Helgeåns vattenråd anser att det behövs en större och mer vetenskapligt utformad undersökning av PFAS i fisk från Finjasjön.

-Det nuvarande underlaget är för litet för att dra säkra slutsatser, skriver rådet, som var med och finansierade undersökningen, i ett protokoll från den 17 april.

Agne Andersson har framfört önskemålet till kommunens miljöchef Sven-Inge Svensson, men fått besked att det inte finns pengar.

-Jag skulle inte ha samvete att ge bort fisken till mat, säger Agne Andersson.

Men det mesta av fisken från vårdfisket blir fortfarande mat. Frilagt kan nu också berätta att den undersökta fisken fångades långt från den misstänkta PFAS-källan.

Undersökningen av miljögifter i fisk finansierades huvudsakligen av länsstyrelsen och ingår i det pågående större forskningsprojektet om Finjasjöns hälsotillstånd. I Sötekärrsbäcken nära Sjörröd vid östra stranden hittades bland annat PFAS, tungmetaller och PAH. Tungmetaller och PAH analyserades i 15 fiskar, men PFAS av kostnadsskäl i bara sex stycken. Två hade PFAS-värden över gränsvärdet och övriga låg strax under. De undersökta fiskarna var den populära matfisken gös och de två arter som tas upp i vårdfisket, braxen och mört, som till största del skänks bort som matfisk.

-Ska man kunna dra slutsatser måste man göra vetenskapliga undersökningar, inte så slumpmässiga som här. Värdena ligger på gränsen för vad som är tillåtet. De ska väl med rent samvete kunna ge bort fisken till mat. Blotta misstanken borde räcka för att säga nej, enligt försiktighetsprincipen, säger Agne Andersson.

I rapporten om undersökningen framgår inte var fisken fångades, bara att den togs upp av fiskaren Mats Bengtsson under vårdfisket. Nu står det klart att det var långt från den misstänkta PFAS-källan vid Sötekärrsbäcken. Mats Bengtsson har meddelat Frilagt att braxen och mört fångades vid nätfiske mellan Lillö, norr om Solhemsudden, och Måsudden, vid sydvästkusten. Gösen togs upp vid ringnotsfiske ”ganska exakt mitt i sjön”, öster om Måsudden.

Agne Andersson låter förvånad när han får höra det.

-De ska väl fånga fisken där de misstänker att källan finns, inte leta i den ände där det är som bäst utan där det misstänks vara värst, säger han.

Han anser att de ansvariga nu måste leta upp källan till föroreningen.

-Jag tycker inte att de ska slå sig till ro nu. Det hade varit lämpligt att fortsätta nu när vårdfisket pågår, då är det ju lätt att ta dem. Det här känns inte riktigt tillfredsställande, säger han.

Han berättar att han själv redan tidigare haft en liten misstanke om att det kunde finnas PFAS i Finjasjön.

-Det var därför vi hjälpte till med finansieringen. Jag har själv gjort lumpen där och vet vad vi gjorde, där fanns allt från napalm till brandsläckning, säger han.

Agne Andersson förklarar att undersökningen inte gjorts enligt Naturvårdsverkets normer. Framförallt har för få fiskar undersökts och de har inte heller varit jämstora och följt riktvärden för storlek.

-Kanske skulle vi också haft en jämförbar sjö som referens, säger han.

Han skulle önska att minst tio fiskar till hade undersökts, särskilt eftersom mätvärdena har stor felmarginal.

-Felmarginalen är cirka 30 procent, säger han.

Han förklarar att Helgeåns vattenråd inte har mer pengar att satsa i projektet.

-Det är ju inte mitt bord heller så långt, men vi ville vara med och förbättra statusen i vattnet i Helgeåsystemet, säger han.

Han tycker att Finjasjöprojektet får undersöka vilka finansieringsmöjligheter som finns, men menar att det inte kan vara så dyrt om det nu bara är ett ämne som behöver undersökas ytterligare. I förra omgången undersöktes hela 74 olika ämnen i fisken.

-Om vi nu vet vad vi letar efter behöver vi inte betala för att analysera fler ämnen. Framförallt är det gös och braxen som bör undersökas mer. Mört äter vi ju inte, säger han.

-Det läggs så mycket pengar på annat som är mindre viktigt, säger han.

Han betonar att det här handlar det om mat till människor, ofta asiatiska invandrare som äter mycket fisk.

-Många hämtar ett par hundra kilo, och de äter allt, till och med inälvorna. Man räknar med att fiskens lever innehåller cirka tio gånger mer PFAS, säger han.

Han förstår att de ansvariga på kommunen inte vill att fisken ska slängas och håller själv med om att det är bra om den tas till vara.

-Men den kan användas till annat än mat, kanske fiskmjöl. Även om den blir biogas kommer den ju till nytta, säger han.

Sven-Inge Svensson anser inte att fler fiskar i nuläget behöver undersökas för PFAS. Han tror inte heller att det spelar så stor roll var i sjön de fångas.

-Det jag vet om fiskarnas mobilitet i Finjasjön är att gös som planterades ut spårades och då visade det att de rörde sig över större delen av sjön. Även vår erfarenhet av lodning av mört- och braxenbestånd inför mört- och braxenfiske har visat att de samlar sig på olika ställen beroende på temperatur, syreförhållanden och om de leker, skriver han i ett mejl till Frilagt.

Berit Önell

Läs tidigare artiklar i ämnet:

2019-04-15 Giftig PFAS i fisk från Finjasjön

2019-04-17 Livsmedelsverket har inte riskbedömt Finjasjöfisken Skärpta riktvärden för PFAS på gång

2019-04-20 Många giftiga ämnen i Finjasjöfisk – flera saknar gränsvärden