som därför inte ens hade behövt redovisas.
I redovisningen står också att cirka 150 ton avfall, bestående av schakt från väg och ballast, från upplag 28 i Tyringe transporterats till mottagningsstationen Hässleholm Miljö. I det fallet finns inget transportdokument. Övriga massor från detta upplag, där kvicksilverhalten låg på gränsen till riktvärdet för ringa risk, transporterades till två andra upplag med nummer 40 och 41 som inte finns med i den tidigare förteckningen över upplag inom kommunen
Även från upplag 32 i Öraholma ska överskottsmassorna ha transporterats till upplag 40.
Upplag 30 vid Smedstorp utanför Tyringe utgick eftersom massorna återanvändes på plats.
Trafikverket gör fortfarande bedömningen att föroreningsriskerna är låga och att det inte finns några risker med att återanvända resterande överskottsmassor från upplagen inom järnvägsområde, vägområde eller industrimark. Några kompletterande provtagningar redovisas inte, men Trafikverket betonar att massor från upplag nummer 32 plus massorna från Hässleholms vatten transporterats till godkänd mottagningsstation för deponering.
Berit Önell