Insändarskribenter spelar en viktig roll i våra tidningar. I våra lokaltidningar är insändarsidan i många fall den mest lästa.
Nu är det naturligtvis så att varken undertecknad eller någon annan insändarskribent vet allt. Vi måste dock med med den begränsning vår egen erfarenhet utgör ständigt tillåtas fråga oss ”hur” och ”varför”.
Problemet utgörs av att undertecknad och andra skribenter av ena eller andra skälet alltför ofta får stå oemotsagda.
Så länge faktaunderbyggda och sakliga genmälen, exempelvis från ansvariga politiker, uteblir kan inlägg av olika slag förefalla ensidiga eller varande upprepningar men icke desto mindre oundgängligen nödvändiga.
Nå, nog om detta!
Den dagliga tidningen med det Du värderade insändarredaktör och andra medarbetare där i olika sammanhang för till torgs är fortsatt en viktig del av min och andras dag.
Erich Fromm och Martin Buber är två filosofer hos vilka undertecknad gjort en högst ytlig bekantskap men ändock där funnit både vederkvickelse och andlig vila. Måhända kan det också väcka våra redaktörers och andras intresse. Så nedan följer tankar kring ägandet, jaget och det äkta samtalet. Detta var från början tänkt som varande det budskap som här var avsett att förmedlas.
Låt oss då för ett ögonblick ägna oss åt ägandet som idag tycks spela så stor roll i våra liv. Vi tycks ha hemfallit åt illusionen att det finns en äkta styrka i ägandet som sådant.
Detta vare sig det avser materiell egendom eller själsliga företeelser som känslor eller tankar.
Låt oss göra oss av med dylika illusioner och se tingen för vad dom är!
Inte ens i det att vi handskas med och använder föremål ligger någon styrka. Vad vi använder är inte vårt eget bara därför för att vi använder det.
Det enda vi kan kalla vårt eget är det till vilket vi har ett verkligt inre förhållande. Detta genom en i frihet och glädje skapande verksamhet.
Spontan verksamhet, som du exempelvis kan se i barnets fria lek, frammanar egenskaper som kan ge styrka och självständighet åt jaget.
Vi får inte hemfalla åt oförmågan att handla självständigt. Vi måste förstå att ge uttryck för det vi verkligen känner och tänker. Att inför andra försöka framstå med ett falskt jag leder blott till känslan av svaghet och mindervärdighet.
Vi tycks ofta sakna insikten om att vi blygs över att att inte vara hos oss själva. Intet kan skänka större lycka än att tänka, känna och säga sådant, som uttrycker vårt eget jag. Måhända kommer något av detta stundtals till synes på denna sida.
Den som är förtrogen med Erich Fromm tysk psykoanalytiker och filosof kan säkert se vad undertecknad hämtat sitt stoft ovan. Nedan får du ta del av professorn och filosofen Martin Buber född i Wien och dennes tankar om ”det äkta samtalet”. Undertecknad tycker sig finna beröringspunkter mellan herrarna Fromm och Buber hos vilka jag kan spegla egna erfarenheter. Dessa erfarenheter har kommit mig till del under min vid det här laget 78-åriga vandring genom livet. Nu således dags för Martin Buber och det äkta samtalet:
– Då återstår för klarhetens skull sammanfatta kännetecknen på det äkta samtalet.
För att ett äkta samtal ska kunna komma till stånd måste var och en som deltar däri bidra med sig själv. Det innebär att han måste vara beredd på att yttra vad som helst som faller honom in om det dryftade ämnet. Att vara oförbehållsam är raka motsatsen till att bara aningslöst prata på. Allt kommer an på legitimiteten i ”detta jag har att säga”.
Den som inom sig behärskas av tanken på den verkan han som talare kan komma att utöva genom det han står i begrepp att säga, ödelägger det äkta samtalet.
När man vänder sig till varandra i sanning, oförbehållsamt och fri från vilja av sken.
Först då kan det äkta samtalet äga rum.
Väl mött!
Ronny Larsson i Kvistalånga
ANNONS
