INSÄNDARE. Vad är Platons yttersta syfte när han låter levandegöra Sokrates och andra i deras ”samtal” i det centrala verket Staten utgörande grunden för det vi idag kallar våra västerländska demokratier. Det finns i detta sammanhang goda skäl att här också kort knyta an till en mer sentida filosof Bertrand Russel.
Russel låter oss ana närvaron av den grekiska stadsstat vi såg 400 år f.Kr.. och påminner oss om att vi i vissa Schweiziska kantoner än idag kan se medborgare samlas och medels handuppräckning besluta om gemensamma angelägenheter. De finns också anledning att här återge några också idag högst aktuella ord av Russel:
” Efter uppfinningen av radion och televisionen har det blivit än viktigare att utöva den eviga vaksamhet utan vilken friheten i allmänhet börjar tyna bort.”
Vi återvänder till Sokrates som i Staten leder samtalet framåt och talar om sig själv som barnmorska. Sokrates påstår sig inte sitta inne med några svar utan menar att hans samtalspartners själva bär på svaren. Värkarbetet pågår i dialogen i det samtal Sokrates för med sina vänner. Förlossningen föder klarhet i tanken om den rättrådiga människan och i förlängningen den rättrådiga staten – idealstaten – tankestaten.
Sokrates exemplifierar i Staten och frågar om rättrådighet är att hålla sina löften. På den frågan får han ett jakande svar. Han talar om en man som av en vän blir ombedd att förvara ett vapen med löfte om att vännen ska få detta tillbaka när han så begär. Vännen har under tiden blivit sinnessjuk och är när han begär sitt vapen tillbaka inte tillräknelig. Han kan om han får sitt vapen tillbaka uppenbarligen skada både sig själv och andra. Frågan om rättrådighet är att hålla sina löften låter sig således inte så enkelt besvaras.
Det för Sokrates så viktiga begreppet rättrådighet för våra tankar till människans karaktär. Det kan sägas att i människans karaktär ingår tre delar begär, vilja och förnuft. Varje del har sin speciella dygd: begärets dygd är måttlighet, viljans tapperhet och förnuftets vishet. Den perfekta karaktären är den där förnuftet styr de andra delarna.
Dess dygd kallas r ä t t r å d i g h e t.
Det finns anledning att ta del av samtalet i verket Staten mellan våra än i dag så levande grekiska vänner! Din egen ”tanketräning” börjar när du läser (lyssnar av dialogen). Din skolning mot ditt tänkta medborgarskap i idealstaten har börjat.
Det som ovan sagts för tankarna till den debatt som idag pågår om skolans roll och undervisningen av våra unga. Ska vår demokrati överleva måste våra medborgare redan från tidiga år tränas i förmågan att ifrågasätta och kritiskt granska företeelser i vårt samhälle. Det demokratiska samtalet måste också fortlöpande föras och utan avbrott äga rum. Detta är måhända en förutsättning för att vi som enskilda individer och tillsammans skall vara i stånd att fatta i någon mening goda och rättrådiga beslut.

Ronny Larsson i Kvistalånga

ANNONS