INSÄNDARE. I en insändare i NSk skriver Bert Oredsson om det politiska spelet om makten ironiskt i form av ett kortspel. Självklart går det att likna hela processen vid ett spel, men så är vår konstitution utformad att den bygger på hur vi väljare lägger våra röster. Utfallet kan tyvärr bli ganska komplicerat när vi har så många partier. Det hade varit mycket enklare om vi haft bara två. Det hade varit lättare att inte göra ”fel” val, ”vänster mot höger” eller ”fattiga mot rika”. Problemet är att det finns en stor grupp som varken är fattiga eller rika (medelklass) och denna grupp har då att välja att solidarisk stödja de svagare i samhället eller att tro att man är rik och stödja överklassföreträdarna, (M), (KD) och (SD). Nåja, (SD) är kanske inte ett renodlat konservativt parti, snarare ett missnöjesparti, men dess medlemmar ger i varje fall uttryck för ett genuint ”vänsterhat”, vilket i dagarna getts uttryck av en medlem i Torsby.

Att de egentliga mittenpartierna C och L hamnat mellan stolarna p.g.a. att de inte vill ha att göra med ytterlighetshögern (SD) är fullt förståeligt. Att alla partier som väljs in i riksdagen ska ha inflytande på politiken är ingen självklarhet även om man tycker att det vore önskvärt, alla ”får” något. Så fungerar inte politiken, på gott och ont. Nu har vi fått en ”vänsterregering” med en politik med slagsida åt höger p.g.a. stödet från alliansavhopparna och tillika en högerbudget som det kostar 21 miljarder att ”rätta” till. En inte avundsvärd uppgift för den tillträdda regeringen.

Att hänvisa till antalet röster som SD fått är inte relevant, tillsammans har KD och M fått betydligt fler röster än SD och är inte med i regeringen, trots att de har fått igenom budgeten med stöd av SD. Se där, ett inflytande trots allt.

ANNONS

Avslutningsvis tar Oredsson upp det här med att om SD skulle få inflytande så skulle det påstås att det skulle byggas koncentrationsläger, gaskammare och ugnar, är det ingen som tror på. Att ta upp detta i en insändare är inte seriöst. Det räcker med att hänvisa till att SD har Viktor Orbans Ungern som förebild för att skrämmas med. Detta förhållande bör ge Oredsson anledning till att tänka ett varv till innan han lägger sin röst nästa gång. Läs gärna SD:s partiprogram också!

Lars Nord
Fritänkare och outsider